Förflyttning

Tre ord kvar på min lista, och en ny utmaning. Ska här reflektera över ordet förflyttning, och i helgen eller början av nästa vecka ska jag ta tag i frågan om vad ett humanvetenskapligt ingenjörskap skulle kunna innebära. Gillar detta att bara sätta sig ner för att tänka högt kring något, utan något annat att hänga upp resonemanget på än befintliga kunskaper, intressen och erfarenheter. Vad går att säga utan explicita referenser? Hur blir texten vetenskaplig, utan att man har tillgång till källor. Det är en utmaning i sig, en utmaning jag gillar. Utmaningar leder till kunskaper och till fördjupning. Och det är vad livet handlar om, att utveckla kunskaper och fördjupad förståelse för de sammanhang man ingår i. Alla har ett ansvar för det, för att skaffa sig kunskaper och utveckla förmågan att använda dessa. Det är grunden för samhället och garanten för en hållbar framtid.

Förflyttning var det, som hänger samman med rörelse. Här handlar det dock om en reglerad rörelse, en rörelse som givits ritning och som har ett mål. Någon som förflyttar behövs också, eller något. Rörelse kan också vara något som någon gör, men det handlar mer om att följa med, om att inte vara stilla. Man kan reflektera över vad som händer med förflyttningar, om allt befinner sig i rörelse. Då handlar det inte om att ta något från en plats i stillhet, till en annan placering som också är stationär. Förflyttningen kommer då att vara relativ, när allt rör sig är själva förflyttningen i sig ointressant. Det som betyder något är relationerna till allt övrigt och alla andra. Att förflytta har med relationer att göra, och eftersom relationer förändras när positioner ändras kommer förflyttning att kunna ske även genom att vara kvar. Även bevakandes av en position i stillhet kan komma att kräva handling.

Detta med relationer, och att det är vad som räknas känns viktigt, om man vill förstå levt liv och kollektiva upplevelser. Kultur handlar om relationer, om ting, tankar och subjekts positioner i växlande relationer till varandra, om förändring och rörelse. Tillblivelse, och följaktligen även om förflyttning. Hittills har det handlat om passivitet, om att förflyttas. Men för att förstå och säga något relevant om förflyttning behövs egentligen inga resonemang om passiva förflyttningar. Ordet förflyttning blir intressant och viktigt först när det handlar om något eller någon som ska förflyttas.

Jag ville bli bonde när jag var liten, och för att ta mig till mitt mål skulle det krävas förflyttning. Dels av mig min kropp från föräldrahemmet, till skolan och därefter till en gård. En rad fysiska förflyttningar, vilka vore omöjliga utan motsvarande, komplementära mentala och intellektuella förflyttningar. Jag hade varit tvungen att behöva förflyta min vetandehorisont för att nå det målet. Och eftersom det på många sätt gick på tvärs mot mina intressen och mina ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar hade en sådan förflyttning krävt enormt mycket av mig. Jag hade tvingats uppbåda kraft och energi och hade fått mobilisera resurser på ett sätt som jag inte tror jag hade fixat. Och dessutom hade jag, om jag hade nått målet och verkligen blivit bonde, tvingats konstatera att det jag drömde om var något helt annat än det jag fått. Vilket visar hur komplex frågan om förflyttning är.

Kan inte låta bli att än en gång tänka på skolan här. På min egen förflyttning genom utbildningssystemet. Först på åren i grundskolan, då jag oftast förflyttades men ibland följde med. Länge förstod jag inte vad jag var där för, eller vad kunskaperna var bra för. Jag drömde mig bort, tänkte på annat och uppehöll mig egentligen bara i skolan. Försökte göra det vi blev tillsagda, den enda förflyttningen som jag bidrog med var till och från skolans lokaler. Därför hamnade jag mer eller mindre på den livsmedelstekniska gymnasieutbildningen i Göteborg. Ville inte gå på gymnasiet på hemorten, av olika skäl. Den förflyttningen var alltså initierad av mig, men väl där följde jag med igen. Intresset för läsämnena växte, och jag märkte att jag kunde mer än jag trodde. Tyvärr hade jag inte kraft nog att ändra riktning på mitt livs lopp, så jag följde strömmen ut i bagerivärden. Och där vaknade jag upp, några år senare. Insåg där vid slutet av 1980-talet att jag inte var på den plats där jag ville vara. Jag ville bort. Vart visste jag inte, bara att jag inte trivdes där jag var. Och så anträdde jag den mentala och fysiska resa som tagit mig hit. Det har varit mödosamt att förflytta sig, men aldrig att jag ångrat mig. Idag är jag där jag vill vara, i rörelse på en plats där jag trivs.

