Information om mig

söndag 21 maj 2023

Roten till kunskapskrisen är drömmen om AI

För att man ska kunna säga att någon faktiskt vet eller kan något måste hen visa vad hen har lärt sig och vilka förmågor hen behärskar, det räcker inte att upprepa vad läraren sagt eller återge vad som står i texterna man läst. Upprepning är inte att visa prov på lärande. Ändå är det med utgångspunkt i detta vi bedömer elever och studenters resultat; för rättssäkerhetens skull ska ingen behöva vara utlämnad åt lärarnas godtyckliga bedömningar. Där, i den tanken, ser jag en viktig förklaring till att kunskaperna sjunker i vårt land. Kravet på objektivitet och möjligheten att kontrollera resultatet av arbetet som utförs av elever och studenter anses vara viktigare än att man faktiskt lär sig saker på riktigt, alltså utvecklas intellektuellt. Systemen för produktion av jämförbara resultat är idag viktigare än lärarna, som allt oftare och tydligare betraktas med skepsis och som därför kontrolleras allt mer och åläggs allt fler administrativa uppgifter. Även forskningen, eller snarare det väloljade system för finansiering, publicering av resultaten och meritering, bygger på villfarelsen är att säkerhet är viktigare än akademisk kvalitet och relevans, vilket gör att förståelsen för livet och världen minskar och kunskapsraset i samhället fortsätter.

I veckan kom nya larm om ungas bristande förmåga att läsa. Det håller på att växa fram en generation av funktionella analfabeter. Och jag är inte det minsta förvånad, av ovan angivna skäl. Läsande tar tid och kräver eftertanke och kritiskt analyserande förmågor. Böcker kräver något av en för att man ska kunna förstå och tillägna sig innehållet i dem, till exempel ett attention span längre än några minuter. Vet man inte vad man går miste om, och hur skulle man kunna göra det när allt fler läser allt mindre och det till och med sägs att ljudböcker är likvärdiga, är det frestande att välja TicToc, som är omedelbart belönade, framför böcker. Den naiva och allt mer aggressiva digitaliseringen av skolan är en förklaring till problemen med bristande kunskaper, som på inget sätt är isolerade till skolans värld. Idag kommer nyheterna om vad som händer i världen och samhället till allt fler i forma av puch-notiser, från aktörer som tjänar pengar på att röra upp känslor och hetsa till engagemang på sociala nätverk, vilket genererar data om oss som sedan säljs till bolag som vill kontrollera våra tankar och köpbeteende. Här skulle skolan kunna bjuda motstånd genom att värna läsförmågan och den kritiskt analytiska medvetenheten, vilket krävs för att kunna förstå dels hur demokratin ska kunna värnas, dels vilken betydelse kunskapen har i det arbetet.

Ekonomiseringen och framförallt möjligheten för privata aktörer att plocka ut vinst ut utbildningssystemet är en annan delförklaring till den eskalerande kunskapskrisen. Skolor ska inte konkurrera med varandra om vem som ger högst betyg och producerar mest nyckeltal. Ändå är det så som det skattefinansierade utbildningssystemet är organiserat. Mot bättre vetande offras kunskapen för kortsiktiga ekonomiska vinster som underminerar grunden, inte bara för den högre utbildningen och forskningen utan även för demokratin och det öppna, mänskliga samhället. Ända sedan 1990-talet har skolan vart utsatt för ständiga effektiviseringar, som i praktiken innebär nedskärningar eftersom lärande inte går att effektivisera -- lärande tar tid och kunskapsutveckling är ett mödosamt arbete som inte resulterar i några objektivt mätbara resultat. New Public Management är ingen lösning, utan en viktig del av problemen som sprider sig från skolan ut i samhället.

Bemöter man problemen ett och ett och isolerat från varandra går det ofta att hitta svagheter i resonemangen, och eftersom politiken kapats av slipade lobbyister som bevakar sina klienters intressen, skjuts kunskapens, välfärdens, demokratins och klimatets visselblåsare i sank en efter en och ett argument i taget. Och för varje år som den här utvecklingen fortsätter, för varje dag som går utan att vi stannar upp, lyfter blicken och ställer oss de verkligt viktiga frågorna, kommer problemen att förvärras. Istället för att fråga oss vad min skuld i det hela är och vad jag kan göra för att försöka vända utvecklingen, ställer många (med benägen hjälp av Timbro och andra lobbyorganisationer) idag frågan: Vad fan får JAG för pengarna JAG betalar i skatt? Och när det blir dags för val väljer man följaktligen politiker som talar till känslan och som lovar mest enligt samma logik som man väljer att låta sig uppslukas av TicToc istället för att läsa böcker. Och när problemen hopar sig skyller man på invandrare, sossarna eller något annat som gör att man slipper ta ansvar. För det KÄNNS som det är där problemen finns och för att man inte förstår vilka intressen som får en att tänka så.

För att kunna komma tillrätta med den här typen av komplexa problem krävs tid att tänka och förmåga att analysera på djupet. Skolan behöver återigen ses som en investering för framtiden. Frågan inte vad jag får för pengarna jag betalar i skatt utan vad vi gemensamt kan åstadkomma, för ALLAS bästa idag och på längre sikt. Demokratin är inte det bästa styrelsesättet, utan det minst dåliga, och den står och faller med medborgarnas förståelse och engagemang. Jag ser ett skriande behov av tid att tänka och mötas för att tillsammans reflektera över dessa saker. Det finns nämligen inga enkla eller tydliga svar på följande frågor: Vad är kunskap egentligen? Och vad främjar lärande? Hur fungerar demokratin, och framförallt: hur hänger allt samman? 

Förvärvad kunskap är något man tillägnat sig, och det är detta, alltså den förmågan, man visar prov på i skolan när man ska visa sina lärare vad man kan. Det handlar inte om vad man svarar på proven, för kunskap är inte en produkt utan en ömtålig kvalitet. En liknelse får illustrera hur jag tänker. När man översätter en text från ett språk till ett annat kan man välja att använda Google translate, vilket är en billig och effektiv lösning. Men språkets själ och ordens mening är något annat, något mycket mer komplext och därför vagt, till sin natur. Det kräver översättare med väl utvecklad språklig känsla för båda språken, och framförallt läsare som förstår skillnaden och förmår uppskatta välskrivna texter med litterära kvaliteter. Om man inte förstår skillnaden kommer man inte att kunna försvara kunskapen, som hänger intimt samman med språket och människans unika förmåga att tänka. 

Strävan efter lönsamhet, effektivisering, rättssäkerhet och objektivitet är varianter av ett och samma problem: Människans bekvämlighet. Hotet mot kunskapen och allt som är unikt mänskligt, som artificiell intelligens utgör, handlar inte om när maskinerna blir så intelligenta att de tar över, utan om att människorna frivilligt lämnar över makten över sina egna liv och livet på jorden åt maskinerna. Det faktum ATT vi fascineras av, satsar på och jublande sprider nyheter om framgångarna inom AI är ett tecken på hur lite vi bryr oss om intellektuell utveckling och andra unikt MÄNSKLIGA egenskaper. 

What could possibly go wrong?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar