Världen, livet, kulturen: allt, kan bara nås genom interaktion. Kunskap, oavsett vd den handlar om är något som skapas i handling, förhandling och ömsesidigt engagemang. Skillnad mellan teori och praktik finns bara i huvudet på den som ser det ena som finare än det andra. Värdet av kunskap, oavsett vad den handlar om kan bara bestämmas i relation till användningen av kunskapen. Inget har något värde eller betyder något i kraft av sig själv, allt bestäms i, av och genom relationer.
Trial and error, och modet att våga, är vad som behövs, varken mer eller mindre, för att nå kunskap. Oavsett vad det handlar om. Bygga ett hus, lösa en ekvation eller förstå en svår teoretiker, allt som behövs för att klara det är modet att kasta sig ut, viljan att interagera med världen och tålamod. En skol- och utbildningspolitik behöver inte vara mer komplicerad än så. Ändå är den det. Ändå finns överallt viljan att komplicera allt.
Det är svårt. Visst är det svårt ibland, men det hindrade oss inte när vi var små och upptäckte världen. Att lära sig gå, tala och umgås med andra människor, ingen skulle säga att det är enkelt. Alla har tagit sig genom det och lyckligt ut på andra sidan. Att något är svårt kan inte vara ett skäl för att inte försöka. Det som är för svårt kommer inte att klaras av, men var den gränsen går vet ingen på förhand. Därför blir inställningen att det eller detta är svårt en negativ, självuppfyllande profetia. Inställningen att det är svårt, leder inte världen framåt, uppåt, mot långsiktig hållbarhet.
Trial and error, som sagt, är enda vägen fram. Trial and error, viljan att försöka och bejakandet av och intresset för misslyckanden. Det borde premieras mer. Bara så kan mänskligheten nå målet om långsiktig hållbarhet. Bara så kan förståelse för kultur skapas. På med arbetshandskarna, ut i världen, interagera.
Att blogga ser jag inte som ett sätt att sprida kunskap. Visst delar jag här med mig av mina tankar, insikter och det jag lärt mig genom åren, men Flyktlinjer är lika mycket en realtidsinblick i min personliga kunskapsprocess. Och det är ett sätt att interagera med världen och alla er som har synpunkter, frågor och som lämnar kommentarer. Tillsammans hjälper vi varandra att förstå, i en ömsesidig process av (kunskaps)tillblivelse.
Kunskap är inget som kan förpackas, överföras med hjälp av ett medium och tas emot oförändrat. Kunskap uppstår i handling. Kunskap kräver arbete och engagemang, interaktion, med andra och med världen. Bloggande är därför det ultimata sättet att nå kunskap. Bara genom att kasta sig ut och sätta det man vet på spel, bara genom att utmana sig själv, når man ökad insikt. Jag vill och jag vågar försöka, det är mitt mantra. Wikipedia är ett fenomen som utgår från samma tanke, ett kollektivt projekt, för ökad insikt. Ett ständigt växande och föränderligt uppslagsverk, att interagera med. För att kunna utnyttja tjänsten krävs engagemang. Det går inte att passivt bara ta emot kunskapen, den måste processas och mötas med en kritisk medvetenhet. Och den växer ständigt, genom interaktion och kommunikation.
Kunskap kan och får inte ägas. Likt ekonomin mår den bäst av att cirkuleras. Det är ett annat skäl till att bloggandet, eller åtminstone publicering på nätet, är överlägset som medium för spridande av kunskap. Formatet underlättar interaktion, och det är vad som krävs för att förstå kultur. Kultur skapas i handling, interaktion och är en ständig, ömsesidig, process av trial and error. Kultur och kunskap är två sidor av samma sak, kanske man skulle kunna säga. Men det gäller i så fall också för annan kunskap, för all kunskap.
Det är vägen fram Björklund, inte mer detaljerade och fler kontroller!
Kanske kan man till och med säga att kunskap och kultur är samma sak, i alla sina variationer, och har både statiska och föränderliga sidor. Statiska bl a därför att varje människa och samhälle behöver någon slags fixpunkter, något att förhålla sig till, tro på, som kan skapa stadga i livet. Vissa saker fixeras då (ofta med hjälp av historien, tycker jag mig ha märkt - tatueringar, folkdräkter, horoskop och personlighetstester, kungahus kan alla ha ett sånt element). Så kan man fundera på hur fixeringar går till, hur sanningar spikas fast, upplyfts, används och vilka konsekvenser det får på olika plan. Fixeringen sker heller inte en gång för alla, utan "det" behöver ständigt fixeringsmedel för att bibehållas. Olika kontroller kan väl vara ett.. Samtidigt, ett ideal för "kunskap" som man kan se idag, liksom ett ideal för människan själv, är väl närmast ständig utveckling och förändring. "Livslångt lärande" och "anta utmaningar" hör till ett rikt liv. Idealiseringen av det ungdomliga hör hit (som något i tillblivelse, som inte stagnerat). Men det kan man också, när det upphöjs till "ideal", se som en fixering.
