Information om mig

fredag 13 januari 2012

Människans intelligens. Hur smart är den?

Hur går det till när man plötsligt står med en vara i handen som man inte tänkte köpa, och ändå köper den? Hur kommer det sig att man faller till föga för telefonförsäljaren som man bestämt sig för att bara avvisa? Varför får man idag, i kassan när man handlar, frågan: var det bra så (även man tydligt beställt en kopp kaffe och står med jämna pengar i handen)? Det är en av mänsklighetens största gåtor. Jag vägrar tro att jag är ensam om att ha gjort denna typ av erfarenheter.

Vad är det som händer där och då, och varför fungerar reklam? En tanke är att det handlar om dumhet eller tillfällig sinnesförvirring, att man luras att köpa, eller att man övertygas av någon annans agument att göra det. Men den teorin håller inte. Det är att göra det för enkelt för sig. Dumhet är ovanligt i den mänskliga populationen, det är undantaget. Majoriteten av befolkningen i ett givet samhälle har i princip likvärdig intellektuell förmåga. En del av problemen, och en delförklaring till fenomenen, är att människan är långt ifrån så rationell som hen vill vara, och att den egna förmågan konsekvent underskattas. En annan aspekt som bör beaktas är att det finns en kulturell tendens idag att dels uppmärksamma individen, dels att adressera hen som rationell varelse. Förklaringen till att det blir som det blir ovan går ut på att det kan sägas vara en konsekvens av rådande subjektssyn och kulturella föreställningar om hur begreppet människa ska definieras.

Med en annan förståelse för vad det innebär att vara människa skulle en väldigt massa problem av typen ovan, enklare kunna hitta sin lösning. Det är temat för dagens bloggpost. Inom kulturvetenskapen är den frågan, frågan om människoblivandet central. Vad är en människa? Det är en bra beskrivning av humanioras forskningsområde. Ibland (även av uttalade humanister) glöms emellertid detta bort, att det handlar om en fråga som ska besvaras och inte en sann utsaga, en utgångspunkt att försvara gentemot mörkrets makter (läs, tekniker, ekonomer och andra som finns och verkar i det häradet och som kämpar om resureser och inflytande i akademin). Innebörden i begreppet människa är på inget sätt givet. Det är aldrig och kan inte vara, en förklaring. Begreppet människa är den yttersta uppgiften inom all humanistisk forskning.

Tyvärr slarvas det lite för ofta med detta, även inom humaniora. Väldigt mycket forskning utgår från och försvarar en på förhand given definition av begreppet människa, som går ut på att hen är just rationell. Humaniora som bedrivs på sådana premisser handlar inte om forskning, om att förutsättningslöst söka svar, på frågan om vad det innebär att vara och leva som människa. Humaniora, om den bedrivs med sådana utgångspunkter, blir ett slags resande av ett äreminne över mänsklighetens förträfflighet. Humaniora har då förlorat kontakten med den levda verklighet som man säger sig vara intresserad av. Om detta missförstånd kan rättas till, då finns det hopp. Humaniora bär utan någon som helst tvekan på en stor potential, men för att denna ska kunna frigöras behöver man arbeta mer förutsättningslöst. Ingen sanning får någonsin försvaras. Sanningar är aldrig resultatet av forskning. Det är istället vad forskning handlar om, att undersöka allt som hålls för sant.

En sådan sanning. Ett oprobematiserat påstående som finns, lever och påverkar vardagen för alla som lever i ett västerländskt samhälle, är att människan kännetecknas av sin rationalitet och överlägsna kognitiva förmåga. Kognitionsforskning handlar om det, att undersöka den mänskliga intelligensen och tankeförmågan. Det förutsätter att en sådan finns. Kan man verkligen förutsätta detta? Är det ställt bortom varje rimligt tvivel? Nej, det visar inte minst exemplen ovan. Missförstå mig inte här. Visst har människan förmågor och självklart kan hon utföra fantastiska saker, det är bara det att bilden är mer komplex än så. Människan är inte bara intelligent, och hon är det långt ifrån alltid. Visst kan och bör människans tankeförmåga och intelligens undersökas, men den måste undersökas förutsättningslöst. Fantastisk, intelligent, sanning är inga universella begrepp, det är relativa egenskaper som bara kan bedömmas utfrån det aktuella sammanhang de ingår i.

Att kunna bygga världens högsta hus, det är fantastiskt, ända tills någon kör in i det med ett flygplan. Då blir förmågan iställen en belastning och förvandlas i ett slag till ett problem. Atombomben, say no more. Överallt är det sammanhanget som bestämmer värdet. Bara i relation till konsekvenserna går det att uttala sig om och bedömma människans förmågor.

