Hunger

Hunger är nästa ord på listan av ordbloggsutmaningen. Man kan hungra efter olika saker. Hungra är något annat än längta, en mer pockande känsla. Tänker jag på det tror jag att jag kan sägas längta efter mat, men hungrar efter kunskap. Viljan att veta och förstå är vad som driver mig och mitt liv fram. Jag ingen sökare, och tror aldrig att någon annan har svar. Visst finns det kloka människor i världen, men ingen har några svar. Sökare vill ha svar, inte kunskap. Det är min erfarenhet i alla fall. Jag hungrar efter kunskap, och blir aldrig mätt. Det är sökandet som driver mig. Ju mer kunskap och ju större förståelse, desto större blir hungern. Så känns det. Efter snart 25 år i den akademiska världen och med tio är som forskare är hungern efter kunskap och förståelse i alla fall inte mindre. Begäret verkar vara omättligt.

Längtan efter mat och hungern efter kunskap kan sägas vara vad som driver min livsprocess framåt och är det som ger livet mening. Kärlek är också viktigt. Med det klarar jag mig, allt annat är sekundärt. Utan ny kunskap, mat och kärlek finns inget liv. Om ni frågar mig. Hunger är vad som driver processen. Livet och hunger är två sidor av samma sak.

Tänker vidare, om och kring hunger. Tänker att det är förutsättningen för livet, liksom för samhället. Hunger ger tillblivelseprocessen, både individens och samhällets fart och riktning. Hastigheten kan växla, och målet är inte givet. Begär driver således utveckling. Begär är en fundamental mänsklig egenskap, både individuellt och kollektivt.

Hunger efter olika saker ger olika konsekvenser. Som det verkar är ändå hungern konstant. Något vi måste reflektera över således. Vad hungrar vi efter? Svaret på den frågan kommer att leda till olika utfall beroende på vad som efterfrågas. Kärlek, kunskap och mat kan tyckas oproblematiskt. Men alla som någon gång varit olyckligt kära vet hur destruktivt sådan hunger kan vara. Och den som söker svar och hamnar i en sekt som utnyttjar den typen av hunger efter kunskap kommer kanske att få sin hunger stillad, men det är en tillfredsställelse som kommer med ett högt pris. Hungern efter mat är heller inte oproblematiskt. Det spelar roll om man hungrar efter en blodig oxfilé, eller om det är sojabiffar eller musslor. Konsekvenser av hunger är ett minst lika intressant och viktigt undersökningsobjekt som gräns, vilket var gårdagens ord.

Idag hungras det allt mer efter pengar. Kanske för att hungern efter tillfredsställelse, i ett överflödssamhälle är större och starkare än hungern efter något specifikt. Därigenom blir själva hungern, eller pengarna som är medlet vilket garanterar tillfredsställelsen, överordnat. Hungern efter pengar leder till att ett odefinierbart behov, efter något växer. För ju mer pengar man har, desto mer kan man efterfråga eller hungra efter. Hungerhorisonten vidgas helt enkelt. Konsekvenserna av sådan hunger kan bli förödande om den sprider sig i samhället, eller om det (hemska tanke) blir själva syftet med samhället. Pengar är obehagliga på det sättet.

Hungern efter pengar får den obehagliga konsekvensen att den driver in en kil mellan människan och världen. Suget efter mer pengar blir ett självändamål. Och när begäret efter en allt högre ökningstakt växer sig starkare blir utvecklingen exponentiell. Så till den milda grad är vi som lever idag och hela samhället uppslukade av denna hunger att vi hungrar efter mer hunger efter pengar. Vad vi ska ha pengarna till är det ingen som har tid att fundera på eller tänka kring. Pengar kan därför liknas vid ett slags kulturens svarta hål, som slukar allt i sin väg. Den hungern måste brytas, för allas skull. Kanske framförallt för de som lyckats samla på sig mycket pengar. För de riskerar att berövas sin medkänsla, vilket är en fundamental del av innebörden i all att vara människa. En lyxjakt kanske man kan ha nytta av, men tre? Bo kan man bara gör på ett ställe. Och det går inte att äta pengar. Pengar kan inte köpa lycka, kärlek eller kunskap. Hungern efter pengar är ett gissel lika allvarlig som någonsin digerdöden.

Det går att bryta mönstret, men det är svårt och det kräver möda och andra mål. Kanske skulle man kunna använda tankar om hunger för att förstå vad som går att göra istället. Kanske. För om målet är att stilla hungern, då är pengar förödande att hungra efter. Hungern efter kärlek är inte alls lika problematisk, och med mer kärlek mellan fler, kan man hamna i en positiv spiral. Samma gäller för kunskapshunger, som även om den aldrig mättas leder till ökad insikt och fördjupad förståelse. Det går att leva ett gott liv även om man inte fpr sin kunskapshunger stillad. För mig är det just det som gör livet värt att leva, som ger det mening. Detta att aldrig bli fullärd. Sökandet efter kunskap och förståelse har lett mig till insikten om faran med pengar, till exempel. Och den har gett mig insikt om sambanden mellan vissa födoämnen och klimatet. Lite mer fair trade, ett minskat köttätande och ett ansvarsfullt fiske. Det skulle göra stor skillnad, för många människor på jorden. Ett mer hållbart samhälle är möjligt.

Hunger behöver inte vara något negativt. Allt handlar om hur man hungrar, vad man hungrar efter, och hur uppmärksam man är på konsekvenserna av hungerns tillfredsställelse.