Dagens bild: Virtuella flyktingströmmar

En ny dag och en ny bild att tänka med. Som vanligt börjar jag skriva utan att tänka särskilt mycket på det jag ser. När jag ägnar mig åt tolkande och skapande verksamhet är närvaro och prestigelöshet en förutsättning för att kicka igång den kreativa förmågan. Och utan ödmjukhet inför det faktum att innovationer och nytänkande aldrig kan tvingas fram eller styras går det inte att skapa text. Det handlar om att försätta sig i ett tillstånd av öppenhet och fokus. Väl där kan blicken, i detta fall, riktas mot den aktuella bilden, sedan är det bara att följa med och vara lyhörd på stämningarna och den rizomatiska struktur som växer fram.

Jag ser en man som sitter ensam framför TVn, och ur den klättrar en strid ström med flyktingar in i vardagsrummet. Jag ser det som en bild av samtiden, där allt fler i den rika västvärlden isolerar sig och förlitar sig på digitala kanaler och sociala nätverk för att få information om världen och samhället. Och utvecklingen av allt mer sofistikerade algoritmer gör att bilderna blir mer och mer levande. 

Tänker på barnen som plötsligt frågade mig om filmen vi skulle se var otecknad, vilket var ett ord jag aldrig hört tidigare. Jag förstod dock vad de menade och att tecknad film var det normala i deras värld, till skillnad från världen jag växte upp i, där tecknat var undantaget. Är det dit vi är på väg ifråga om vårt förhållande till omvärlden, håller det virtuella på att överordnas det reella?

Bild: Ajan

Rädslan för det som SD, sedan partiet startade, kallar massinvandring var möjligen under den akuta fasen 2015 en realitet, men tillgänglig statistik ger inget stöd för uppfattningen. På nätet är det dock en högst påtaglig sanning. Och om man tillbringar mer tid på (anti)sociala nätverk är det lätt att få uppfattningen att vardagsrummet bokstavligen svämmar över av allt det man är rädd för.

Kritiskt tänkande är viktigare idag än någonsin, just för att den digitala tekniken är så oerhört kraftfulla och så enkelt går att använda för att manipulera människor perception och tankar om verkligheten. Det reella och det virtuella har alltid varit två sidor av verkligheten som vi människor lever i och har att hantera. Tillvaron har alltid utspelat sig i gränssnittet mellan. Skillnaden är att vi idag, dels interagerar mer med digitala verktyg (och mindre med varandra), dels att bilderna som sprids via sociala nätverk är verkligare och svårare att skilja från det reella. Människor har alltid utsatts för risken att bli manipulerade, men idag sker det i en större skala än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.

Donald Trump kämpar för sina "sanningar" och Jimmie Åkesson hävdar att känslan är viktigare än fakta. Och Boris Johnsson vill lämna EU och göra Storbritannien autonomt. Det är samma andas barn, och det som förenar rörelserna är att det virtuella uppfattas som verkligare än den realitet som våra kroppar oundvikligen och hur man än väljer att se på saken lever i och förr eller senare har att hantera. Populisterna talar om det virtuella och vill få oss att uppfatta deras bilder av verkligheten som den enda verkliga verkligheten. SD vill få oss att känna som mannen på bilden, som att vårt eget vardagsrum håller på att invaderas av flyktingar och att vi snart tvingas lämna hus och hem. Det är KÄNSLAN som räknas säger man eftersom det är enda sättet som populisterna kan erövra makten. 

I en värld där det reella är normen och kunskapen står i centrum är det terrängen och verkligheten som räknas, inte kartan. Än så länge står det och väger. Mannen på bilden, den ensamme, vite, krängte mannen som finner likasinnade på nätet, är än så länge i minoritet. Men om vi som förstår att ingenting är så enkelt som populisterna försöker göra gällande har ett ansvar att göra som Greta Thunberg, som också använder nätet för att sprida sitt budskap (lyssna på forskarna), men som i allra högsta grad lever och verkar i det reella, i den verkliga verkligheten. Det är inte känslan som räknas utan våra tankar och handlingar. Vi får inte det samhälle vi önskar oss, utan det samhälle vi förtjänar. 

Om mannen på bilden stänger av TVn inser han omgående att den hotfulla känslan är virtuell, inte reell. Fakta säger att invandringen till Sverige är hanterbar och alla människor med en etisk kompass inser att det enda rätta är att öppna våra hjärtan och göra vad vi kan för varandra. Statistiken över dödligt våld är tydlig; det har inte ökat. Sverige är ett av jordens säkraste länder. Allt är inte frid och fröjd, vi har gigantiska problem och utmaningar att hantera. Problemen kommer dock aldrig att lösas om politiken och samhället byggs på känslor, eller om det virtuella blir viktigare än det reella.