Jag har skrivit en reflekterande, analytisk text om arbetet som jag gjort i rådet, som passar här på Flyktlinjer där mitt arbete och tänkande publiceras löpande. Det blir en post idag och en imorgon.
Utbildningssatsningarna som arrangerats av FID har handlat om olika saker, men innehållet har hela tiden varit sekundärt i förhållande till det övergripande målet: att främja dialog och integration. Föreläsarna och föreläsningarnas innehåll har inte varit det viktiga, utan vad som händer i mötena mellan deltagarna och under samtalen efteråt, ute på avdelningar och i olika verksamheter. Den pedagogiska grundtanken har varit att inte bara informera utan att låta deltagarnas kunskaper och erfarenheter möta forskare som på olika sätt studerat skilda aspekter av det övergripande temat integration, samt att främja bildning. Det har handlat om att bygga en stabil kunskapsgrund för fortsatt arbete ute i samhället, inte om att leverera några resultat.
För att arbetet med kunskapsspridning ska bli framgångsrikt är det viktigt att man förstår vad interkulturell dialog är, det vill säga vilken kunskapsteoretisk grund som begreppet utgår från. Förenklat kan man säga att interkulturell dialog inte är något i sig själv, det uppstår och förändras i mellanrummen som både förenar och skiljer människor åt. Interkulturell dialog handlar om att främja det ömsesidiga lyssnande och lärande samt den gemensamma kunskapsproduktion som är en förutsättning för att samhället ska kunna bli mer integrerat. Även forskare och infödda svenskar kan (och bör) lyssna och lära, inte bara på och av varandra utan också på andra samhällsaktörer och människor som väljer att emigrera hit. Ett dynamiskt och levande samhälle kräver att alla parter inser värdet av och respekterar svårigheterna med att hantera den mångfald som krävs för att samhället ska bli hållbart. Forskare som arbetar med interkulturell dialog kan därför inte peka med hela handen, presentera patenterade lösningar eller tala om hur det är. Alla forskare har viktiga kompetenser, men det är först när dessa samverkar med andra kompetenser, först när man arbetar tillsammans, som dialog uppstår. Utbildningssatsningen har därför handlat om att utveckla förståelsen för och kompetens att hantera dynamiken som uppstår i vardagliga möten mellan människor. Det är ingen enkel väg att gå, men om vi även i framtiden vill ha ett levande och vitalt samhälle är det både nödvändigt och mödan värt att arbeta långsiktigt med Interkulturell dialog, även om det är svårt att utvärdera verksamheten.
Vill man förstå kultur och lära sig omsätta kunskapen i handling måste man göra sig medveten om att samhället inte bara passivt existerar utan att det ständigt förändras och blir till i vardagen och mellan människor, samt att kulturen är dynamisk och därför inte går att fånga och beskriva, en gång för alla. Kulturen befinner sig i ständig rörelse och förändras när människor interagerar med varandra. Här finns förklaringen till att ingen kan vara expert på kultur och argumenten för att främja mellanmänsklig dialog istället för att skapa metoder för att effektivt nå på förhand bestämda mål. Även om ingen är expert kan alla (och det gäller även kulturforskare) bli bättre på att förstå och analysera kultur. Och i skapandet av ett öppet, demokratiskt samhälle som förmår härbärgera mångfald är det en viktig nyckelkompetens. Målet kan uppfattas som ambitiöst och det är det också. Ingen enskild forskare kan nå det, men ett forskningsråd som arbetar tillsammans över tid och med stöd den gemensamma kunskap och erfarenheterna som forskarna förfogar över, har en större chans att nå framgång än riktade, målstyrda och väl avgränsade insatser.
Utgångspunkten för arbetet med Interkulturell dialog har varit att samhället och kultur är konsekvenser av kollektiv handling, inte orsaken till handling. Ett sådant perspektiv gör det möjligt att blottlägga och analysera resurserna som krävs för att förverkliga samhället och uppmärksammar samtidigt det faktum att kultur inte finns, den görs och blir ständigt till. Denna förståelse för kultur går på tvärs med intuitionen och den vardagliga uppfattningen och därför reagerar många tyvärr negativt på tankarna och skjuter på budbäraren. Att bryta sig loss från vanans makt, som allt för lätt stör tankeprocesserna som krävs för att kunna ta till sig nya och ovana insikter som ställer ens världsuppfattning på ända, är svårt men nödvändigt för att Interkulturell dialog ska kunna leda till integration. Förståelser och uppfattningar om saker och ting skapas och upprätthålls mellan människor, i vardagen, genom att man umgås och samtalar med varandra. Det är genom att tala om och tänka kring kulturen som den förändras. Interkulturell dialog är därför snarare ett sätt att se på kunskap och kultur, än en metod för att uppnå mål eller arbeta med förändring.
