Om det är så att många människor kan tänka sig att sälja en njure för 300 000:-, då säger det något om vilka risker det stora flertalet är beredda att ta för att tjäna pengar. Och då blir det som inträffade i den Mexikanska Golfen, idag för exakt ett år sedan, inte riktigt lika ofattbart.
Det är aspekter på kultur som sällan uppmärksammas. Men allt hänger ihop, och kunskapen finns rakt framför ögonen på oss alla. Kulturen är på inget sätt dold, den utspelar sig i strålkastarljuset. Och just därför är det så svårt att se den. För att se och förstå krävs att man övar upp förmågan att se samband, och att man frigör sig från tanken om att kunskap är något som kräver vetenskapliga metoder, komplicerad utrustning och år av träning för att uppnå. Alla kan skaffa sig kunskap, det svåra är att värdera kunskapen och att inse vilka konsekvenser som specifika kunskapen medför.
Alla kan se samband, om de vill. Det gäller att våga se dem som samband. Och det är här man behöver utbildning och beprövad erfarenhet. För att se sambanden krävs verktyg, och för att behärska verktygen krävs övning och mödosamt arbete. Men det är inte svårt, det kräver bara koncentration och tillit. Det lär oss kulturvetenskapen.
Hur ser sambandet mellan oljekatastrofen och njurtransplantationen ut? Det handlar om ekonomi. Om att ekonomi håller på att kolonisera allt fler områden och aspekter av mänskligt liv. Framförallt handlar det om att ekonomin med stormsteg är på väg att utvecklas till sitt eget syfte. När det sker, när vi är där. När ekonomin överordnats, då är vi alla illa ute. Det är den stora och hotande katastrofen!
Då tvingas vi som kollektiv se på när jorden, den enda plats i universum som vi människor kan leva på, förstörs. Men det är inte bara jorden som förstörs, våra egna kroppar förvandlas i processen till varor vilka bedöms efter deras förmåga att generera ekonomisk vinst. Liksom naturen, vars värde också förvandlas till att bli bedömd efter samma måttstock. Dess potential att generera vinst.
Det är enkelt att inse att vi inte är där ännu. Mycket talar för att det är långt kvar, men vi är på god väg. Och tecknen på detta finns överallt. Kraven på effektiviseringar drabbar alla. Det är vardag inom all verksamhet. Det är den lag alla har att anpassa sig till. Varför? Det är frågan som fler borde ställa, oftare! Till vilken nytta? Vilket är målet vi vill uppnå med effektiviseringarna?
Framförallt måste man ställa sig frågan, vad är det för krafter som styr världen i denna riktning? Förslag till svar på frågan handlar ofta om att peka på Kapitalisternas ansvar, eller direktörernas girighet. Politikernas ideologiska övertygelse. Men det är helt fel. Ingen enda människa eller ens grupp av människor har den makten och det inflytandet. Ingen! Glöm alla sådana tankar.
Det faktum att vanliga människor säger sig vara beredda att sälja en njure, om de bara får tillräckligt med pengar. Det är ett empiriskt exempel på att önskan om att tjäna pengar, för pengarnas skull, är utbredd. Och det är denna önskan. Pengarnas inneboende begär efter att förmera sig, för förmerandets egen skull, som är problemet. Alla är med om att underblåsa detta begär genom att förkroppsliga önskan om att förmera kapital. Det är det stora flertalets identifikation med och agerande för att förmera kapital, som är problemet. Men ingen kan klandras för detta, problemet befinner sig på en annan nivå. Ekonomiseringen är ett emergent fenomen, och det lever sitt eget liv.
Det är den emergenta ekonomiseringen som är orsaken till att direktörerna kan göra som de gör. Att ge dem ansvar för problemen är att tillskriva dem alldeles för mycket. De är som du och jag, med den skillnaden att de har haft turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tid. Och det gör att de inte behöver sälja sin njure för att få tillgång till mer pengar än de kan göra av med under sin livstid. Alla är på olika sätt offer för eller delar av den övergripande processen.
Världen drivs framåt av ett allomfattande begär. Förmerandet av kapital och strävan efter vinst, det är det viktiga. Därför framstår det som självklart att oljan som finns ute till havs, mer än 5000 meter under havsytan, skall exploateras. Och därför lyssnar man på experterna som säger att de kan fixa lösningar på problemen som måste övervinnas innan oljan kan säljas till hugade spekulanter. För att man inte har råd att inte lyssna på dem. Ingen kan lastas för detta, eller alla är skyldiga.
Slutsatsen som jag fört fram på många olika sätt här på Flyktlinjer är att den absolut viktigaste egenskapen som behövs för att klara mänsklighetens långsiktiga hållbarhet, det är förmågan att se samband. Och kunskapen om vilka experter man bör lyssna på. Det oväntat oväntade, det kan alltid ske. Och det kommer att ske. Därför kan och får man inte lyssna på experter som på något sätt är förknippade med det uppdrag som skall lösas. Experterna måste vara oberoende. Helt oberoende. Frågan är om det är möjligt att skapa ett sådant system?
Men sambandet är svårt att slingra sig undan. Anders Borg gör ett tappert försök, men han är just därför satt under oerhört stark press. Den som försöker undanhålla pengar från det ekonomiska flödet, han eller hon straffas av systemet. Möjligen går det inte att spara sig ur en kris inom dagens ekonomiska system, men frågan man bör ställa sig då är var felet ligger. Hos den som vill spara, eller i systemet?
Går det att leva ett gott liv utan pengar? Går det att ställa sig utanför ekonomin idag? Om inte, hur kan vi då arbeta med den långsiktiga hållbarheten?
Det finns anledning att återkomma till dessa frågor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar