Mänsklighetens största misstag

Forskares frihet att söka kunskap på kunskapens egna premisser och med utgångspunkt i nyfikenhet håller på att utrotas i dagens konkurrensutsatta, målfixerade och hårt styrda akademi. Tilliten till landets högst utbildade är låg och det känns som en tidsfråga innan även forskare (inte bara lärare) betraktas som ett slags servicepersonal som utför tjänsten forskning, enligt kvalitetssäkrade manualer och riktlinjer. Idag produceras mer resultat än någonsin, men hur mycket kunskap resulterar arbetet i? Antalet artiklar och citeringar liksom pengarna som vinns i konkurrens går att mäta, men inte kunskapen. Vad som är användbar kunskap imorgon kan ingen veta idag. Därför är grundforskning så viktigt. Läser om detta i tidningen Curie, där jag hittar följande citat.

− Det är väldigt lätt att låsa sig vid de utmaningar vi har just idag, men om tio år kan vi ha nya utmaningar, som är ännu mer akuta. Man kan se fri grundforskning som samhällets investering för att möta det okända i framtiden. Man investerar pengar i kreativa människor som trycker forskningsfronten framåt, säger Lars Kloo. 

− Alla våra stora teknologiska framsteg är resultat av grundforskning, men inte all grundforskning ger resultat. Så det finns ett visst mått av gambling från finansiärernas sida. 

− Forskning visar att genombrotten blir fler om du satsar på talangfulla individer med idéer, än om du gör motsvarande satsning genom projektfinansiering. 

− Universiteten måste ha en öppen rekryteringspolicy som syftar till att skapa kreativa miljöer, där människors kompetenser och kvaliteter kompletterar varandra. I sådana miljöer stärks förutsättningarna för vetenskapliga genombrott, säger Gunnar Öquist.

 − Stater som styrt forskningen hårt, såsom i extremfallet totalitära diktaturer, har aldrig utmärkt sig när det gäller nyskapande och hög kvalitet i forskning.

Vi vet att det är så här. Ändå fokuserar vi på målstyrning, kvalitetssäkring, administration och utvärdering. I princip alla av mänsklighetens banbrytande upptäckter och nydanande forskningsresultat kommer från grundforskning. Varje år varnar forskarna som får Nobelpris för konsekvenserna av neddragningar i grundforskningen och den allt tydligare fokuseringen på tillämpad forskning. Varför? Jag tror att den danske fysikern Niels Bohr var något på spåren när han talade om människans största misstag. Han menade att vi människor söker efter svar och lösningar där vi kan leta, inte där kunskapen finns. Och kunskapen finns alltid på en obestämbar plats i den okända terrängen som forskare måste bege sig ut i, eftersom det är där svaren finns. Vet man på förhand vad man ska finna och är det inte forskning man ägnar sig åt. Ändå är det precis detta som avkrävs den som vill bli framgångsrik i konkurrensen om forskningsmedel.

Att grundforskningen anses vara ett osäkert kort, eller rent av slöseri med skattemedel, visar med plågsam tydlighet att definitionen av forskning håller på att förändras. Varken behovet av kunskap eller kunskapen i sig har dock förändrats; bara den akademiska och politiska kulturen. Idag betraktas forskare som ett särintresse, och politikers och andra makthavares ord väger lika tungt i diskussioner om klimat, utbildning och vård. Kommer forskarna inte fram till det som politikerna vill är det forskarna som i samhällets ögon betraktas som problemet. Jag håller med Niels Bohr om att detta är mänsklighetens största misstag.

Kunskap är inte en juridisk fråga, men som lärare på högskolan är det så jag tvingas bemöta studenternas krav och invändningar. Det faktum att vi lärare tydligt, i skrift, måste informera studenterna om att man inte får fuska på proven för att kunna underkänna studenter som plagierar, är en talande bild av dagens syn på kunskap. När kunskapen, det vill säga den högre utbildningens INNEHÅLL, inte längre står i fokus för den akademiska verksamheten ökar den administrativa bördan och linjeorganisationens makt över forskarna och lektorerna. Regler, kontroller, strategier och ledningssystem anses viktigare än forskares möjligheter att bedriva forskning på kunskapens premisser, där och när det går och så länge det går.

Konsekvensen av misstaget är att det växer fram ett slags Orwellskt nyspråk där tvång är frihet och kunskap det samma som kontrollerad information. Och den nya sköna värld som utlovas av makthavarna tas emot med öppna armar. Att forskare protesterar ses tragiskt nog som ett tecken på att strategin är framgångsrik.