Integration handlar om vad människor gör med varandra, inte om vad ett föreställt, privilegierat vi ska göra med de andra. Ambitionen med utbildningssatsningarna har därför varit att skapa förutsättningar för samverkan i realtid, med utgångspunkt i insikten om att kultur är en öppen och dynamisk process utan början och slut, och följaktligen även utan mål. Interkulturell dialog är en kollektiv utmaning, men just därför viktig att arbeta långsiktigt med. Eftersom det ytterst handlar om att bygga och utveckla relationer är det avgörande att arbetet präglas av ömsesidig omsorg om det som händer i mötena mellan människor.
Inledning
Efterfrågan på tydliga metoder, enkla koncept och hanterbara lösningar som med hjälp av management kan implementeras i olika organisationer och verksamheter är stor i dagens samhälle och marknaden svämmar över av olika typer av utbildningsprogram. Utbudet svarar mot den lika olyckliga som orimliga förväntan som finns, om att även komplexa processer som integration och (interkulturell) dialog, går att målstyra. Metoderna som används idag är ofta standardiserade, kvalitetssäkrade och utformade på ett sådant sätt att resultatet kan utvärderas och upplägget effektiviseras. Det sättet att tänka om och arbeta med utbildning är inte kompatibelt med Interkulturell dialog. Ingen kan nämligen veta vad som kommer att fungera i framtiden. Det enda man kan veta är vad man gör idag, här och nu och tillsammans. Vi människor uppfattar oss själva som individer, som autonoma kroppar som interagerar med andra autonoma kroppar, men det är ett felslut. Människan är en kulturvarelse. Kultur är dock ingen tillhörighet, den skapas och förändras i mötet med andra och den både påverkar och påverkas av interaktion mellan människor. För att förstå rådets unika möjligheter och det arbete som utförts sedan 2015 då FID formerade sig är det viktigt att man har dessa inledande tankar om kultur och kunskap med sig, annars missförstår man ofelbart många av insatserna som gjorts.Utbildning i eller om interkulturell dialog
Under åren som FID funnits och verkat har kunskap både skapats och spridits. Här fokuseras på tankarna bakom det arbete som gjorts tillsammans med Trollhättans stad och Borås, där 11 utbildningstillfällen (under 2017/18) arrangerats, för personal som olika sätt arbetar med integration. För att den typ av utbildning eller snarare syn på kunskapsutveckling som utarbetats av FID ska bli framgångsrik krävs att alla inblandade förstår att Interkulturell dialog inte är något man har eller något man gör eller ger, det är något som uppstår mellan människor som arbetar tillsammans. Interkulturell dialogskapar och upprätthåller förbindelser mellan människor, och för att det ska fungera som metod för att främja integration är det viktigt att så många olika röster som möjligt både kan göra sig hörda och får mötas i dialogen, inte för att nå konsensus utan för att gemensamt utveckla kunskap om varandra och förståelse för kulturens föränderliga möjligheter och begränsningar. Eftersom förväntningarnas makt är stor är det viktigt att påpeka att den bärande tanken bakom FIDs strategi för spridning av kunskap i mångt och mycket går på tvärs mot hur man vanligtvis brukar se på och arbeta med utbildning, vilket gör att utbildningsverksamheten inte kan utvärderas på samma sätt som annan verksamhet utvärderas, avseende måluppfyllelse och leverans av standardiserade, kvalitetssäkrade modeller som med managementstrategier kan implementeras och följas upp. För att förstå upplägget som FID utarbetat är det viktigt att betona att interkulturell dialog inte är en uppsättning kunskaper som kan överföras från en kunnig föreläsare till en grupp okunniga åhörare. Det är heller ingen fråga eller problem som man blir färdig med inom ramen för ett projekt eller en riktad och isolerad insats. FID är inte en samling experter eller konsulter som kan kallas in när behov uppstår, FID är ett forskningsråd bestående av en grupp forskare som agerar långsiktigt med stöd i aktuell forskning och lång erfarenhet och som ställer sina respektive kontaktnät till uppdragsgivarens förfogande. Ett forskningsråd är en remissinstans, en intellektuell resurs som man kan vända sig till och få råd av inför viktiga beslut som ska tas.Utbildningssatsningarna som arrangerats av FID har handlat om olika saker, men innehållet har hela tiden varit sekundärt i förhållande till det övergripande målet: att främja dialog och integration. Föreläsarna och föreläsningarnas innehåll har inte varit det viktiga, utan vad som händer i mötena mellan deltagarna och under samtalen efteråt, ute på avdelningar och i olika verksamheter. Den pedagogiska grundtanken har varit att inte bara informera utan att låta deltagarnas kunskaper och erfarenheter möta forskare som på olika sätt studerat skilda aspekter av det övergripande temat integration, samt att främja bildning. Det har handlat om att bygga en stabil kunskapsgrund för fortsatt arbete ute i samhället, inte om att leverera några resultat.
