Marknadsföringssamhället

Nätet må vara fyllt av information och fakta, men kunskapen går inte att googla fram. Den finns inte bara där att plocka fram när behov uppstår, den kräver något av alla som vill ta del av den, och den förändras hela tiden eftersom verkligheten som den ytterst handlar om förändras. Vill man verkligen veta går det alltså inte bara att slå sig till ro med det man hittar, eller hålla fast vid gamla insikter, oavsett hur bra de en gång var och tro att dessa gäller för evigt. Lärande handlar med andra ord inte bara om att skaffa sig kunskap, det handlar lika mycket om att (lära sig) lära om och avlära. Kunskapsutveckling är alltså ingen kumulativ, linjär process. Att säga sig veta förpliktigar, särskilt om andra människor litar på en och om frågan man uttalar sig om är avgörande. Jag är docent, men en akademisk titel är ingen garanti för att det jag eller någon annan som utbildat sig till forskare säger är sant. Detta, alltså det som står i det här stycket, är det viktigaste jag har lärt mig under mina över 30 år i den akademiska världen. Det kan tyckas torftigt, men eftersom vetenskapens syfte är kunskap spelar det ingen roll hur det känns. Tyvärr lever vi i ett samhälle där känslan och det som går att ge sken av får allt större betydelse, samtidigt som förståelsen för och tålamodet med kunskapen som ingen äger och som inte anpassar sig efter människors syn på den.

Idag spelar det, i allt fler sammanhang, allt mindre roll vad man vet. Det sägs att kunskap är makt, men det stämmer bara i sammanhang där kunskapen faktiskt betyder något. Inte ens på högskolan bygger alla beslut på kunskap. Allt fler direktiv kommer uppifrån och lektorer förväntas okritiskt följa order, även om dessa strider mot den forskningsbaserade kunskap och beprövade erfarenhet som forskarna skaffat sig på skattebetalarnas bekostnad. I grundskolan och på gymnasiet är den här tendensen ännu tydligare, lärare betraktas idag som vilka handläggare som helst, vilket gör att studenterna som söker sig till högre utbildning får allt svårare att förstå vad det innebär att bedriva självständiga studier. Den snabbt växande oförmågan i samhället som helhet att förstå vad kunskap är, hur vetenskap fungerar och vad som krävs av den som säger sig veta, underblåser efterfrågan på populistiska politiker och totalitära ledare som högaktningsfullt skiter i vad forskningen visar. Detta är en djupt oroväckande tendens som sprider sig som en löpeld över hela världen. Att Donald Trump betraktas som ett alternativ i ödesvalet i USA i november och att det finns politiker i det svenska regeringsunderlaget som tycker att han är en "frisk fläkt" är allvarliga tecken på kunskapens devalvering och vad som betyder något idag. Kunskapen och demokratin offras på det här sättet av okunniga, ointresserade människor som övertygats om att just den ledare som de tror på ska ge just dem vad just de vill ha. Mot den typen av galenskap står sig kunskapen slätt.

Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget, men vi lever idag i ett samhälle som bara blir ytligare och ytligare för varje år som går. Allt mer betyder allt mindre och det finns ingen tid att gå på djupet med något. I en sådan värld blir kunskapen, liksom sanningen i krig, det första offret. Eftersom ingen äger kunskapen och just för att den upphör att vara kunskap i samma stund som det man anser sig veta inte längre stämmer överens med förhållandena som insikterna handlar om, är vi alla potentiella offer för den som har makt över medierna och kontrollerar flödet i kommunikationskanalerna. Där och när makten tillåts övertrumfa kunskapen blir det den som har mest pengar som bestämmer, och när ett fåtal obscent rika individer tar makten över samhället kommer de naturligtvis inte att ta några beslut som missgynnar dem själva och deras intressen. 

