Requiem för ett samhälle som inte längre är, men som kan bli

Partille bokhandel stänger. Det är med sorg i hjärtat jag läser detta. Partille bokhandel är, eller var nu då, en institution. Partille bokhandel representerade för mig kvalitet, rakt igenom. Det var som jag förstod saken, eller snarare känslan jag fick när jag var där, kvalitet. Partille bokhandel hade en passion för det man sålde. Och fram till nu har man överlevt, med hjälp av trogna kunder som delat ägarnas passion för boken. En riktig bokhandel, där försäljarna kan och brinner för litteratur, är ett företag som utgör en länk i en kedja där kvalitet är ledordet i alla led.

Kedjan jag tänker på utgörs av följande led. Författare som lever för språket, berättelserna, filosofi och viljan att veta. Förläggare, med samma passion som vill sprida innehållet i samhället. Bokbindare som vårdar traditionen och som skapar hållbara och vackra produkter. Bokhandlare med god smak, fingertoppskänsla och kunskap. Och inte minst personal som själva läser och brinner för den vara man säljer. Kunderna som kommer till lokalen för att känna på, bläddra i och förföras av, böckerna är också en viktig del i kedjan. Ett slags nätverk om man vill, som tillsammans vårdar en tradition. Ett nätverk av aktörer med fokus på det innehåll som dagens samhälle lider sån förtvivlad brist på.

Pocketshop är en blek kopia av det som Partille bokhandel stod för. De viktigaste leden finns kvar, författarna och personalen som själva läser och brinner för språket och berättelserna, och kunderna (som här dock blandas upp med andra kunder, med andra behov och önskningar. Läste som bara söker spänning, till exempel). Där ligger lite mer fokus på ekonomin, men hjärtat finns där också. Ett slags kompromiss, en flämtande låga av den eld som för tjugo år sedan fortfarande brann. Pocketshop visar att det går att bevara något av det som Partille bokhandel och andra aktörer stod/och förhoppningsvis står för, även om fokus allt mer riktas mot ekonomi och yta.

Försöker att inte bli bitter, med det är svårt, för det jag ser när jag betraktar vad som hänt med bokhandeln är tendenser i samhället som helhet. Jag ser tydliga paralleller till skrivbranschen. På 1980-talet fanns det skivhandlare som sålde LP-skivor och som var lika passionerade som ägaren av Partille bokhandel. Göteborg var lite the place to be in, om det var musik man ville uppleva och konsumera. Bengans, Skivhugget, Domus Avenyn, Pet Sounds (som för övrigt finns kvar i Lund och Malmö, eller fanns i alla fall till för bara ett tag sedan), där jobbade försäljare med enorm passion och djup kunskap. Därifrån gick man berikad och uppfylld, oavsett om man handlat något eller ej. Det var platser man återvände till och i alla fall jag handlade skivor, delvis för att jag ville stödja butiken. Också en kedja, ett nätverk, av kvalitet. Passionerade artister, välpressade LP-skivor med omsorgsfullt utformade konvolut och försäljare med kunskap och glöd. Idag har allt detta ersatts av ljudfiler som säljs över nätet, allt "onödigt" har effektivt skalats bort från ledet mellan producent och konsument, för att öka den ekonomiska vinsten.

Det har alltid handlat om att tjäna pengar, på ett eller annat sätt i samhället, genom hela historien, men till för bara några år sedan handlade det OCKSÅ om något annat. Fram till idag har det även funnits fokus på och omsorg om, innehållet. Partille bokhandels mission var inte bara att tjäna pengar. Ekonomi var ett verktyg för att få hålla på med något man brinner för, och kunderna var beredda att betala ett lite högre pris för en något bättre produkt. Tillsammans hölls en dröm vid liv, en passion hölls levande. En kulturförening, och ett solidaritetsprojekt att lära och inspireras av. Här finns allt det som jag skulle vilja se prov på under Socialdemokraternas kongress. Jag imponeras inte av löften om Europas lägsta arbetslöshet om sex år, för det är att lova något man inte har makt eller mandat att uppfylla. Jag vill se visioner formuleras, om ett framtida samhälle. Det är inte så som dagens politik ser ut. Där är det bara fokus på pengar och ekonomi, från häger till vänster. Skatter, vinster, profit och yta, yta, yta. Mer eller mindre. Var finns visionerna? Vilket samhälle vill man förverkliga, och hur ska man göra det?

En värld där alla bara är intresserade av pengar är ingen kan lita på någon, vilket var budskapet till konsumenterna av fisk igår på nyheterna, som håller på att bli nästa häsköttsskandal. Inget att förvånas över, för i en värld där kunderna jagar låga priser, och företagen höga vinster, där kommer allt som finns mellan transaktionerna att utarmas. Innehållet förvandlas till en tom bärare av en fåfäng dröm om rikedom och lycka. En värld där alla bara ser till kronor och ören är en värld där ingen, utom möjligen några få individer i den absoluta toppen blir rika. Den värld vi håller på att bygga för oss är en värld som fungerar som ett gigantiskt pyramidspel. Klyftan mellan dem som har och de som ger växer i rasande fart, och med dem kostnaderna för att upprätthålla illusionen om att allt är bra och inga problem finns. Politiker, företagare, likväl som medborgare och kunder, är delar av den kedjan, det nätverket.

Det skulle kunna se annorlunda ut. Pengar skulle kunna vara ett medel för att förmedla, förädla och förstärka innehåll av olika slag. Partille bokhandel har visat att det går, men också bevisat hur svårt det är i en värld där allt för få är intresserade av det som faktiskt och verkligen betyder något, innehållet. Partille bokhandel har visat att det går att bedriva företag med andra mål är en ständigt ökande vinst. Partille bokhandel var ett företag, ett kommersiellt bolag. Man har gjort vinst. Skillnaden var att den vinsten återinvesterades i verksamheten, den delades inte ut till en cynisk och ständigt pengahungrande, anonym marknad. Partille bokhandel var lite dyrare, men i gengäld kunde fler företag leva på och av samma flöde av pengar, samtidigt som kunderna erhöll ett värde, ett meningsfullt innehåll som ersättning på insatt kapital. Som bonus höll man språket vid liv, liksom hantverkstraditionen att binda böcker. Partille bokhandel visade i handling att det går att bygga ett samhälle underifrån, ett hållbart samhälle. Ett samhälle fyllt av innehåll, vars förenande kraft var solidaritet.

Om fler tänkta så, fler företagare, politiker och medborgare, då är det samhället möjligt. Det finns inom räckhåll, och det är ingen utopi, det är en fullt möjlig realitet. Om vi vill. Det handlar bara om att skifta perspektiv, från pengar som mål, till pengar som medel. Det är inte svårt att se eller förstå, men ganska komplicerat att genomföra i praktiken. Omöjligt är det inte, det visar exemplet Partille bokhandel, som härmed tackas av en oroad medborgares hela hjärta för den kulturgärning man utfört. Partille bokhandel var ett ljus på en mörk himmel, och när det nu slocknar blir världen ännu lite fattigare. Än är det inte mörkt, men betydligt mörkare.

Vad tänker ni göra åt det, alla ni som kongressar i Göteborg? Vilken är er vision om ett framtida samhälle, det är en fråga som jag vill ha svar på inför nästa val, från alla partier. Löften var länge sedan jag trodde på, speciellt löften som man inte har mandat eller verktyg att uppfylla. Om det låter för bra för att vara sant, har vi tvingats lära oss den hårda vägen (oroande exempel finns här och här), då är det inte sant. Visioner om tänkta framtider ljuger dock aldrig.