Samhällen är till för alla, inte bara aktieägarna. Medborgare är inte kunder och själva syftet med samhället är inte att gå med vinst, utan att ge alla människor trygghet och tillhandahålla service samt möjlighet att förverkliga sina drömmar och få användning för sina kompetenser. Samhället är alla vi tillsammans. Företag kan bli framgångsrika och genom att konkurrera med andra företag tvingas företagare vara uppmärksamma och ständigt bevaka sin organisation och de anställdas prestationer. Den logiken fungerar utmärkt och man producerar varor och i viss mån även tjänster, men skola och vård är något helt annat.
Titta på elmarknaden. När staten hade monopol betalade alla samma pris, och när man skapade en marknad steg å ena sidan det genomsnittliga priset och å andra trakasseras vi av aggressiva försäljare som vill få oss att sänka våra kostnader genom att byta elleverantör. På vilket sätt blev livet och tillvaron bättre av det?
Innan posten utsattes för konkurrens, vilket den gjordes för att konkurrens alltid leder till bättre kvalitet, levererades alla (eller 99, 9 procent) brev dagen efter, oavsett var i landet man bodde. Posten är allas och uppdraget är att leverera post till alla, medan Citymails uppdrag är ett generera vinst till ägarna -- därför delar man bara ut lönsamma försändelser. Postens möjlighet att behålla den höga kvalitet man kunde när man delade ut både lönsamma och olönsamma försändelser tillintetgjordes av konkurrensen, vilket gör att kvaliteten försämrades. Det är dock inte postens fel, för posten kan inte väja vilka försändelser man ska dela ut, det kan bara privata aktörer.
Den Svenska skolan var en gång ansedd som en av världens bästa. Sedan konkurrensutsattes den och privata aktörer gavs möjlighet att göra vinst, och vinsten ökar givetvis om man slipper leva upp till kraven som ställs på den kommunala skolan, och kan man dessutom hålla sig med företagshemligheter blir det ännu enklare att generera vinst i verksamheten. Privata företag är mer effektiva sägs det, och det stämmer. Fast när det gäller skolan som bekostas av skattebetalarna gör det ju ingen skillnad för kostanden är den samma, vilket betyder att vi antingen betalar mer än vi borde, alternativt att vi skulle kunna satsa mer på elevernas skolgång.
När SJ hade monopol på tågtrafik och dessutom ansvarade för underhållet av järnvägarna fungerade kanske inte allt perfekt, men det blev knappast bättre när privata aktörer bjöds in och underhållet skulle utföras enligt marknadsmässiga principer, som i praktiken handlar om att betala så lite som möjligt och göra allt man kan för att mörka problem och skylla på andra. Nedrivna kontaktledningar, rälsbrott och växlar som inte fungerar är vardag när underhållet ses som en kostnad snarare än en investering.
Privata aktörer plockar russinen ur kakan och gör vinst, som placeras utom räckhåll från skattebetalarna och allmänna verksamheter tvingas upprätthålla en service som “ingen” vill betala för. Och sen kritiseras den kommunala skolan, Post Nord och banverket för problemen som oundvikligen uppstår där eftersom det allmänna inte kan agera som privata aktörer, vilka cyniskt nog lyfts fram som föredömen trots att de inte konkurrerar på lika villkor.
Vad gör detta sätt att tänka och agera med synen på kunskap, kan man undra? Trump har agerat på samma sätt som president som han gjort som företagsledare, och har på fyra år drivit USA till randen av konkurs, både ekonomiskt och intellektuellt. Genom att ljuga och misstänkliggöra alla som står på kunskapens sida har han splittrat landet och gjort de rikaste ännu rikare på resten av befolkningens bekostnad. Där är vi inte i Sverige, inte ännu i alla fall, men även hör finns partier som vill att vi ska känna mer än tänka och analysera.
Så bygger man inte ett samhälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar