Vad är en avgränsning, ett syfte och resultatens överförbarhet?

Handledning idag. Många frågor. Förbereder mig här och ger även andra studenter en chans att ta del av tankarna som ständigt återkommer och vars svar det är min uppgift som lärare att upprepa på olika sätt. Än har studenterna inte riktigt kommit igång med sina arbeten på allvar. Några veckor till är det hyfsat lugnt, innan vi går in i slutfasen. Fick en fråga igår som handlade om studiens avgränsningar, vilket föranleder denna post.

Det står i anvisningarna att studiens avgränsningar ska anges i anslutning till syftet, men mitt råd är alltid att man ska tänka mer på vad som är syftet än vilka avgränsningar som är lämpliga. Av erfarenhet vet jag nämligen att många har svårt att förstå vad det är som ska undersökas i ett examensarbete i företagsekonomi; nämligen ett fenomen eller en fråga av principiell karaktär. Det är INTE en specifik organisation eller position. Syftet är något annat än empirin som samlas in för att analyseras för att komma fram till resultatet, vilket ska vara ny kunskap med någon form av överförbarhet.

Uppsatsen består inte av ett antal delar som man kan behandla var för sig eller förklara separat, allt hänger ihop i en helhet där det ena beror på det andra. Eventuella avgränsningar kan (och bör man) vänta med att formulera tills slutredigeringen av texten och den sista genomgången av uppsatsen; om det finns anledning till det. Avgränsningar handlar nämligen inte om vilken organisation man väljer att skicka sina enkäter till eller vem/vilka man intervjuar. Som handledare kan jag inte avgöra vad som är en lämplig avgränsning eller om undersökningen ska ha någon avgränsning över huvudtaget, i alla fall inte förrän jag vet vad som är syftet, det vill säga vad undersökningen handlar om och vilken kunskap man söker.

En relevant avgränsning skulle kunna vara att man undersöker ett specifikt fenomen under en speciell tidsperiod, till exempel effekterna av en viss ledarskapsstil mellan tidpunkten x till y, eftersom det fanns en viss lagstiftning just då. Då är det ett ett relevant fenomen som undersöks under vissa förhållanden. Liksom syftet måste även avgränsningen diskuteras i problemformuleringen. Alla beslut som tas måste utgå från och bottna i goda, det vill säga kontrollerbara, argument. Därför kan jag som handledare inte uttala om om avgränsningen är lämplig förrän jag vet vad som ska undersökas.

Allt i en vetenskaplig studie går tillbaka till och utgår från SYFTET. Vad är det som ska undersökas? Vilka frågor kommer att besvaras? Och varför det just detta viktigt att undersöka? För att kunna besvara dessa frågor behöver man läsa tidigare studier om liknande frågor och sätta sig in i vad forskarsamhället redan vet, och när man studerar tidigare forskning får man även en inblick i vilka metoder som skulle kunna vara tillämpbara. Man kan även finna goda argument för den studie man vill genomföra.

När syftet formulerats och man gjort klart för sig själv vad som ska undersökas är det dags att välja en lämplig metod som faktiskt ger en ett material som, efter analys, kan leda till den kunskap som eftersöks. Syftet måste därför vara så pass tydligt och klart formulerat att det med ledning av skrivningen (och i viss mån den förtydligande argumentationen för studiens relevans som formulerats i problemdiskussionen) går att bilda sig en uppfattning om ifall det är en kvalitativ eller en kvantitativ studie som är lämplig. Här är det dock viktigt att påpeka att valet inte står mellan DEN kvalitativa eller DEN kvantitativa metoden, liksom att semistrukturerade intervjuer INTE är en metod. Metod i vetenskapliga sammanhang är det sätt man samlar in lämplig empiri på, och även detta måste man resonera kring och argumentera för. Det går inte att ta något för givet, och det handlar aldrig om att enbart informera om vad man gjort. Målet är att nå full transparens i alla led, samt att få HELA uppsatsen dels att hänga ihop, dels cirkulera kring syftet.

Arbetar man kvantitativt uppnås överförbarhet genom att man samlar in ett tillräckligt stort material för att göra statistiskt säkerställda analyser, alltså genom att visa med siffror att det man hävdar är relevant och går att överföra även till andra liknande fall och fenomen. Arbetar man kvalitativt uppnås överförbarhet genom att relatera resultaten (det vill säga analysen/tolkningarna av empirin) till andra forskares arbeten och deras resultat. Empirin talar aldrig för sig själv och även resultaten måste diskuteras och bottna i kontrollerbara argument.

Svaren på frågorna som samlas in med hjälp av intervjuer är INTE resultatet av undersökningen, därför är det viktigt att man tänker noga igenom vilka frågor man ska ställa så att materialet man samlar in och ska analysera faktiskt kan användas för att belysa det man vill undersöka. Är det till exempel relationen mellan ledarskap och kultur man vill undersöka kan man inte ställa några frågor om detta, för då är det informanterna som besvarar forskningsfrågan och det är ovetenskapligt. Kunskapen växer alltid fram ur analysen av materialet som aldrig talar för sig självt. Det är forskaren som presenterar SINA resultat och överlämnar dem till opponenterna och andra (kritiska) läsare för granskning, vilket resultaten måste hålla för om de ska kunna sägas vara relevanta.

Många studenter har svårt att förstå skillnaden mellan teori och tidigare forskning och det verkar inte hjälpa särskilt mycket att jag säger att teori är relevanta TANKAR om det man ska undersöka och tidigare forskning är aktuella resultat av forskning som handlar om liknande saker. Teorin bevisar inget, den BELYSER frågan och ger perspektiv. Teorin utgör ett slags fond mot vilket ens egna resultat speglas. När man läser in sig på lämpliga teorier för att fördjupa sin egen förståelse för ämnet som ska undersökas får man samtidigt uppslag till frågor man kan ställa; inte för att bekräfta eller förkasta teorin, utan för att skapa ett material som täcker in så många olika aspekter av ämnet för undersökningen som möjligt. Teorin ger en möjliga och mer eller mindre rimliga förklaringar, vilket är viktig kunskap som behövs i både problemdiskussionen, utformningen av intervjufrågor och analysen.

Allt hänger som sagt samman i en dynamisk helhet och ändrar man något på ett ställe i uppsatsen får det återverkningar på andra ställen. Därför går det inte att säga hur man skriver en avgränsning, ett syfte eller ett metodavsnitt innan man vet vad som ska undersökas, vilken kunskap studien skapats för att söka.

Dessa tankar utvecklas i min lärobok Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande.