Fler tankar om krisen, och om möjliga vägar ut ur den

Kan inte riktigt släppa tankespåret som togs upp i förra bloggposten. Måste få ur mig lite mer tankar kring denna brännande fråga innan jag kan komma vidare med arbetet. Fast idag är det fredag, då tar jag det lite lugnare. Jobbar en stund på söndag istället. Det är mitt sätt att varva ner, att ta vara på min kropp. Vill inte hamna på sjukhus igen, som i våras. Hjärtat är väsentligt för allt annat. Det blev jag påmind om där i våras, på akuten och på Östras hjärtavdelning. Kanske är det därför jag ser krisen som nyttig. Vi behöver alla en påminnelse om hur ohållbart vi lever våra liv idag. Det är varken hållbart för individerna, eller för samhället, för livet här på jorden som vi känner det. Alla vet det. Även jag visste det, innan jag hamnade på akuten. Det jag gör nu är inte hållbart, det var så jag tänkte. Bara ett litet tag till, sedan ska jag ta det lugnt. Och lugnt fick jag ta det, men inte på grund av någon intellektuell manöver. Jag tvingades ta det lugnt för att mitt hjärta, min kropp sa ifrån på allvar. Stopp i maskin. Först då tog jag det lugnt.

Samma är det med världen. Förr eller senare når man en gräns, och om man då inte backar riskerar man stopp i maskin. Där är vi inte ännu, som samhälle betraktat. Men allt talar för att vi är nära. Kris befinner vi oss i. En allvarlig kris. Och då kan det finnas anledning att reflektera över vad ett samhälle är, och hur det styrs och förändras. Det är vad jag vill göra här, reflektera. För som jag skrev i förra bloggposten, det finns inga enkla lösningar. Bara engagemang och ökat individuellt ansvar leder framåt, mot realiseringen av ett långsiktigt hållbart samhälle.

Närmare och mer preciserat än så bör man aldrig vara. Det är mitt kanske viktigaste budskap, att detaljerade visioner är farliga och allt annat än hållbara. Varför då, kanske någon undrar? Det är väl bristen på visioner vi saknar? Nja, får bli mitt svar. Visioner om en hållbar framtid fungerar, men så fort den visionen antar tydligare konturer, eller om den fylls med detaljerade tankar om vad den skall innehålla, då förvandlas visionen. Så fort visionen förkroppsligas börjar den leva sitt eget liv. Och det är inte långsiktigt hållbart. Hur då?

Tänk på Fidel Castro. Han hade en vision om ett annat samhälle, i linje med Marx teorier om kapitalismens utveckling och ohållbarhet. Den visionen förkroppsligade han och tillsammans med några lojalt förtrogna tog han sig tillbaka till Cuba och började sprida sitt budskap. Hans revolutionära vision visade sig vara framgångsrik. Han lyckades samla många människor kring sin idé om hur Cuba skulle styras, för allas bästa. Samma gäller för många andra framgångsrika ledare, men få har som Castro lyckats förkroppsliga visionen. Revolutionen på Cuba är hans, och just där finns problemet. Eftersom revolutionen, som bottnar i en vision, har en upphovsman, och eftersom upphovsmän tenderar att vilja behålla makten över sina idéer, kommer revolutionen att bevakas. Och alla krafter som verkar för förändringar som inte ligger i linje med upphovsmannens vision kommer att utsättas för repressalier. Det är så revolutioner fungerar, i alla fall revolutioner som växer fram ur på förhand definierade visioner med en eller få upphovsmän. Förr eller senare stelnar samhället och ger då upphov till fler problem än dem revolutionen växte fram för att lösa.

Världen kan ses som en revolution, för det gör det uppenbart att det vi har att göra med är en process. Närmare en process som alltid befinner sig långt från jämvikt. Och som sådan drivs den framåt av krafter som finns i samhället, mellan aktörerna som bygger upp helheten genom att leva och agera i världen. Man behöver inte åka till Cuba för att se revolutionens verkningar, kapitalismen som är den ideologi som styr västvärlden är också att betrakta som en revolution. Kapitalismen har också en ledare, men det är en doldis. Kapitalismen leds av människors begär efter pengar. Som samhällelig drivkraft betraktad har den visat sig vara fantastisk, och man kan inte annat än beundra dess förmåga till förändring.

Om kapitalismen kan man säga mycket, men väldigt ofta blandar dess kritiker ihop orsak och verkan. Kritiken mot kapitalismen riktas mot dess verkningar, och att dessa kan vara fruktansvärda håller jag med om. Men kapitalismen är inget i sig, det är bara den samlade kraften hos världsmedborgarnas kollektiva begär efter pengar. Det är en kraft som går att rikta om och kanalisera på olika sätt och det sätt som kapitalismen realiseras framför våra ögon och som den har realiserats historiskt är kontingent, möjligt men inte nödvändigt. Här finns således både problemet och lösningen på det samma.

Men, och detta är viktigt. Försöker man styra massan (som är ett annat ord för vad vi har att göra med), eller multituden för att tala med Hardt och Negri, enligt en på förhand definierad och detaljerad vision kommer det att ge upphov till samma problem som Cuba och andra diktaturer brottas med.

Multituden är varken mer eller mindre än den samlade kraften hos mänskligheten. Och att den makt som finns i denna storhet, om den samlar sig och om den kanaliseras i en riktning, är ansenlig. Den makten har ingen ännu lyckats se annat än glimtar av, på Cuba, i Ryssland och i Tyskland på 1930-talet, eller i USA under kalla kriget, när världens högsta hus byggs. Det är exempel på vad en multitud kan åstadkomma, och ingen vet var gränsen för dess förmåga går.

Jag hämtar stöd i insikten om att mänskligheten har makten att ta sig ur i princip vilka problem den än ställs inför. Samtidigt förfasas jag av bristen på insikt, bland världsmedborgarna, om denna fundamentala egenskap och dess möjligheter och hot. Det är därför jag bloggar, för att visa på kulturens kraft. För multituden kan sägas vara synonym med kultur. Därför behövs kulturvetenskapen, för att vi forskar om hur man kan förstå de krafter som frambringar världen.

Vilka visioner är i omlopp idag? Här, här och här är några exempel. Vilka konsekvenser kan de sägas ge upphov till? Det är den viktigaste frågan att reflektera över. Verktyg för det arbetet finns inom kulturvetenskapen.