Medveten närvaro

Det finns många hälsogurus där ute och jag har läst en hel del böcker i den genren, inte så mycket för att få svar, mer för att ämnet intresserar mig på en hel massa olika sätt och för att jag vet att kunskap är något annat än information. Vetande uppstår mellan och kräver en annan läsning än sökandet efter svar. Böcker om hälsa som inte bygger på författarens egna studier kritiseras ofta, många gånger med rätta. Att påstå saker om kroppen och vad den behöver eller vad som är skadligt för den förpliktigar. Samtidigt tycker jag att man som läsare har ett ansvar, både för vad man läser, hur man läser och vad man gör av innehållet i texterna. Vetenskapligt korrekta böcker om hälsa är nästan alltid dödstrista och landar i att lagom är bäst, vilket är ett värdelöst råd som dessutom inte stämmer eftersom innebörden i begreppet lagom förändras hela tiden. Kunskapen jag har om hälsa bygger på allt jag läst och lärt, och på egen erfarenhet av att testa olika råd. Jag tror inte någon sitter inne med några definitiva svar eftersom hälsa är ett högst komplext begrepp, men jag känner mig friskare nu och mår bättre än för 10 år sedan.

Allt man stoppar i sig spelar roll och det man väljer bort, liksom när och hur man sover samt hur mycket stress man utsätter kroppen för, får konsekvenser. Det är en bra sammanfattning av vad jag lärt mig. Den viktigaste lärdomen jag gjort och det jag skulle vilja dela med mig av är följande:

Medveten närvaro främjas av andningen. Och jag andas genom näsan, även när jag sover. Så fort jag känner stressen byggas upp fokuserar jag på att andras in och andas ut, inget annat. Ett andetag i taget. Allt fokus riktas mot magens rörelser. Djupa in och utandningar. På det sättet står jag idag ut med meningslösa möten och kan finna ro i kaosets mitt. Det låter kanske märkligt, men för mig fungerar det. Redan efter några dagars fokus på andningen genom näsan märkte jag skillnad, och fortfarande efter två år gör jag framsteg och får gjort mer med mindre ansträngning och på kortare tid.

Här under hösten har jag haft mer än någonsin att göra, men med fokus på andningen har jag sällan känt mig stressad. Jag fick mig dog en tankeställare när jag vaknade på natten till juldagen av en mage som var i olag. Hela dagen igår tillbringade jag i soffan, helt utslagen. Jag insåg då, eller valde att tolka tecknen på det sättet, att kroppen nog sa ifrån och krävde inaktivitet och vila. Det blev en påminnelse om att meditation och andningstekniker inte är ett substitut för vila och återhämtning. 

Det viktigaste jag lärt mig är att det inte finns några genvägar till hälsa och lycka, men kan man bara vara närvarande här och nu blir vägen till själva målet. Och har man bara tålamod, vilket man får av att vara närvarande, blir det oftast bättre med tiden. Om man bara lyssnar på sin egen kropp och intresserar sig för kunskapen som finns där ute, inte för oss människor att upptäcka i något slags ren form, utan som ett resultat av läsande, lyssnande och kritisk analys av olika tankar.

God fortsättning på julen!