Kunskapssynen som Flyktlinjer utgår från och samtidigt försöker förmedla och visa på nyttan med, utgår från handlar delvis om att öppet och tillsammans med läsarna försöka medvetandegöra blinda fläckar i tänkandet, samhället och kulturen. Varför? Tysta försanthållanden är mer betydelsefulla än medveten kunskap för karaktären på världens blivande.
Tystnad bär oundvikligen på mycket mer makt än det uttalade eftersom försanthållandet tas för givet av både dem som gynnas och dem som missgynnas av att just det hålls för sant och tas för självklart. Vetenskap är viktig institution som ska spela en central roll i alla moderna samhällen, låt mig börja med att påpeka det. Men det är samtidigt både farligt och problematiskt att omge sig med allt för många tvärsäkra forskare och experter som hävdar att de sitter inne med säker kunskap och som vill att mänskligheten ska lägga ödet i deras händer. En vetenskap värd namnet resonerar således även kring sådant man möjligen kan ha missat, just eftersom man tagit det allt för givet och självklart att ens ägna det en tanke. Men det är ett evigt arbete som ingen kan utföra på egen hand och nya blinda fläckar uppstår oundvikligen hela tiden. Därför vädjar jag ständigt om hjälp från kritiska läsare. Vad anser ni att jag missat att ta upp, vad är självklart och oproblematiserat i det jag skriver, här och på andra ställen?
En sak som jag har insett är alldeles för oproblematiserat och taget för givet i dagens samhälle, det är nykterhet och därför vill jag fortsätta resonemanget från min förra bloggpost här. I studier som handlar om alkohol och droger är det självklart att dessa ska vara i fokus, men allt för ofta och allt för lätt glömmer man både inom vetenskapen och i samhällsdebatten att nykterhet långt ifrån är något självklart och en gång för alla givet.
Man behöver inte tänka speciellt länge på detta för att inse att det helt enkelt inte finns något neutralt mänskligt tillstånd. Människa är man inte, det blir man, kontinuerligt. Från det ögonblick människan koncipieras till dess hon dör är alla individer stadda i ständig förändring. Man växer upp, åldras och under livets gång (brukar det i alla fall heta) byts på sju år samtliga celler i människokroppen ut. Man har bra och dåliga dagar, humöret växlar ständigt, man är ömsom upprymd ömsom nedstämd, trött eller pigg. Man blir till genom städiga upprepningar av skillnad, i och genom olika sammanhang eller assemblage!
Tänk till exempel på all psykofarmaka som skrivs ut av läkare och som konsumeras dagligen av väldigt många människor i vårt land och över världen och sätt den typen av insikter i samband med begreppet nykterhet. Fundera över hur mycket av dessa och liknande substanser kan man stoppa i sig och fortfarande, i lagens likväl som i kulturell mening, betraktas som nykter? Samhället och vardagen för väldigt många är beroende av en hel massa olika substanser som behövs för att man ska kunna fungera ”normalt” i samhället. Listan kan göras hur lång som helst, läsaren förstår och kan själv fylla i.
Resultatet blir att gränsen mellan nykterhet och onykterhet luckras upp och görs flytande. Om man uteslutande diskuterar och riktar uppmärksamhet mot definitioner av onykterhet och om man utgår från att problemen bara finns där missar man lätt det faktum att nykterhet är ett högst föränderligt och diffust tillstånd som, inte minst av forskningssymetriska skäl behöver definieras. Jag menar att frågan som forskningen och samhället brottas med är felställd. Vad som borde diskuteras är begreppet nykterhet, det är ju det alla är intresserade av egentligen, vilket Gregory Bateson uppmärksammade redan på 1970-talet.
Det är problematiskt att ensidigt koncentrera sig på missbrukaren och missbruket och att utgå från att det uteslutande är detta som behöver definieras och undersökas. Drogfrågan berör alla, men om bara missbruk problematiseras skapas lätt ett vi och dem förhållande som sätter käppar i hjulet för den som vill arbeta konstruktivt för ett bättre samhälle där fler än idag kan hitta en plats och bidra till ett gemensamt byggande av framtiden.
När fokus uteslutande riktas mot missbrukare och missbruk ges läkemedelsindustrin och andra aktörer dessutom fritt spelrum att lansera fler och mer specialinriktade preparat vars yttersta konsekvens blir att mänskligheten likriktas. Patologiseringen av allt fler mänskliga tillstånd är en allvarlig utveckling som inte så lite luktar 1984 och som rymmer en ansenlig potential till kontrollmakt. Vill vi verkligen ha ett samhälle där alla är på samma humör jämt? Fundera, och kommentera gärna!
Att rikta uppmärksamhet mot denna typ av frågor är betydelsefullt. För om begreppet nykterhet kunde göras till en fråga för allmän debatt skulle alla människor tvingas till delaktighet. Det handlar i grund och botten inte om substanser, det handlar om sammanhang och om vilka aktörer som ingår däri och om hur man ska se på och förhålla sig till konsekvenser av interaktion mellan dessa.
Alkoholens och drogernas nätverk är gigantiskt och upprätthålls i och genom interaktion mellan ett stort antal aktörer. Här kan man fundera på den gräns som skiljer drogaktörerna från läkemedelsbolagen, som också är stora och mäktiga nätverk uppbyggda av mindre enheter eller aktörer med utvecklad förmåga att knyta andra aktörer till sig. Det som skiljer dessa båda typer av makroaktörer åt är att alkoholproducenterna tillverkar substanser som befinner sig på ena sidan av den gräns som nykterheten utgör, och läkemedelsindustrin verkar på den andra. Båda sfärerna är möjligen lika hårt reglerade, men läkemedel har ett helt annat anseende och kan dessutom ta del av vetenskapens rennomé. Det är således en långt ifrån trivial gräns.
Vilket samhälle vill vi ha? Vilka aspekter, värden och aktörer skall betraktas som överordnade? Och vad innebär det att vara människa, hur kan begreppet människa förstås? Dessa frågor har jag ständigt som utgångspunkt i allt jag gör. Svaret på frågorna, oavsett hur de ser ut, kommer hur man än vänder sig och vad man än gör, vad som än prioriteras, obönhörligen att skapas inom ramen för aktiva handlingar, görande. Hårdrar man detta påstående kan man säga att man får den värld och den kultur man förtjänar eftersom den är resultatet av samtliga aktörers handlingar.
Det bara vi, inga dem! Det existerar ingen utsida! Allt och alla är hänvisade till samma högst begränsade del av universum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar