Lärare är inget serviceyrke!

I veckan satte regeringen ner foten och beslutade att alla lärare ska utbildas i sexualkunskap. Förslaget såldes in med slagordet att unga ska lära sig om sex i skolan, inte av porrindustrin. Ingen tycker rimligen att det omvända ska gälla, men det betyder inte att förslaget är bra. Även om jag också upprörs över rapporterna om unga flickors skador i underlivet tycker förslaget att lägga ansvaret för den här typen av upplysning/folkbildning på lärarnas redan oerhört tyngda axlar är dåligt, av en hel massa olika skäl.

Varför talar vi inte om föräldrarnas och allas ansvar för ungas fostran? Varför talar vi inte om bristen på den här typen av diskussioner i vardagen och det offentliga samtalet? Vi är idag fixerade vid att leta fel och brister hos andra och det finns politiska krafter som vi få oss övertygade om att alla problem går att härleda till invandring. Det talas det om HELA tiden. Kanske finns det därför inte tid att bry sig våra barn. Vi ser grandet (minoriteten kriminella) bland invandrarna med bortser från bjälken i det egna ögat. Våldet mot kvinnor i hemmet har ökat dramatiskt under pandemin, och unga vuxna svenskar har anammat en destruktiv sexualitet. Det är lätt att skylla på porrindustrin, men vad är det egentligen? Finns det ens någon INDUSTRI? Är det inte i själva verket så att nätet svämmar över av sexuellt och pornografiskt innehåll av alla möjliga och omöjliga sorter och att den okritiska digitaliseringen av skolan och samhället som helhet utsätter oss för risker som vi borde ta på mycket större allvar än att reducera problemet till en fråga om informationsbrist. 

Den här typen av enkla lösningar på komplexa problem ser jag snarare som ett tecken på problemen vi har att brottas med än en lösning. Att vi kräver av våra folkvalda att de ska visa handlingskraft, även rörande problem som vi själva orsakar genom att inte bry oss om varandra, säger liksom allt om var vi står idag. Och att vi betraktar läraryrket som ett serviceyrke är en del av problemet. Fler och fler uppgifter läggs på lärarna och sen hastar politikerna vidare till nästa fråga som är på tapeten. Vi vet att en väl fungerande skola med lärare som får tid och möjlighet att inte bara undervisa utan även lära känna eleverna kan bidra till att förhindra att unga dras in i gängkriminalitet, men detta talar vi inte om. Kanske för att vi vet att det kräver att skolan reformeras och att det kostar pengar. I en sådan skola skulle eleverna också få tid och ro att lära känna och ta hand om och lära sig respektera varandra.

Vi lever idag i ett samhälle och en kultur där den som är mest oförskämd och hänsynslös blir vinnare. Varför skulle detta beteende, som hyllas på nätet och i vardagen, INTE följa med in i och påverka vad som händer i sängkammaren eller var unga nu har sex? Liksom mobbing inte är ett skolproblem utan ett samhällsproblem är taskig sexualitet inte ett ungdomsproblem som löses med lite undervisning. Först när vuxna respekterar sina medmänniskor kommer barn och unga att göra det, och för att nå dit krävs mycket mer av mycket fler människor. Om inte vi alla tar ansvar och inser och lär sig förstå och hantera komplexa problem kommer den här typen av förfasande företeelser att leva vidare.

Synen på lärare, som tjänstehjon som man kan behandla hur som helst och ställa vilka krav på som helst, som en grupp människor man kan försätta i en allt mer hopplös situation där kraven ökar samtidigt som tiden och möjligheten att göra ett bra arbete minskar, är del av problemet. Vad är nästa problem som politikerna ska lova att lärarna ska fixa? Lärarna tar redan hand om barnens uppfostran och tvingas redan förhandla med föräldrar och elever om betyg. Det verkar inte finnas någon gräns för vad man anser är möjligt att låta lärarna ansvara för, trots att det är uppenbart för alla att skolan är dysfunktionell och kunskapen blir lidande. Detta är problemet och det löses inte med mer information och undervisning, särskilt som allt fler idag förlitar sig på alternativa fakta och är resistenta mot kunskap som inte bekräftar deras fördomar.