Den svenska skolan är hett debatterad idag, och många vill säga sitt om hur det ser ut och vart Sverige och skolan är på väg. Med fördjupad förståelse för ett sådant komplext begrepp som förflyttning skulle det arbete som ligger framför oss kunna underlättas och resultatet av åtgärderna förbättras, dramatiskt. Tyvärr ser jag lite av den varan i debatten. Läser om Socialdemokraternas utspel i dagens DN, och tänker att skillnaden i grund och botten är liten, mellan höger och vänster, ifråga om synen på som är möjligt att ändra eller förflytta, vad gäller skolan.

– Vi kommer att närma oss de borgerliga partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att få en bred politisk enighet. Vi måste alla ta oss i kragen för situationen är väldigt allvarlig. Vi vill hitta en ordning, en överenskommelse som innebär att vi kan vända utvecklingen för svensk skola, säger Ibrahim Baylan.

Tanken är att gruppens första möte ska hållas redan i början av juni. Stefan Löfven och Ibrahim Baylan vill inte ha någon lång utredning utan hoppas att diskussionerna ska utmynna i skarpa förslag relativt snabbt. Socialdemokraterna tänker sig en diskussion som dels handlar om lärarnas arbetssituation och karriärmöjligheter i dag, dels om kvaliteten på lärarutbildningarna.

– Det här hänger ihop. Lyckas vi inte förbättra både och är det svårt att övertyga unga människor som i dag funderar på vad de ska göra i framtiden att söka sig till lärarutbildningarna, säger Ibrahim Baylan.

Stefan Löfven vill även att nivån på lärarlönerna ska diskuteras. De senaste decennierna har lärarna halkat efter de flesta andra akademikergrupper, men även industriarbetare.

– Det är ett av de ämnen som måste diskuteras, så är det ju. Vi har ingen lösning på det här nu, men sätter man sig ned och tar ett helhetsgrepp på läraryrket så måste alla parametrar ligga där. En sådan är anställningsvillkor och löner, säger Löfven.

Många lärare är trötta på att skolan förändras så ofta. Riskerar inte en rad nya skarpa förslag att röra till skolan ännu en gång?

– Det är där delaktigheten är helt avgörande. Om vi satte oss här ensamma och spottade ur oss en rad briljanta förslag, då skulle det bli så. Det är när man sitter tillsammans, det är då du kan skapa samma bild av problemet och samma väg framåt. Det är då det händer saker, säger Stefan Löfven.

Delaktighet talas det om här, men det är oklart om lärarna och landets forskare ska vara med i samtalen. Som det verkar är det politikerna som vill styra och ställa. Det är så klart bättre om det råder enighet i frågan, men så länge dem som ska förflyttas inte få vara med i processen kommer grundproblemet att kvarstå. Insikt om vilka förutsättningar som gäller är nödvändig, och den har inte makten. Tyvärr tror sig politikerna kunna förflytta snart sagt allt, dit de vill. Och blir det inte så, kommer man inte dit man bestämt, skyller man på oppositionen eller på dem man vill förflytta.

Förflyttning alltså. Det fanns mer i det ordet än jag anade inledningsvis. Är dock inte förvånad, åren inom kulturvetenskapen har lärt mig att inse att verkligheten är långt mer komplex än man anar, även om man vet att det är det är. Det borde politikerna ta till sig och förstå, för först då kan landets högsta ledning inse vad som krävs för att förflytta Sverige till en annan och bättre plats än den vi befinner oss på nu.