Min kommande boks disposition och läsanvisningar

Idag, imorgon och så länge jag behöver på tisdag sitter jag klistrad vid datorn och läsfåtöljen. Jag korrekturläser manuset till läroboken Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande, och har inte ro att tänka på något annat. Men jag kan göra lite reklam, så här ser dispositionen och läsanvisningarna ut:

Självklart är det upp till dig hur du väljer att läsa boken, men det är min uttalade önskan att den betraktas som en helhet. Tanken är nämligen att bokens olika delar ska korsbefrukta varandra. Ambitionen har varit att skriva en text som inspirerar till eget arbete och vidare studier. Navet i boken är kapitel tre, men det som står där är inte fristående från övriga delar. Inledningsvis, i bokens två första kapitel, pekas på aspekter av uppsatsskrivande som ofta glöms bort men som är avgörande för utvecklingen av ett vetenskapligt tänkande, och bokens sista kapitel är avsett att dels visa att det finns mycket mer att tänka på rörande uppsatsskrivande än man kanske tror, dels placera in det vetenskapliga tänkandet i ett sammanhang och ge perspektiv på innehållet i resten av boken. Samhällstrenden idag är att allt ska effektiviseras, men skrivande och lärande är intellektuella egenskaper som var och en måste utveckla på egen hand och i sin egen takt – därför innehåller den här boken mer text och fler tankar än ”nödvändigt”.

Boken är disponerad på följande sätt: Kapitel ett, Viljan att veta handlar om vad som krävs av den som vill lära sig förstå vad forskning är och hur vetenskap fungerar. I kapitel två, Kunskapens väsen fördjupas och utvecklas tankarna om kunskapen som är syftet med både högre utbildning och forskning. Förstår man inte vad man som uppsatsskrivande student förväntas skapa eller söka efter blir det svårt att inse vad som krävs av den som uttalar sig i namn av vetenskap. Kapitel tre, Anvisningar, manualer och handledning handlar om hur man som student kan läsa och förhålla sig aktivt, självständigt och kritiskt till innehållet i metodböckerna och anvisningarna som dagens högskolevärld svämmar över av. I kapitel fyra, Bildning, etik och vetenskapligt tänkande höjs den intellektuella ribban något och anläggs en lite mer samtalande ton samt pekas på vägar fram, upp och ut i kunskapens förunderliga värld. Här lockas till fördjupning och bjuds på intellektuellt motstånd, som ett slags övning inför kommande självständiga arbeten. Boken avslutas med ett Efterord där jag delar med mig av några definierande erfarenheter och lärorika misstag från min studietid som hjälpt mig inse att vägen till kunskap alltid är en omväg.