Om värdet med bildning

Lärande är inte alltid roligt, men förvärvad kunskap och förmågan att tänka vetenskapligt är värdefull. Studier på högskolan tar tid, men insikterna, förståelsen och kompetenser man skaffar sig finns kvar hela livet och med en högre utbildning i ryggen är det enkelt att fylla på och utveckla kunskaperna efter hand. Åren som student är alltså början på en intellektuell resa, om man väljer att se det så och har den inställningen till sina studier. Utvecklingen av förmågan till vetenskapligt tänkande är inget man blir färdig med, det är en dynamisk kompetens som hela tiden utvecklas tillsammans med dig som person. Bildning fungerar på samma sätt, men i och med all allt fler läser färdiga utbildningsprogram har studier på högskolan idag tyvärr kommit att tappa kontakten med bildningen, vilket är olyckligt. Utan bildningsambitioner blir högskolan själlös och kunskapen riskerar att uppfattas som synonym med fakta, vilket är olyckligt (se Nehls 2020) och därför ska jag här försöka visa på bildningens betydelse för utvecklingen av kompetensen att utveckla ett vetenskapligt tänkande.

Bildning handlar om att skaffa sig perspektiv och bli bättre på att känna igen världen omkring sig. Ju mer bildad man är desto fler aspekter av sammanhangen man lever i förstår man och kan värdera och hantera. Även om det inte är det primära målet med studierna bidrar strävan efter bildning till man blir bättre på att upptäcka och analysera mönster i tillvaron, och förståelsen för kunskapen fördjupas när man kan placera den i ett sammanhang. Ju mer man vet desto bekantare blir världen och det som är främmande blir mindre gåtfullt och skrämmande. Bildning leder därför till trygghet och kan, men är ingen garanti för, minskad främlingsfientlighet och kunskapsresistens. Om man specialiserat sig på ett område och saknar intresse för kunskap som ligger utanför detta riskerar det som är annorlunda och ovant att framstå som hotfullt och det är lätt att få för sig att det var bättre förr, vilket Steven Pinker i den inspirerande boken Upplysning Nu. Ett manifest för förnuft, vetenskap och humanism, övertygande argumenterar för inte är fallet. Världen vi lever i är föränderlig och om utbildningarna på universiteten blir allt för målinriktade och resultatorienterade finns en uppenbar risk att dess värde minskar. Studenter med bildningsambitioner kan motverka detta, och jag lovar att det är en investering som kommer att betala sig. För att lära sig hantera mångfalden som dagens samhälle präglas av borde inslagen av vetenskapsteori, som Kristensson Uggla (2019) skriver i sin bok, utökas, men som student finns det mycket man kan göra på egen hand. Bildning är inte svårt att skaffa sig, det enda som krävs är att man avsätter tid och utrustar sig med tålamod. Bildning handlar om att lära sig förstå nya insikter i ljuset till gamla, men också om att hålla kunskap vid liv, om att bredda och fördjupa samt utmana det man vet. Lika viktigt som det är att lära sig nytt är det att göra sig av med eller inaktivera gammal kunskap. Idag ses lärande ofta som en linjär process som går från okunskap och hunger efter insikt till kunskap och mättnad, men bildning är komplext och därför är vägen dit alltid en omväg eller ett mål man aldrig når.

Det finns en rad hot mot bildningen idag. Termen överutbildning som tyvärr allt oftare dyker upp i samhällsdebatten, är en olycklig och starkt bildningsfientlig tanke som går ut på att svenska studenter läser för mycket, och att tiden man befinner sig i utbildning måste kortas. Den typen av förslag går på tvärs mot allt jag lärt mig under mitt liv i akademin och det oroar mig att fler inte reagerar starkare på sådana uttalanden. Med en sådan syn på studier blir det svårt, för att inte säga omöjligt att utveckla ett vetenskapligt tänkande. Strävan efter effektivitet, som bygger på liknande utgångspunkter, påverkar också högskolornas bildningsambitioner eftersom studenterna bara förväntas läsa exakt så mycket som man behöver för att få sin examen. Fast hur avgör man det? Faktum är att ingen vet och kan bestämma vad som är tillräckligt för någon annan. Framtiden är öppen och det går inte att veta vilka kunskaper som kommer att behövas för att klara av alla utmaningar som livet och samhället ställer en inför. Bildningssträvan är ett sätt att använda studietiden klokt, inte strategiskt. Och det är viktigt eftersom forskning som presenteras och diskuteras av David Epstein, i boken Bredd: Därför lyckas generalister i en specialiserad värld, visar att ineffektivitet främjar kvaliteten i studierna och även kunskapernas långsiktiga värde. Epstein argumenterar även för att man ska vänta så länge som möjligt med att specialisera sig. En bred uppsättning kunskaper har visat sig vara framgångsfaktorer på en lång rad områden. Han påpekar att i en komplex och snabbt föränderlig värld är det inte mer specialisering och fördjupning på allt smalare områden som behövs, utan bredd. Tankarna om överutbildning och strävan efter effektivitet går alltså på tvärs mot forskning som handlar om vad som leder till framgång i en värld där datorer tar över allt fler och allt mer specialiserade arbetsuppgifter. Ingen människa kan mäta sig med en dator, så länge man konkurrerar på ett smalt specialområde, men ingen dator kommer under överskådlig tid att kunna utveckla den kompetens som ryms inom begreppet bildning (se Sumpter 2019). Om man inte vill riskera att utkonkurreras på arbetsmarknaden är det alltså klokt att satsa på bildning och utveckla sin förmåga att tänka vetenskapligt.

Betygsfixeringen i dagens utbildningssystem är problematisk eftersom den hindrar studenter att utvecklas till ansvarstagande och kritiskt medvetna medborgare i demokratin. Betyg skulle möjligen kunna vara början på bildningsresan, grunden för fortsättningen. Ett slags trampolin med vars hjälp man tar sig bortom och förbi kunskapen man redan har, men när studenter agerar som kunder och kräver valuta för pengarna och den tid de investerar, ställs utbildningen på ända; vagnen spänns framför hästen. Kunskapen slutar utvecklas och dynamiken och mångfalden i samhället riskerar att utarmas. Utbildning är en investering både för samhället och individen, men kunskap är inte en vara och belöningen av studier kommer alltid först senare. En bildningsinriktad utbildning är inte den kortaste vägen mellan antagning och examen, utan en omväg, en tidsenhet eller ett utrymme som fylls med mesta möjliga bredd och olika typer av kunskap. Vetenskapligt tänkande handlar om att lära sig hantera tillvarons öppenhet och om att förstå dess dynamik, vilket främjas av bildning. Förmågan att hantera komplexitet står i direkt relation till kunskapens omfattning och dess kvalitet. Fokuserar man på bildning kommer man i kontakt med olika typer av texter och övar upp sin förmåga att läsa och skriva, vilket är viktigt i arbetet med uppsatser. Med ett torftigt språk går det bara att tillgodogöra sig information. Blir språket lite mer utvecklat kan man förstå fakta sedan kunskap och med ett ännu rikare språk inser man även värdet av bildning. Vishet kräver därutöver en utvecklad fantasiförmåga; att kunna tänka det otänkbara och föreställa sig det som ligger bortom kunskapshorisonten och som ännu inte tänkts. Vetenskapligt tänkande utvecklas snabbare och blir mer användbar om man bejakar kunskapen i all sin rikedom och lär sig trivas vid gränsen, men en förutsättning för detta är att man tar ansvar och verkligen vill veta mer och bli bättre.

Bildningshögskolan fokuserar på frågor, som leder till frågor som leder till nya frågor. Och vetenskapligt tänkande handlar dels om att lära sig förstå vilka frågor som är lämpliga och framåtblickande, perspektivgivande och kritiska, dels om förmågan att avgöra vad som är lämpliga svar, samt (och detta är viktigt) att inga svar med absolut visshet kan sägas vara givna eller definitiva. Förmågan att ställa bra frågor är en viktig kompetens och bildning främjar utvecklingen av den. I dagens högskola lär man sig snarare vad man ska svara, än hur man avgör vad som är en lämplig fråga och ett svar som fungerar. Därför har vi en lång väg kvar och massor av hårt arbete innan vi ens kan börja hoppas på en bildningshögskola, men som student finns det alltså massor man kan göra på egen hand. När jag lyssnade på Sven-Erik Liedman på en konferens för några år sedan avslutade han med några tänkvärda ord som visar varför bildning är så viktigt: ”Vi är alltid på väg mot det hem vi aldrig har varit”. Jag associerar till etik, som aldrig går att lära sig exakt vad det är, för det är liksom bildning inte en fastställd lista utan kompetensen att vid varje givet tillfälle ta kloka och hållbara beslut med stöd i bästa möjliga kunskap. Om bildning är en resa mot ett hem vi aldrig varit i, är det viktigt att känna igen det när man väl finner det, och det blir lättare om man är bildad och har tillägnat sig förmågan att tänka vetenskaplig. Det finns inte ett sätt, en väg till bildning eftersom det inte är ett mål, utan vägen fram. Och det handlar inte om en bestämd uppsättning kunskaper utan snarare om en flyktig kvalitét, något abstrakt, öppet och obestämbart som ger liv åt kurserna på högskolan och besjälar akademin.