Kultur är ett slags sammanhang. Och det är kultur jag undersöker, eftersom där finns en hel del svar på frågan: Vad är en människa? Där finns inte alla svar, men det är där jag är utbildad för att leta. Och den forskning jag och många andra kulturvetare bedriver bidrar med pusselbitar till arbetet med att undersöka den för mänsklighetens långsiktiga överlevnad och samhällets hållbarhet centrala frågan. Vem är vi egentligen, och hur fungerar människan? Exempel på saker och fenomen att undersökas saknas inte (se t.ex. här, här, här, här och här)

Ett försök att skissa på ett slags provisoriskt svar på de inledande frågorna, med utgångspunkt i resonemanget ovan, kan vara att sätta parentes kring intelligensen. Den kan och bör som sagt inte förutsättas. Människan är inte synonym med språk/kultur, hon är också biologi. Och biologin styrs av andra mekanismer, av affektion. Det är en stark kraft, mer ursprunglig, än intelligensen. Affektionen tar därför over så fort människan tappar fokus. Rationalitet kräver koncentration och inte så lite kraft för att hålla affektionen stången. Därför kommer vi ofta ut ur affären med saker vi inte tänkte köpa. Därför säger vi ja när vi vill säga nej, och därför tar vi en bulle till kaffet (eller en öl istället för kaffe). Det betyder inte att vi inte är intelligenta, bara att vi inte är lika smarta som vi tror. Det betyder att affektion ofta vinner över rationaliteten.

Förstår vi detta, då ökar verkningsgraden av den rationella förmågan väsentligt. Ödmjukhet mina vänner, det är vad det handlar om. Ingen gillar någon som är övertygad om sin egen förträfflighet, och det är inte för inte som högmod räknas till en av dödsynderna.

13 kommentarer:

  1. Vad bygger du tesen att vi människor har i princip likvärdig intellektuell förmåga på?
    I min omgivning finns människor som inte är vad de köper, som aldrig har varit det och aldrig kommer att bli det.
    Men där finns många fler som absolut sätter sitt människovärde i förhållande till hur stor platt-tv man har (på avbetalning).
    Och jag kopplar det faktiskt klockrent till skillnader i intellektuell förmåga.
    Kanske är det så att även små skillnader i intellektuell förmåga får stora konsekvenser för ens liv. Kan man räkna både plus och minus så får man stora möjligheter att förverkliga sig själv genom ett kul jobb, samtidigt som man kan räkna ut hur mycket ens pengar räcker till.
    Men klarar man inte minus, då får man inte möjligheten till lika roliga jobb, man får större behov av att köpa sitt egenvärde, och man kan dessutom inte räkna ut om ens pengar räcker eller ej, man räknar fel, eller orkar inte ens försöka?

    SvaraRadera
  2. Reagerar på din rubrik. Får mina tankar att snurra. (Kan bero på att jag är trött efter en hemskt stressig termin men i alla fall)


    Är människan sin intelligens eller har hon en? Eller är det inte ens så att människan egentligen kontrollerar sin intelligens utan att den är någon slags inre kraft som styr tänkandet i samverkan med andra inre och yttre stimulin? Och vidare, vad är egentligen jaget och vilken reklation har vi till det? ... Hm. Din rubrik ger mig nya perspektiv på något du skrev för en tid sedan, att människan är hundra procent kultur och hundra procent biologi samtidigt. Måste fundera mer på detta... Tack.

    SvaraRadera
  3. Du har ju tydligen inte förstått situationen, saken är att många som idag är "kroniskt skuldsatta" har varit det sedan bank och finanskrisen skapad av svenska banken under en bubbla som kulminerade under 90-talets början. Landets ekonomi var i kris, räntan var 400% och de som hade sina lån som löpte ut och skrevs om med dåvarande ränta fick lämna sina hus, oerhört många tragedier, och detta tack vare okunniga och oansvariga politiker, banker utan ansvar.

    SvaraRadera
  4. Oj! Mina tankar väcker frågor och ger upphov till reaktioner. Intressant, och fint. Det stärker mig i tron om att människan är affektiv, minst lika mycket som intellektuell.

    Först: Tesen om att människor är mer lika än olika, den finns det hur många belägg för som helst. Alla mänskliga företeelser fördelas enligt normalkurvor, och det gör intelligens (det som räknas som intelligens, vilket förändras över tid). Det är på inget sätt kontroversiellt. Att många tror att det inte stämmer är en annan sak.

    Carina: Intelligens ser jag som en konsekvens av sammanhang, inte som en egenskap som finns i världen för människan att upptäcka. Intelligens är vad människor kollektivt enas om är just intelligens.

    När det gäller banker, utlåning och skuldfällor så håller jag med om att just den artikel jag länkat till kanske inte är klockren. Men faktum kvarstår, utlåning handlar om att skaffa sig något först och betala för det sedan. Och det är bara en gradskillnad mellan huslån och lån för konsumtion.

    Att vara och förstå begreppet människa är en komplex fråga. Det var andemeningen och budskapet.

    SvaraRadera
  5. "Affektionen tar över så fort människan tappar fokus" - jag är inte helt säker på vad du menar med "affektion"? Men är det meningsfullt att kategorisera olika resonemang och val i (grad av) "affektion" och "rationalitet", där det ena utesluter det andra? Det tror jag inte. Men jag vet inte helt hur du menar..

