Nyhetstorkans orsaker, och dess effekter. Eller vi får de medier och den värld vi förtjänar!

Är jag ensam om att lägga märke till att det verkar hända påfallande lite i samhället och världen just nu? Det bor runt nio miljarder människor på jorden, nästan dubbelt så många som när jag var liten. Sverige har inte vuxit lika mycket, men det bor fler här också. Kontakterna mellan människor har ökat, man reser mer och med hjälp av nya medier har möjligheterna att hålla sig uppdaterad blivit otroligt mycket bättre. Ändå, just nu, händer det väldigt lite (Dagens toppnyheter finns här, här och här). Det är i alla fall den uppfattning man får om man läser dagens tidningar.

Två möjligheter till förklaring finns, två orsaker. Antingen är det en egenskap i världen, eller i medierna. Med tanke på förutsättningarna vägrar jag tro att nyhetstorkan skulle ha med världen att göra. Återstår, medierna. Något där gör att det ser ut att vara nyhetstorka. Vad? Det är så klart svårt att säga något säkert om detta. Men det är heller inte kulturanalysens (skrev inte att det är vad denna bloggpost är, en kulturvetenskaplig analys av fenomenet nyhetstorka) uppgift, att säga något säkert. Kulturanalysen (i alla fall den jag har i åtanke) är ett verktyg konstruerat för att peka på tendenser i samtiden och för att väcka eftertankar och en kritisk medvetenhet hos allmänheten, som genom sina tankar, handlingar och kommunikation upprätthåller samhällets ständiga blivande. Alltså, vad har hänt i/med medierna, som gör att det ser ut att vara nyhetstorka?

Två saker vill jag peka på, två möjliga förklaringar. Den ena handlar om ekonomi, den andra om hastighet och affektion. Ekonomin först. Medier har alltid, mer eller mindre, handlat om att generera pengar till ägarna. Journalisternas ädla syften till trots så är det till syvende og sidst så att utan pengar finns inga medier. Det är inte detta i sig som är problemet. Det som har förändrats och som får återverkningar på medierna, som påverkar nyhetsrapporteringen är att ägarna vill ha snabbare och högre avkastning på sina pengar. Det räcker inte att det går runt och med vinst, även vinsten måste öka och den skall till varje pris vara så hög som möjligt. Och det får konsekvenser. Den tydligaste är att man måste skära ner på personalen. Att stå med överkapacitet, när inget händer, är inte ekonomiskt försvarbart (om ekonomin är överordnad uppdraget att granska världen och förmedla nyheter och analyser).

Tydligast märks det i rapporteringen från utlandet. Allt fler tidningar och medieföretag köper allt mer av sina nyheter från allt färre korrespondenter. Läser man mer än en dagstidning blir detta plågsamt tydligt (se här, i DN och SvD). Två ögon ser inte längre mer än ett. Svenska medier ger en samstämmig bild av världen eftersom de köper samma nyhet från samma källa. Påfallande ofta. Det märks först när man granskar fenomenet, gör det ofta och lägger ihop denna kunskap med annan kunskap. Det är kulturanalysens styrka, att se samband. Och här är ett samband som påverkar vilken bild vi får av världen.

Mediernas (och hela den globala ekonomin) tendens till monopolisering leder till minskad insyn och förståelse för olikheterna som finns i världen. Om alla får samma nyhet och alla ser världen genom samma lins enkelriktas även uppfattningen om världen och mänsklighetens förutsättningar. Genom att några få, multinationella, vinstmaximerande företag (och deras ekonomiska intressen) dominerar nyhetsrapporteringen, får vi en förenklad bild av något som i själva verket är mycket komplext. Och när den bilden etablerats, när mångfalden som tidigare fanns i rapporteringen fallit i kollektiv glömska, när Google och CNN styr vad vi ska få se och bestämmer (på företagsekonomiska grunder) vad som är en nyhet. Då har något viktigt gått förlorat. (Här, här och här finns några typexempel på nyheter som jag menar genrerats av denna logik).

Det andra har som sagt med hastighet och affektion att göra. Allt färre ser åt samma håll, enligt logiken ovan. Men i en värld där allt går allt snabbare, där styrs dessutom allt mer av affektion och allt mindre av eftertänksamhet och kritisk medvetenhet. Allt färre journalister tvingas, av omständigheterna de måste förhålla sig till för att fotsätta arbeta, bli intresserade av allt färre händelser. Bara nyheter som ger rubriker, händelser som ger uppmärksamhet, blir möjliga att rapportera om allt annat nedprioriterat och flrsvinner från blickfånget. Hastigheten och ekonomin ger ökat utrymme och påverkanskraft för affektiva mekanismer. Logik och kritisk medvetenhet kräver tid och eftertanke. Den tiden finns inte idag, så som världen ser ut och organiseras. Bara med uppbådande av kraft och möda går det att få tid att utveckla sin förmåga till kritisk medvetenhet och granskning av världen och alla de konsekvenser som sammanhangen man ingår i ger upphov till. Finns inte tiden, eller om man inte har orken eller vet hur man gör, kommer affektionen att styra. Med tydligare fokus på ekonomi och som en konsekvens av ökad hastighet får man en mer affektiv styrning både av det som sker och det som det rapporteras om (här och här är två typexempel på det, från listan över mest lästa nyheter på DN). Samproduktion av verklighet, skulle man kunna säga.

Därför ser det just nu ut som om vi lever i en tid av nyhetstorka. Jag misstänker dock att en med plausibel förklaring till fenomenet är att medierna har riktat de flesta av sina (redan i ursprungsläget få) kanaler mot, och satsat det mesta av sina resurser på, rapporteringen av det som händer i valrörelsen i USA och de interna striderna i det socialdemokratiska partiet (se dagens toppnyheter från DN och SvD ovan). Det betyder inte att inget annat händer i världen, bara att allmänheten inte får rapporter om det. Nyhetstorkan är en effekt av organiseringen av medierna. Värt att fundera vidare på, tycker i alla fall jag. Vad får dessa tendenser för andra konsekvenser?

Och vad händer när/om man lägger ner allt fler kulturvetenskapliga utbildningar? Får vi ökad mångfald samt fler och mer differentierade nyhetskanaler då, eller färre? Ökar tiden och förmågan till eftertanke och kritisk medvetenhet i samhället, eller minskar den? Och vad får det i sin tur för konsekvenser? Viktiga frågor, som det finns anledning att återkomma till!