Samtal, om linjer

Ett sätt att förstå världen och allt som finns i den är att se den som uppbyggd av linjer. Linjer som korsar varandra. Linjer som går på tvärs. Linjer som aldrig möter andra linjer. Och flyktlinjer, linjer som tar en oväntad väg och som leder flödet i en annan riktning. Linjerna finns överallt. Allt består av linjer. Precis allt! Det är utgångspunkten. Men det är inte ett vetenskapligt faktum som måste bevisas för att bli giltigt, det är ett tankeredskap. ”Låt oss se vad som händer om vi tänker linjer”, så skulle inledningen till ett samtal kunna formuleras. Inledningen till en diskussion om frågan ser ut så här: ”Är det sant, vad har du för belägg?!”
Diskussioner är alltid skeptiska, tar död på kreativiteten. De stänger och hindrar rörelse. Att diskutera är att utöva makt och leder inte till förståelse. Samtal däremot är prövande, ögonöppnande och leder framåt samt hjälper deltagarna att upptäcka det oväntade. Samtal är alltid ömsesidiga! Låter man bara processen ha sin gilla gång, i trygg förvissning om att ifall den leder fel så kommer den att självdö, så kommer förståelsen för helheten att öka. Om man samtalar vill säga.

Tänker man på världen som uppbyggd av linjer går det att hämta inspiration från Deleuze och Guattari. De skriver i A Thousand Plateaus, att deras förståelse av världen och av begreppet människa handlar om kartografi, om att följa linjerna som dras upp mellan aktörerna som befolkar världen, mänskliga såväl som icke-mänskliga. Linjerna betyder emellertid inget i sig, de snarare,

compose us, as they compose our map. They transform themselves and may even cross over into one another. Rhizome. It is certain that they have nothing to do with language; it is, on the contrary, language that must follow them, it is writing that must take sustenance from them, between its own lines. It is certain that they have nothing to do with a signifier, the determination of a subject by the signifier; instead, the signifier arises at the most rigidified level of one of the lines, and the subject is spawned at the lowest level. (Deleuze & Guattari 2003a:203).

Citatet kan säkert uppfattas som onödigt abstrakt och kanske till och med obegripligt. Den som vill diskutera frågan om männiksoblivandet brukar uppfatta D & G på det sättet. De få därmed omgående vatten på sin kvarn, och kan utan att ha förstått någonting lämna frågan. Synd! Men framförallt för dem själva.

Många ser på Deleuze på detta sätt. Men om det är fallet uppmanas läsaren att försöka angripa citatet på ett lite annorlunda sätt. Försök inte att hitta någon betydelse inne i texten, mellan raderna eller hos författaren, ta istället fasta på vad orden säger DIG. Oroa dig inte för om det finns en korrekt tolkning eller innebörd i citatet. Använd orden för att förstå världen och dig själv. Var aktiv.

Läs orden, inte som en definition av något, utan som ett försök att provocera läsaren att tänka själv. Våga lägga din betydelse i orden och ta fasta på det i citatet som talar till dig. Relatera din förståelse av orden till din vardag. Om raderna behandlas på det sättet behöver man inte bekymra sig över vad orden betyder egentligen. Då måste man istället koppla på sin fantasi och utifrån sina egna förutsättningar göra texten begriplig, och det är precis vad man måste göra, för det finns ingen absolut sann och riktig innebörd, bara olika sätt att använda tankarna. Det är vad jag vill uppmana läsaren till. Våga lita på er egen förståelse!

Vad händer då? Det skulle jag vilja samtala om, här.