    SvaraRadera
  6. Affektion, menar jag är den aspekt av "det" som får något att hända som inte styrs av rationalitet. Människan tror sig om att vara styrd, främs av intellektet. Men det är långt ifrån alltid så det fungerar. Det visar (som jag förstått saken) neurologisk forskning. Först görs något, sedan skapas förklaringen. Självklart styrs vi an inellektet, men det är inte påkopplat ständigt. Oftare styrs vi av reflexer, begär och biologiska impulser. Människan reagerar i hög grad på yttre stimuli. Det ena utesluter på inget sätt det andra, det handlar om ett komplext samspel. Vad jag ville illustera och peka på är att vi har mycket att vinna på att öka medvetenheten om att vi inte alltid är så intellektuella som vi tror. Förstår vi det, då blir det lättare att hantera vardagen, och styra samhället.

    SvaraRadera
  7. Jag tycker snarare att när det talas om att människan är "styrd" av något (bortom sin kontroll), så brukar det vara biologiska förklaringsmodeller som tas till(evolutionen t ex, eller hur hjärnan funkar). Nästa steg kan ibland bli att "vissa" alltså har mindre kontroll över sig själva, är mer "naturliga", känslomässigt icke-rationella, vilket kan bli ett effektivt sätt att avfärda någons åsikter och beteende (då det som anses rationellt väger tyngre, förstås). Jag håller med om att vi inte "styrs av intellektet", men snarare försöker vi styra med intellektet; göra så att våra intryck och erfarenheter blir begripliga och passar ihop med våra intressen och förståelser av oss själva. Orsaken till att jag hakade upp mig på det här, var att jag inte tycker att vi är värst betjänta av att göra en indelning i "affektion" och "rationalitet"-orsakade handlingar (ens om man samtidigt säger att det är ett "komplext samspel"). Jag håller med om att det ofta (kanske faktiskt alltid) är så att "först görs något, sedan skapas förklaringen" - men det som "först görs" kan lika gärna vara något inlärt (kulturellt) som biologiskt. Samtidigt, långt ifrån allt som görs blir föremål för någon reflektion eller behöver förklaring. Kan det vara vad du också syftar på då du säger att vi inte är så intellektuella som vi tror, eller?

    SvaraRadera
  8. Det är i stora drag så jag tänker, absolut. Vill vi förstå oss själv och den värld vi lever i så finns det en hel massa sådant och andra liknande saker som vi bör öka medvetenheten om.

    SvaraRadera
  9. Har du läst boken "Det ofullkomliga djuret" av Göran Burenhult?
    Jag håller på och läser den. Mycket intressant om människan, idéer om vilka vi är (tvärvetenskaplig presentation av den forskning som finns, enligt boken), kanske om den affektion du pratar om och om varför det uppstår konflikt mellan människan och det västerländska samhället.

    Rekommenderad läsning för den som är nyfiken på människan.

    Malin

    SvaraRadera
  10. Tack för tips Malin! Har inte läst, men ska försöka hinna.

    SvaraRadera
  11. Hej igen, då var min kommentar kanske redundant :) Men jag skulle bara vilja tillägga, att de olika konsumtionsexempel du ger, om att ta en bulle till kaffet t ex, ju just precis är sådana där situationer som många har mycket fokus på, dvs. tänker över, och dessutom är de moraliskt laddade - det finns "bra och dåliga val". A-M Mol har diskuterat hur tanken om en "girig kropp", som vill ha mer och mer (den skulle faktiskt äta ihjäl sig om man släppte kontrollen och den fick som den ville) betyder att "girig kropp" på olika sätt iscensätts, och att själva tänkandet om kroppen som "girig" leder till mer begär - man vill ha den förbjudna frukten och ser den kanske överallt.. Jag tror också att i många situationer, så är det mer olika logiker och värden som konkurrerar och som man blir tvungen att prioritera bland, inte så att det finns EN handling som är rationell, eller meningsfull, i varje given situation. Sociala hänsyn, som att dela en måltid och ta del av någons (bak)verk (ta en kaka till), kan ibland gå före lusten att ens äta kakor.

    SvaraRadera
  12. Väldans intressanta reflektioner Ann-Helen!Det finns som sagt inte ett svar, men många. Alla svar och tagna hänsyn är förknippade med sina konsekvenser. Den, just den insikten, är den absolut mest centrala. Som jag hört Martin Ingvar säga: Människan är till 100%arv, och samtidigt till 100% miljö. Därför behövs alltid fokus på sammanhanget som det man är intresserad av, inte på någon på förhand bestämd aspekt som antas vara viktigare än någon annan. Ständigt är det, som du skriver, en kamp mellan olika logiker och maktordningar. Förstår vi det, då är mycket vunnet. Tyvärr handlar det ofta om antingen eller i dagens värld och inom akademin. Det är vad jag på olika sätt försöker belysa här. Tack för kloka synpunkter som hjälper mig att komma vidare i mitt tänkande!

    SvaraRadera
  13. Tack själv för klokt, intressant och väldigt produktivt bloggande :)! Jag följer med och är intresserad av etnologins tillämpningar och bidrag i världen. Jag håller helt med om att det är jätteviktigt att fundera på konsekvenserna av olika, ofta självklara, resonemang, och det kan kulturvetare och etnologer hjälpa med att belysa.

    SvaraRadera