Tankar mitt i ett ohållbart liv

På väg till konferens. VILÄR 2012, där jag ska tala utifrån rubriken: Akademisk kunskapssyn, och arbetslivskultur. Hinder eller möjlighet för AIL? Tycker det ska bli väldans kul, samtidigt som jag är trött efter att ha varit på resande fot nu sedan i söndags. Och hela hösten har jag legat ett halvt steg efter. Detta är inte hållbart i längden. Utvecklande och kul just nu, men inte på sikt. Har ju legat på sjukhus för hjärtat, så jag vet. Känner efter, och tror mig om att ha koll, men kan så klart aldrig veta säkert. Först i efterhand vet man.

Vill inte fastna här, i resandet och det ständiga flödet av intryck. För det finns ingen tid för reflektion, och läsande. Behöver det, för att tänka. Ord och tankar från andra som tänkt och reflekterat. Får jag inte det förtvinar tanken och orden, mina tankar, mina ord. Kämpar här på tåget med den känslan. Obehaget som kommer sig av att inte känna att jag har något att säga, men så tänker jag att det ju faktiskt är viktigt att framföra, som ett slags varning.

Att jaga på i 190, och följ med i flödet. Att uppleva, utan eftertanke. Det är ju precis vad samhället idag handlar om, ett ständigt jagande efter effektivitet och prestation. Utan tid för reflektion, vilket riskerar att bli vår kollektiva undergång. Tänk om vi kunde dela på uppgifterna, och på resurserna. Tänk om vi kunde tänka mer på varandra, än på oss själva. Tänk om. Har skrivit det många gånger tidigare här, men det är inget skäl att låta bli. Det är nödvändigt att upprepa det som behöver upprepas, och detta är en sådan sak.

Längtar hem, till lugn och ro. Till läsning, av krävande filosofi och vackert förpackade tankar i vindlande romaner. Till tid för skrivande utan krav. Vill vila i orden och tanken, utan tvång.

Längtar också efter något riktigt svårt att bita i, som kräver min fulla koncentration och prestation på toppen av min förmåga. Ett problem som ligger på gränsen, där utfallet inte är givet. Om någon sitter på ett sådant problem, och vill utmana mig, då tar jag tacksamt emot det. Kommentatorsfältet är ert, så ägnar jag mig åt att presentera mitt paper på bästa sätt, här på Försvarshögskolan, som står värd för konferensen.

På återhörande!