Utbildning och företagande är väsensskilda verksamheter

Det går inte att få allt man önskar sig. Oförenliga drömmar tar ut varandra och alla försök att förverkliga dem är dömda att misslyckas, just för att man drömmer om det omöjliga. Donald Trump som är själva sinnebilden för populism bars fram till makten med hjälp av löften som redan på förhand var uppenbart orealistiska. Ändå vann han och trots att det omgående blev uppenbart att han inte respekterade varken kunskapen eller det demokratiska systemet fick han hållas i fyra år. Han bråkar fortfarande, ända in i det sista, ivrigt påhejad anhängarna, vilket är ett annat kännetecken på populister. Demokratiskt sinnade politiker drivs av övertygelser och håller sin inte med anhängare. Högern i Sverige tar pliktskyldigt avstånd trots att deras politik i grund och botten är den samma, eller åtminstone lika orimlig. Poltik som bygger på känslor, åsikter och som kräver att kunskapen ignoreras och den demokratiska ordningen sätts ur spel är per definition ohållbar. Förhoppningsvis kan det trots allt komma något ur händelserna i Washington, men då måste alla som värnar demokratin respektera dess komplexitet. KUNSKAP är en förutsättning för demokratin och demokratin är en förutsättning för kunskapen.

I Sverige (som enda land i världen) anses det legitimt att driva skolor som företag, trots att utbildning (liksom för övrigt även vård) är en verksamhet som är allas angelägenhet, där både kostnaderna och utgifterna är fasta. För att skolans verksamhet ska kunna leda till så bra lärande och kunskapsutveckling som möjligt måste all tid och alla resurser gå till utbildning. Plockar ägarna ut vinst eller skär ner på kostnaderna genom att sänka standarden, minska storleken på lokalerna, öka lärarnas arbetsbörda eller dra ner på läromedel eller något liknande, vilket är enda sättet att "effektivisera" utbildning, går det oundvikligen ut över kvaliteten i elevernas lärande (och i förlängningen påverkas förutsättningarna att stå emot populismens lockelser). Ibland hävdas att vinstdrivande skolor visar upp bättre resultat, det vill säga högre betyg; men eftersom det är skolorna själva som sätter betygen, och eftersom friskolorna inte behöver följa samma regler som den kommunala skolan och dessutom kan hindra insyn i verksamheten genom att hänvisa till företagshemligheter, är det inget legitimt mått på kvalitet. Särskilt inte som betyg alltid bygger på mer eller mindre subjektiva bedömningar. 

Ett innovativt företag i tillverkningsbranschen har kontroll över både sina inkomster och utgifter. Verksamheten går i vågor och följer både konjunkturens rörelser upp och ner och kundernas villighet att betala för produkterna. I tider av kris måste företagare se över kostnaderna, och kanske göra sig av med personal, fast man kan också investera i personalens fortbildning för att stå bättre rustade och vara på hugget när det vänder. Företagande är en dynamisk process som ständigt måste söka effektiviseringsmöjligheter för att överleva, och vinsten fungerar både som ett slags ränta och en buffert för hårdare tider. Över tid måste det råda balans mellan såväl inkomster och utgifter som uttag av vinst och återinvestering i verksamheten. Företagande fungerar på det sättet. Går företaget med vinst kan ingen ha synpunkter på vad ägaren gör med pengarna. Skillnaden mellan utbildningsverksamhet och företagande är viktig att upprätthålla, annars hotas demokratin, öppenheten och den långsiktiga hållbarheten.

Om skillnaden mellan företagande och samhällsförvaltning inte respekteras kommer det förr eller senare att bli svårt att skilja på politik och företagande och det kommer framstå som logiskt och önskvärt att välja en företagsledare till statsminister, vilket vi nu lärt oss vad det leder till. Företagsledare tar och ska bara ta ansvar för företaget och endast vara lojal mot ägarna. Demokratiskt valda politiker arbetar på hela befolkningens uppdrag, alltså både de som röstat på dem och de som inte gjorde det. I en demokrati ska politiker inte lägga sig i hur företagare sköter sina verksamheter, men vilken lön företagare betalar till sina anställda kan och bör samhället ha synpunkter på, just för att värna demokratin. Kloka företagare i långsiktigt hållbara företag förvaltar verksamheten väl och inser att företagande bygger på ömsesidigt beroende och betalar därför både skatt till samhället och ger anställda en lön de kan leva på samt skapar arbetsförhållanden som främjar hälsa. Ett samhälle som accepterar att företag utnyttjar människors desperata behov av pengar för sin överlevnad genom att betala löner (för att man kan) som inte går att leva på är inget anständigt samhälle. Människor inte ens kan leva på lönen de får om de så jobbar dubbelt är i praktiken livegna och i ett sådant samhälle har ekonomin förvandlats till en slavekonomi, vilket är oförenligt med både demokrati och mänskliga rättigheter. 

Företagande och utbildning är väsensskilda verksamheter. Och samhällen varken kan eller ska skötas som företag, av den enkla anledningen att kunskap inte är en vara utan en förutsättning för demokratin. Sveriges beslut att låta ägare plocka ut vinst ur skolan är extremt utifrån ett internationellt perspektiv. Vad som är hönan och ägget är svårt att säga, men populismen växer sig stark i samhällen där vetenskap och vetande saknar egenvärde. Därför är det ingen liten sak att skolor tillåts drivas som företag. Vill vi leva i ett samhälle där meritokratin och demokratin faktiskt fungerar måste alla respektera kunskapen. Vem vill inte det, tänker många av oss. Men långt ifrån alla är beredda att göra vad som faktiskt krävs för att värna vetenskapen och den kritiska granskningen av makten, vilket fyra år med Trump gjort tydligt.