SvaraRaderaJag undrar om det inte är tyngre och svårare och tar mer energi, i många sammanhang, att upprätthålla något så det verkar oföränderligt, än att ändra något ("din mamma jobbar inte här" och diskproblemet, diktaturers resurskrävande bevakning, att försöka förstå EXAKT vad någon annan menar). Så att förändring är mer av ett grundtillstånd än det oföränderliga. Även om det ofta framställs som att sånt som har att göra med förändring och att förändra är "svårare" (det kanske snarare är mer statusfyllt? ger bättre lön).
Kunskap får sitt värde i relation till användning, skriver du. Samtidigt öppnar den tanken, som jag ser det, för att kunskapens värde kan förstås i dels kvantitet: hur många använder denna kunskap i vilken grad, hur ofta? Och kvalitet: hur kunskapen används, till gott eller ont, avgör dess värde. Jag undrar om du med värde menar "nytta"? Det är kanske på det sättet vi ofta tänker på vad som är nyttigt.. "värde" behöver inte vara detsamma.. men nu får det räcka. Tack för tankeuppslag :)!
Att förändring är en del av grundtillståndet redan idag och att upprätthållandet av det rådande kräver mer energi än anpassning, det är en gammal käpphäst. Skönt att inte vara ensam! Det är en knäckfråga, som bär på mycket potential, om den kan lösas.
SvaraRaderaMed nytta menar jag användbarhet, i vid mening. Helt riktigt Ann-Helen, det är ett viktigt förtydligande: Tack!
Mm, intressant (och invecklat) att tänka på. Om man nu skulle tänka att grundtillståndet är förändring, betyder ju upprätthållande av det rådande, upprätthållande av förändring. Konstant upprepande och införande av förändring. Så kan man fråga sig vad vi ens uppfattar (och upphöjer) och känner igen, som "förändring", och vad som kanske förändras utan att någon lägger märke till det. Men jag vet inte, om "vi" i allmänhet, i vardagen, tänker att "grundtillståndet" är fast eller flytande. Fast på en del ställen, flytande på andra, skulle jag tro.
SvaraRaderaInte helt enkelt att ta tag i denna typ av frågor, Ann-Helen, det medges. Men det är viktiga frågor som rör samhällets utgångspunkter! Vill vi förstå den värld vi lever i går det inte att ducka för den intellektuella utmaningen, eller fega ur och ge alla dem som inte har tid eller lust att fördjupa sig i frågan om kulturens vara och egenheter, det de vill ha: Enkla svar. Har tagit djupt intryck av Deleuze här, och hans tankar om förändring som ett slags konstant. Att det är förändring som upprepas, inte tvärt om. Bibehållandet kräver ständig handling, och därför är det i allra högsta grad ett resultat av upprepning. Brukar tänka tanken, att vad skulle hända om alla (verkligen alla) stanna hemma en dag, i sängen och inte röra sig alls. Vart tar kulturen vägen då? Normer, värderingar, kunskap och allt det vi tar för givet kräver upprepning och den kan aldrig vara identisk. Förändringen går oftast inte att iaktta med blotta ögat, men vi vet att alla våra celler bytts ut på ca sju år. Hur förfaller, traditioner är sällan så gamla som vi tror. Och det vi tar för givet idag är inte det samma som det våra föräldrar såg som självklara inslag i vardagen. Det är handling, som till exempel en vana är, som hindrar förändring, men bara temporärt. Förstår vi det får vi helt andra verktyg att arbeta med för att förstå hur man kan främja den förändring som är önskvärd. Till exempel sådant som leder till långsiktig hållbarhet.
SvaraRaderaJag är helt med på ovanstående resonemang, om att kultur bygger på upprepande och ständigt arrangerande och att något samtidigt alltid ändras, och att det är ansträngande att försöka bibehålla något så att det framstår oförändrat (vilket man ibland vill, som hotellrum t ex). Men vad jag menade var, att vad händer när förändring blir ett "värde"? Så att det ses som önskvärt att hela tiden införa förändringar? Vad slags förändringar är det man kan föreställa sig då? Och det får mig att tänka på olika slags managementmodeller, coaching och livs-styling osv.. det går "recept" i förändring.
SvaraRaderaAha, det var så du menade. Var för inne i mitt eget tänkande för att se den nyansen. Det illusterar för mig det faktum att man aldrig kan slå sig till ro. Varken förändring eller bevarande, för sakens skull är naturligtvis bra. Men förändringar som leder i den riktning som anses vara eftersträvansvärd, i något slags demokratisk bemärkelse (men det är så klart svårt att bestämma) kan och bör man bejaka, tror jag. Men om det ger upphov till eller annekteras av coacher och sugs upp i managementvärlden, då blir det problematiskt. Kritisk vaksamhet, det nog att rekommendera, i alla lägen. Följande av manualer är alltid fel, just för att det sänker graden av vaksamhet.
SvaraRadera