Problemet är att vetande är en känsla medan kunskap inte handlar om hur det känns. Begäret efter säkra svar är utbrett och det växer på kvadraten av tillvarons komplexitet och kulturens förändringshastighet. Därför har makthavare som inte respekterar demokratins spelregler i alla tider pekat på hot och spelat på människors oro. Att härska genom att söndra är en maktstrategi som kräver kunskap för att kunna avslöjas, därför utgör intellektuella, forskare och kritiskt granskande journalister ett hot mot totalitära ledare. Kunskapens föränderlighet, svårigheter att veta något och begäret efter visshet utnyttjas idag hänsynslöst. Med stöd i egen och andras forskning vill jag påstå att ovanstående insikter är det viktigaste man kan och bör lära sig, allt annat står och faller nämligen med förståelsen och respekten för kunskapen. Det räcker dock inte att bara skaffa sig insikterna, man måste ständigt påminna sig om och filtrera bruset av intryck genom dem. Som det ser ut nu är det bara en tidsfråga innan samhällets investering i skola och utbildning stryps, dels för att finansiera populistiska beslut, dels för att säkra efterfrågan på mer av den typen av politik. Än finns det tid att agera, men tidsfönstret krymper lika snabbt som istäcket över Nordpolen.

H C Andersens saga Kejsarens nya kläder går idag att läsa som ett slags allegori över vårt samhälle. Företagsledarna som med stöd av aktieägarna och med hjälp av en kombination av smicker och fagra löften samt utpressning representerar vävarna som erbjuder kejsaren sina fantastiska tyger. Och politikerna och deras okritiska och själviska anhängare representerar kejsaren och dennes entourage. Så länge alla vi som ser och förstår tomheten som idag firar triumfer agerar som den beundrande massan i sagan och låter politikerna förnedra sig på vår bekostnad för att få bo i ett palats och flyga hur mycket de vill samt bjuda på champagne och mingla med kändisar rör vi oss snabbt utför det sluttande plan vi befinner oss på. Alla vi som värnar kunskapen måste agera som det lilla barnet i sagan upprepa faktum: Kejsaren är ju naken!

Friheten och det öppna samhället står och faller med respekten för kunskapen, därför utgör fenomen som mediatränade politiker och kommunikationsavdelningar som kontrollerar narrativen och verklighetsuppfattningen liksom begreppet företagshemligheter, allvarliga hot mot det samhälle vi svenskar lärt oss ta för givet. Marknadsföringssamhället som ersatte kunskapssamhället är ett ytligt samhälle, en kuliss. Där och när lärare betraktas som ett särintresse och forskare behandlas som vilka handläggare som helts, som okritiskt förväntas följa ledningens och politikernas order spelar kunskapen ingen roll, enda anledningen till att vi fortfarande har universitet där det bedrivs forskning och arrangeras högre utbildning är att det än så länge finns ett behov hos de som har makten att legitimera sina beslut. Och den forskare som ger sitt stöd belönas med fina titlar och hög lön. Men det som sagt bara en tidsfråga innan vi får ett totalitärt samhälle där alla tvingas till lydnad under en auktoritär ledning, om, säger om, inte allmänheten och väljarna tar sitt förnuft till fånga och värnar kunskapen, demokratin, friheten och den långsiktiga hållbarheten som är varandras ömsesidiga förutsättningar.

Som lärare kan jag underkänna studenter som inte lever upp till kursernas lärandemål, men så länge betygen hänger ihop med högskolans ekonomi, vilket gör alla som arbetar där, inte minst linjeorganisationen och den växande administrativa apparaten, beroende av en hög och jämn genomströmning, kommer forskningen aldrig att kunna hävda sig mot känslorna. Och när känslorna tar över behövs inte kunskapen längre. Eftersom det är så här som demokratier dör är detta inte bara ett nostalgiskt inlägg i samhällsdebatten från en sentimental forskare som tycker det var bättre förr. Tänk på det innan ni skrattar åt eller avfärdar det jag skriver om här, det är för er skull jag skriver mina texter och tar på mig omaket att påpeka dessa saker. Jag har inga tydliga politiska preferenser och detta är inte en höger-/vänsterfråga, kunskapen är en angelägenhet för alla. Försvarar vi inte kunskapen blir det som med freden, som Tage Danielsson sa på den tiden när Sverige hade världens bästa utbildningssystem: "Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den".