Klarar klimatet och demokratin fyra år till med Trump?

Vaknar till ett osäkert valresultat i USA. Oavsett hur det går blir det jämnt och det betyder att populismens grepp om mänskligheten är fortsatt starkt. Det oroar mig att anständighet och kunskap inte betyder mer för vanliga människor eftersom demokratin och klimatet därmed offras för fåfänga drömmar om kortsiktiga, personliga vinster. Det faktum att Demokraterna inte heller denna gång lyckades få fram en ledare som förkroppsligar framtidstro oroade redan innan och jag lutar allt mer åt att Trump vinner valet. Det borde i och för sig vara öppet mål för Demokraterna och att valresultatet, hur det än blir, är osäkert gör mig bedrövat.

Jag minns när jag för 12 år sedan vaknade till beskedet att Obama vunnit och fylldes av värme och framtidstro av hans "Yes we can" tal, men redan då fanns det varningslampor som lyste. Förväntningarna på en enda människas förmåga att förändra ett helt samhälle var allt för stora, och även om Obama var extremt tydlig med att det skulle krävas massor av alla medborgare för att uppnå förändring samt att det troligen inte skulle räcka ens med åtta år vid makten för att lyckas lämnade han Vita huset med en känsla av besvikelse som utgjorde grogrund för Trump. Obama var själva antitesen till populist, men hans seger banade ändå väg för efterfrågan på en politik byggd på känslor.

Populism, ignorans och informerat ointresse är en mäktig kraft som kunskapen aldrig kan vinna över. Jag överger aldrig min tro på och engagemang för anständighet och utbildning, men tyvärr måste det nog bli värre innan breda lager av befolkningen inser att karismatiska ledare som talar till känslorna aldrig är lösningen. Demokratin och kunskapen är och har aldrig varit det bästa styrelseskicket, det är det minst dåliga. Därför är det så viktigt att alla förstår och respekterar komplexiteten samt inser det personliga ansvaret är. Det går varken att lägga ansvaret för landets väl på en ledare eller skylla dess ve på invandrare och utifrån kommande hot. Alla enkla lösningar är förkastliga.

Förändring kan gå fort men eftersom kunskapen och demokratin närmast är två sidor av samma sak och det tar tid att bygga upp förståelse och respekt för komplexitet samt det faktum att det krävs stora uppoffringar och ett mycket djupare engagemang hos vanligt folk än att vifta med flaggor och skandera på massmöten oroas jag över utvecklingen, inte bara de kommande fyra åren utan även på sikt. Populismen kan vara hur framgångsrik som helst och analytiker kan hylla Trumps och andras strategi hur mycket de vill, men en politik som bygger på känslor är och kan aldrig någonsin vara hållbar.

Här i veckan har jag påbörjat arbetet på en ny lärobok, en introduktion till kunskapsteori som riktar sig till studenter på grundnivå, och det arbetet känns allt viktigare ju mer osäkert valresultatet i USA blir. Att skriva böcker är mitt sätt hantera oron och finna mening i tillvaron, så oavsett hur det går i valet i USA och sedan om två år i Sverige kommer jag att ha saker att fokusera på. Jag har vigt mitt liv åt kunskapen och kan vila i och finna tillförsikt i kunskapen och förståelsen jag tillägnar mig, oavsett om ingen lyssnar. Jag tror inte att jag eller det jag skriver kommer att göra någon avgörande skillnad i det stora hela, men så mycket vet jag att kunskap och demokrati är det enda som är långsiktigt hållbart, och det är viktigare att kunna se sig själv i spegeln än att jaga bekräftelse. Hur det kommer att gå för klimatet och demokratin under de kommande åren är en öppen men avgörande fråga.