En trist men sedelärande historia

Läs alltid alla avtal NOGA. Det gjorde inte jag. För två år sedan gick jag till optikern i huset och kollade synen. Det var ett tag sedan senast, och jag blev inte förvånad över beskedet att synen försämrats en del och att jag behövde nya glasögon. Efter en sommar som blivit lite dyrare än jag tänkt avskräckte kostnaden. Progressiva glasögon är inte gratis, om man säger. När optikern började tala om att man kunde hyra glasögon och betala en fast månadsavgift, och särskilt när jag såg att priset för detta (började på) 145 kronor, väcktes mitt intresse. Vi provade lite olika typer av glasögon, bland annat ett par närprogressiva, att ha vid datorn. Tanken slog rot hos mig så pass att jag inte tänkte efter särskilt noga eller backade när jag efter undersökningen insåg att man var tvungen att hyra tre par glasögon. Jag hade redan flyttat in i känslan och tänkte att det kunde vara kul att variera mig lite. När det visade sig att priset per månad var 815 kronor reagerade jag, men tyckte ändå det var okej eftersom jag slapp punga ut med en stor engångsavgift. Det är så där psykologin fungerar, och det vet man naturligtvis på Synsam och andra företag. Jag skrev alltså på.

Efter ett halvår växte känslan av att jag lockats in i något jag egentligen inte hade någon nytta av. Jag läste då noga igenom avtalet, och insåg till min besvikelse att avtalet löpte på 24 månader. Det sved, men jag borde så klart kollat detta. När det närmade sig ett år fick jag en kallelse för den årliga synundersökningen, som ingår i avtalet. Och eftersom jag upptäckt att jag inte behöver eller ens använder två olika glasögon och det dessutom ingår ett byte av glasögon per år, tittade jag ut nya bågar som jag kände mig nöjd med. Min plan var att vid andra årets utgång byta till ett par slipade solglasögon och sedan lämna avtalet. Jag kände mig lurad, men hade naturligtvis ingen annan än mig själv att skylla på. I samband med att jag godkände bytet sa optikern att avtalet förlängdes ett år när man bytte. Eftersom jag hade fått informationen att det INGÅR ett byte per år, och jag dessutom visste att avtalet ändå löpte ytterligare ett år, slog jag de där slipade solglasögonen ur hågen och ställde in mig på att betala 815 kronor i månaden ett år till. Sedan var jag fri och hade lärt mig en visserligen dyr, men inte katastrofalt dyr, läxa.

Idag gick jag så ner till optikern med det par progressiva glasögon jag inte tänkte behålla. När jag läste avtalet irriterade jag mig på att jag inte uppmärksammat att det just var ett HYRESAVTAL. Jag kunde och kan fortfarande inte få in i mitt huvud hur någon vill hyra glasögon, och att man efter hyrestiden måste köpa loss glasögonen. Men, okej, jag bet ihop om detta också. Från september skulle jag ju vara fri, även om det kostade ännu lite mer än jag trott. Fast det visade sig nu inte vara fallet. Innebörden i påpekandet jag fick förra året, att avtalet förlängdes ett år när jag utnyttjade rätten att byta glasögon, handlade om att jag sitter fast i det, från min synpunkt, helt hopplösa avtalet YTTERLIGARE ett år. Inte förrän 2021 blir jag av med den irriterande avgiften om 815 kronor i månaden, och vill jag behålla glasögonen efter det måste jag alltså köpa loss dem. Jag höll på att sprängas av irritation, men förstod så klart att killen i butiken var oskyldig.

Det slutar inte där. Jag bet ihop och tog in det faktum att jag efter två år fortfarande är skyldig Synsam över 15000 kronor. Snacka som dyr lärdom. Och döm om min förvåning när jag sa till i butiken att jag ville säga upp avtalet, lämna tillbaka ett av paren och betala allt i en klumpsumma, och fick beskedet att det inte gick att lösa. I alla fall inte i butiken. Då får ringa kundtjänst sa man och gav mig numret. Det gjorde jag, och där fick jag beskedet att det inte gick att lösa på telefon, bara i butiken. Moment 22 alltså. Det jag kunde göra var att säga upp avtalet redan nu, alltså bara säga upp det. Avtalet löper till september 2021 och jag ska fortfarande betala 815 kronor i månaden. Beskedet jag fick var att det inte går att betala allt i en klumpsumma. Det gör det så klart, men Synsam vill inte erbjuda mig denna väg ut ur deras avtal.

Jag förstår att jag borde läst avtalet noga, men jag kan inte komma ifrån känslan av att vara grundlurad. Och jag är ursinnig över att man inte kan vara flexibla och tillmötesgående när jag vill bli fri. Inte nog med att jag måste betala, jag måste dessutom påminnas om mitt misstag varje månad i över ett år till.

Om jag kommer att köpa mina nya glasögon på Synsam? Skulle inte tro det. Därtill känner jag mig allt för lurad, och dessutom har jag blivit bemött med noll förståelse. Kanske har andra optikerkedjor liknande avtal, och dessa aktar jag mig för, men jag har svårt att tro att man kan vara mindre förstående och tillmötesgående än vad man varit på Synsam.