Ytterligare tankar om innovation, och hastighet/effektivitet

Vad främjar ny-tänkande och innovatio? Det är en brännande och aktuell fråga. Näringslivet fullkomligen skriker efter nya produkter och tjänster, och ifråga om organisering, bokföring och skatteväxlig är ny-tänkande och klurighet guld värt. Den som kan knäcka koden för främjande av ny-tänkande och innovation kan sägas vara i hamn, ekonomiskt. Fast frågan är fesltälld, och därför tror jag det är svårt att få några svar. I alla fall svar som motsvarar förväntningarna. Den som talar på det sättet om innovation börjar i fel ände, och det innebär att man redan vet vad man letar efter. Då hittar man inget. Det är ett av problemen med och i dagens samhälle. Låsningarna och alla kontraproduktiva ansträngningar.

Deleuze och Guattari kan lära oss mycket om hur man kan tänka och vad man kan göra, för att främja ny-tänkande, och innovation. Ann-Helene öppnar upp för vidare tankar. Hon skriver,

Intressant hur nyskapande kopplas på olika sätt till tempo. Inom vissa fält hör "kreativ" mycket ihop med "snabb", en som lever "snabbt", ständigt är sysselsatt, brinner och flyger, förbrukas och förbrukar snabbt.

Ofta uppfattas kreativitet som, och flnippas med snabbhet. Men det är som att bara se till de ca 10 sekunder som ett 100-meterslopp på OS tar att genomföra. Tänker man att kreatvitet är en snabb process, och att kreatörer lever snabbt, då har man missat något avgörande och fundamentalt. För att kunna vara snabb krävs övning, och tid utan några som helt krav på prestation. Kreatvitet är en egenskap som kan övas upp, men det kräver tid och inte så lite tålamod. Väl där kan det emellertid gå mycket snabbt, om förutsättningarna är de rätta.

Effektiviserar man bort möjligheten till förberedelse, övning och all tid av (nödvändig) väntan förlorar man möjligheterna till ny-tänkande. Lyckas man ändå är det bara tur, och det är på inget sätt hållbart på längre sikt. Även en blind höna träffar ett korn ibland, men för att garantera överlevnaden på sikt är det bättre att se. Sedan är det så klart så att alla fungerar olika. Vissa mår bra av att leva snabbt och ha mycket om sig och kring sig, men att bara välja ut sådana individer och att bygga ett innovationsteam bara med sådana indvider leder till ensidighet i tanken, vilket inte är speciellt innovativt.

Inom andra fält, ses det kreativa som en långsam process - författare t ex. Eller akademiker.

Det är mixen av olika personlighetsyper som utgör den bästa grogrunden för innovation och ny-tänkande. Det i kombination med tillit och att alla kan känna en tygghet, även under perioder då ingen ny kunskap eller nya idéer produceras. Tålmod, och goda marginaler är vad som främjar kreativiet, oavsett om man är har en snabb eller långsam personlighet.

Oväntade möten, mer lyssnande än mässande, prestigelöshet och öveseende med misstag, det är vad som krävs för att skapa ett klimat som främjar kreativitet. Och samma gäller i princip för ett hållbart samhälle. Marginaler och robusta system som står beredd att ta tag i och som kan åtminstone försöka hantera även det oväntat oväntade.

Men också de är tvungna att prestera i ett snabbare tempo nu.

Hastigheten ökar, men bara så länge som det stora flertalet låter den göra det. Bara så länge som man inte tänker på och saknar förmågan att se sambanden som leder till detta. Vi får det samhälle vi förtjänar. Kulturen vi lever med är bara ett samlat resultat av handlingarna som utförs inom ramen för det aktuella sammanhanget. Ökas marginalerna och om vi väljer att satsa på att bygga och upprätthålla mer robusta system, till exempel i kollektivtrafiken, då kommer hastigheten att saktas ner. Och då öppnas möjligheter för ny-tänkande. Det finns som manbrukar säga, inga genvägar till det perfekta ...

Innovation efterfrågas ju överallt, men vilka former "det kreativa" tar, hur det gestaltas, och vilka förutsättningar - eller som du skriver, utrymme - de som ska komma med något kreativt ges, är en annan sak.

Precis, det är just det jag tycker mig se när jag studerar samhället och kultur. Man vill en sak, men förstår inte vad som krävs för att uppnå målet. Bristen på insikt om helheten, det är det största problemet, och det finns över hela linjen. Man kan inte både ha och äta kakan, det måste man inse, måste fler inse. Bara så är en en annan värld och ett annat samhälle möjligt. Det svåra är att förstå det, själva grunden för resten, utgångspunkten. Sedan är det enkelt, om bara tillräckligt många vill samma sak.

Ibland kan ett ökat tempo till och med vara till hjälp för att fokusera och komma på något nytt, men inte ifall utrymmet att tänka nytt (annat än rent tidsmässigt) är så litet, och av olika orsaker så begränsat, att det blir omöjligt. Det är nog det avgörande, tror jag.

Just så tänker jag också, Ann-Helen, att det inte bara krävs tid och marginaler vad gäller tid, utan även vad gäller vidden på det utrymme man har att tänka på/kring. Om inga galna och aparta idéer accepteras, utan bara nya tankar som går att omsätta i pengar, då kommer inget nytt att skapas, oavsett hur mycket tid man har till sitt förfogande.

Det vore inget ny-tänkande om det gick att beställa fram. Nya tankar, flyktlinjer går bara att upptäcka i efterhand. Och iband tar det lång tid. Om man då dömmer ut vissa tankar redan på ritbordet, då har man bundit ris för sin rygg. Då avstannar den kreativa processen, precis som den gjort i musiken.