Ytans förfärande, förödande, förförelse.

Alldeles för ofta och alldeles för enkelt låter vi oss förföras av ytor. Det är ett stort och allvarligt problem, och att komma förbi det kräver betydande insatser. Insatserna har dock inget med ekonomi att göra, eller i alla fall inte huvudsakligen. De insatser jag tänker på är mer av intellektuell art, och stavas: Kritiskt tänkande.

Att tänka kritiskt kan man göra på olika sätt. Mina studenter håller just nu på med en tentauppgft där de ska analysera en TV-kväll med hjälp av kulturvetenskapliga tankeverktyg. De har instruerats att leta efter uttryck för kolonialism/postkolonialism och andra tecken på dolda maktordningar eller fenomen som är svåra att upptäcka om man inte äger förmågan att tänka kritiskt.

Ett lysande exempel på kritiskt tänkande finner jag i dagens nummer av Svenska Dagbladet. Det är ett reprtage om Times Square i New York, om reklamintäkterna som dras in där varje år. Det är en plats som är intressant på många sätt. Och jag hade själv möjlighet att storögt fachineras av platsen när jag var där förra sommaren. Med tappad haka tog jag in intrycken från denna plats som var så bekant, och ändå så ny för mig som upplevde den med egna ögon. 

Det är en plats där yta är allt, och innehåll intet. På en stor reklampelare fanns till exempel en kamera monterad som riktades mot åskådarna, som såg sig själva. Ett exempel på hur det kan gå när yta är allt. Ett slags feedback-loop. Jag och alla andra tittade på oss själva när vi tittade på oss själva. 

Vad som hyllas på Times square är yta, pengar och framgång. Men hur ser det ut under ytan? Vad är det ytan täcker? Det är frågor som ställs i artikeln. Och det är frågor som manar till eftertanke. Vad är det vi vill ha egentligen? Är det en snygg samhällsfasad, byggd på ett fundment som håller att rasa? Det är vad som håller på att hända i New York. Under och bakom fasaden som säljer världens dyraste reklam plats, håller husen på att falla samman. Eller vill vi ha ett samhälle som är solit och står pall för även det oväntat oväntade? 

Sinnebilden för Amerika av idag? Ett ytfenomen som är på väg i expressfart mot sin egen undergång. Kanske, men om det vet jag inget. Jag tycker bara om artikeln för dess annorlunda vinkling och perspektiv. Jag ser den som ett lysande exempel på användbarheten och nyttan med kritiskt tänkande.

Det behövs mer sådant, om vi ska kunna uppnå långsiktig hållbarhet. Tyvärr är det inte den trend jag ser. Tvärt om ser jag mer fixering vid yta. Mer fixering vid titlar, rankingar, betyg och mindre intresse för den grund varpå allt vilar.

Det är inte långsiktigt hållbart. Trenden måste brytas. Och ett första steg i den riktningen är att göra som Daniel Kederstedt, att inte låta sig bländas av neon och glittrande reklam, utan att ställa frågan: Vad vilar detta på egentligen? Hur ser dess fundament ut? Vad får det för konsekvenser om utvecklingen fortsätter?

Att tänka kritkiskt är inte svårt, det handlar bara om att se förbi ytan. Om att ställa frågor som rör fundamenten och förutsättningarna som lett fram till det resultat som går att iaktta, på ytan. Det handlar om att inte köpa budskapet, utan att först tänka ett varv till.

Jag har sagt det förut, men det finns en poäng att säga det igen: Kritiskt tänkande handlar om att lyssna mer på vad som sägs, än vem som talar!