Dagens bild: Låt oss dra lärdom av våra misstag

Hittade denna bild i högen som som jag fått av Ajan. Tycker den passar som illustration till tankarna jag bär på just nu, mitt under pågående epidemi. Vi visste att vi gamblade med samhället och vår beredskap, men tänkte att det går nog bra ändå. Vi sänkte skatten och urholkade medvetet skyddet mot det oväntat oväntade, och njöt pengarna som rullade in. Och det gick ganska bra väldigt länge, även om varningssignaler fanns. Med hjälp av effektiviseringar och privatiseringar kunde skenet hållas uppe och väljarna belönade politiker som lovade mer för mindre. Att Nya Karolinska visade sig vara en fullkomlig katastrof viftades bort eller dränktes med kritik mot den sittande regeringen. Sedan nåddes vi, först av rykten och sedan om bekräftade uppgifter om att ett nytt virus spreds i Kina. Och när smittan drabbade Italien och fördes hit av skidturister slog paniken till. På bara några dagar visade det sig att vi levt i ett luftslott och att ekonomin var ett korthus som rasade samman fullkomligt på mindre än en vecka.

Bild: Ajan

Jag ser en bild av populismen. Folket jublar när ledaren som lovat guld och gröna skogar inviger ännu en kuliss med under pompa och ståt. Alla vet att det går så länge det går, men bryr sig inte på allvar. Det drabbar inte mig, tänker man. Och det fungerar uppenbarligen. Det gick att sänka skatten och skära ner på välfärden och samhällsskyddet, det ohållbara samhället var exceptionellt framgångsrikt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Fast bara i medvind! Nu är de senaste årens börsuppgång, som användes som argument på att allt är frid och fröjd och nya nedskärningar och privatiseringar att vänta, utraderade. Det var luft och förhoppningar byggda på känslan av att det går att få mer för mindre.

Låt oss hoppas att vi tar oss igenom krisen och att vi kommer ut på andra sidan någorlunda välbehållna. Det går om vi arbetar tillsammans och inte får panik. Litar vi bara på människorna som ansvarar för ledningen av landet och våra samhällsbärande myndigheter och ger dem ro att arbeta i fred blir det så bra det kan, men det finns inga garantier för att det blir som vi önskar. Ingen rår nämligen över ett virus som ingen är immun mot.

Man kan tycka vad man vill, men samhällen som vilar på en grund av nyckfulla känslor är inte hållbara. Och oppositionen kan vara hur indignerad den vill; den har inte ansvar och styr inte. Vårt land befinner sig i kris just nu och vi sitter i den situation vi försatt oss i. Alla försök att leta efter syndabockar nu i det akuta läget, eller försöken att misskreditera myndighetschefer och ansvariga politiker är att betrakta som subversiv verksamhet. Jag förutsätter att agerandet från Twittergapande oppositionspolitiker och misstänkliggörande ledarskribenter utreds sedan när allt lugnat ner sig.

Jag vill så innerligt gärna tro att populismens glansdagar är över och att det nyliberala experimentet överges. Även M som drivit på för och som även har utnyttjat sin makt till att urholka värden och samhällets krisberedskap ropar ju på staten och mer resurser, trots att man för bara några månader sedan föreslog nedskärningar på just dessa områden i sin skuggbudget i höstas. Jag hoppas att kunskapens egenvärde kan återupprättas och att glädjebetygen i skolan, som också är ett luftslott, uppmärksammas och dras lärdom av. Dumhet och okunskap är också en farsot, som banar väg för politiker som Donald "grab em by the pussie" Trump och Jimmie "jag vet inte" Åkesson, som båda blivit framgångsrika genom att lova mer än vad som är möjligt att hålla och som spelar bort korten genom att skylla på invandrare.

Än så länge tror jag det dröjer innan kunskapen sjunker in. Många verkar inte riktigt förstå allvaret utan väntar på att detta ska blåsa över på några veckor, men inget talar för det. Viruset är här för att stanna och osäkerheten i världen på grund av växande klyftor mellan rika och fattiga (som i och för sig minskat snabbt i takt börsraset, som drabbar de rikaste mest) kommer inte att försvinna. Det är nämligen inte känslorna som räknas. Med utgångspunkt i kunskap och solidaritet kan ett hållbart samhälle byggas, och viruset banar förhoppningsvis väg för en sådan utveckling. Alla med ögon att se med inser ju hur ohållbart vi levt fram till nu och vad som verkligen behövs för att klara en kris som denna. Inte är inte är det en starkare STAT alla ropar på, och så länge vi lever i en demokrati kan staten inte bli starkare än vi låter den bli via skattesedeln!