För att arbetet med kunskapsspridning ska bli framgångsrikt är det viktigt att man förstår vad interkulturell dialog är, det vill säga vilken kunskapsteoretisk grund som begreppet utgår från. Förenklat kan man säga att interkulturell dialog inte är något i sig själv, det uppstår och förändras i mellanrummen som både förenar och skiljer människor åt. Interkulturell dialog handlar om att främja det ömsesidiga lyssnande och lärande samt den gemensamma kunskapsproduktion som är en förutsättning för att samhället ska kunna bli mer integrerat. Även forskare och infödda svenskar kan (och bör) lyssna och lära, inte bara på och av varandra utan också på andra samhällsaktörer och människor som väljer att emigrera hit. Ett dynamiskt och levande samhälle kräver att alla parter inser värdet av och respekterar svårigheterna med att hantera den mångfald som krävs för att samhället ska bli hållbart. Forskare som arbetar med interkulturell dialog kan därför inte peka med hela handen, presentera patenterade lösningar eller tala om hur det är. Alla forskare har viktiga kompetenser, men det är först när dessa samverkar med andra kompetenser, först när man arbetar tillsammans, som dialog uppstår. Utbildningssatsningen har därför handlat om att utveckla förståelsen för och kompetens att hantera dynamiken som uppstår i vardagliga möten mellan människor. Det är ingen enkel väg att gå, men om vi även i framtiden vill ha ett levande och vitalt samhälle är det både nödvändigt och mödan värt att arbeta långsiktigt med Interkulturell dialog, även om det är svårt att utvärdera verksamheten.
Vill man förstå kultur och lära sig omsätta kunskapen i handling måste man göra sig medveten om att samhället inte bara passivt existerar utan att det ständigt förändras och blir till i vardagen och mellan människor, samt att kulturen är dynamisk och därför inte går att fånga och beskriva, en gång för alla. Kulturen befinner sig i ständig rörelse och förändras när människor interagerar med varandra. Här finns förklaringen till att ingen kan vara expert på kultur och argumenten för att främja mellanmänsklig dialog istället för att skapa metoder för att effektivt nå på förhand bestämda mål. Även om ingen är expert kan alla (och det gäller även kulturforskare) bli bättre på att förstå och analysera kultur. Och i skapandet av ett öppet, demokratiskt samhälle som förmår härbärgera mångfald är det en viktig nyckelkompetens. Målet kan uppfattas som ambitiöst och det är det också. Ingen enskild forskare kan nå det, men ett forskningsråd som arbetar tillsammans över tid och med stöd den gemensamma kunskap och erfarenheterna som forskarna förfogar över, har en större chans att nå framgång än riktade, målstyrda och väl avgränsade insatser.
Utgångspunkten för arbetet med Interkulturell dialog har varit att samhället och kultur är konsekvenser av kollektiv handling, inte orsaken till handling. Ett sådant perspektiv gör det möjligt att blottlägga och analysera resurserna som krävs för att förverkliga samhället och uppmärksammar samtidigt det faktum att kultur inte finns, den görs och blir ständigt till. Denna förståelse för kultur går på tvärs med intuitionen och den vardagliga uppfattningen och därför reagerar många tyvärr negativt på tankarna och skjuter på budbäraren. Att bryta sig loss från vanans makt, som allt för lätt stör tankeprocesserna som krävs för att kunna ta till sig nya och ovana insikter som ställer ens världsuppfattning på ända, är svårt men nödvändigt för att Interkulturell dialog ska kunna leda till integration. Förståelser och uppfattningar om saker och ting skapas och upprätthålls mellan människor, i vardagen, genom att man umgås och samtalar med varandra. Det är genom att tala om och tänka kring kulturen som den förändras. Interkulturell dialog är därför snarare ett sätt att se på kunskap och kultur, än en metod för att uppnå mål eller arbeta med förändring.
Integration handlar om vad människor gör med varandra, inte om vad ett föreställt, privilegierat vi ska göra med de andra. Ambitionen med utbildningssatsningarna har därför varit att skapa förutsättningar för samverkan i realtid, med utgångspunkt i insikten om att kultur är en öppen och dynamisk process utan början och slut, och följaktligen även utan mål. Interkulturell dialog är en kollektiv utmaning, men just därför viktig att arbeta långsiktigt med. Eftersom det ytterst handlar om att bygga och utveckla relationer är det avgörande att arbetet präglas av ömsesidig omsorg om det som händer i mötena mellan människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar