Tid är det ENDA vi människor har och livet är avhängigt vad vi gör med den tid vi har och får. Ingen vet hur mycket tid man förfogar över men alla vet att tiden är begränsad och att den inte går att spara. Ibland behöver man påminna sig om det självklara för att inte förlora sig själv i myllret av förmenta krav och måsten som bara är måsten och krav ifall man accepterar dem som sådana.
Livet är alltid här och nu. Tillvaron är ett möjligheternas mellanrum, ett föränderligt utrymme mellan då och sedan. Både historien och framtiden förändras i relation till det ambulerande nuet, eftersom både det som varit och det som kan komma att bli är allt för komplext, oöverblickbart och särskilt ifråga om framtiden till stor del öppet. Framtiden skapas idag med utgångspunkt, dels i våra uppfattningar om vad som varit, dels i våra drömmar och visioner samt syn på vad som är möjligt och önskvärt. Varken historien eller framtiden går att kontrollera eftersom vår uppfattning om dessa föränderliga storheter beror på vilka perspektiv och värderingar man utgår från och färgats av. Människor är inga maskiner utan kännande och tänkande varelser som överallt och alltid har och har haft att förhålla sig till det faktum att kunskap är alltid förmedlad och all information måste tolkas för att bli meningsfull.
Viljan att veta är lika stark som viljan till makt och strävan efter att fortsätta vara vid liv, vilket både präglar individen och påverkar samhällsutvecklingen. Visst går det alltid att effektivisera allt, om det nu är det enda man vill och bryr sig om. Fast det betyder inte att det är klokt att göra det. I det korta tidsperspektivet går det att vinna konkurrensfördelar, men på längre sikt blir det eviga jakten på effektiviseringar kamp för att bli först att nå avgrundens botten.
Låt säga att man vid en tidpunkt bestämt sig för att det är optimalt, utifrån ett pedagogiskt perspektiv och med hänsyn tagen till kunskapskvaliteten, att lärarna ska ägna sig åt 200 timmars arbete. Då blir det upp till lärarna att använda tiden på bästa sätt genom att fördela den klokt inom lärarlaget och arbetsuppgifterna som ska utföras. Om verksamhetens sedan får minskade anslag tvingas man reflektera över hur man ska lösa det med så liten påverkan som möjligt på verksamheten. Om ledningen tar beslutet att kurserna som tidigare fick 200 timmar nu ska få 150 timmar har man sparat 50 timmar och därmed sänkt kostnaderna för kursen, vilket gör att budgeten hamnar i balans. Lärarna kan absolut effektivisera arbetet; med stöd i erfarenhet och med inspiration från nya pedagogiska teorier samt teknik kan man hålla samma kvalitet som tidigare även om timtilldelningen minskat. Fast det går bara så länge man fokuserar på en kurs i taget. För om varje kurs som lärarna är inne på får 50 färre timmar innebär det att lärarna måste in på fler kurser för att fylla sin tjänst med uppgifter. Tiden för att göra ett bra arbete med hög kvalitet minskar därmed mer för lärarna än för kursen, vilket utsätter lärarna för stress och ökar risken för misstag.
När tiden går och äldre lärare går i pension och nya tillkommer blir 150 timmar snart det nya normala, samtidigt som kraven på effektivisering ligger fast. Därför dröjer det inte länge innan 150 timmar minskat till hundra och sedan 50 och därefter ... Ja, vadå? Kostnaderna går att kontrollera, men aldrig tiden och man får den kvalitet man betalar och skapar förutsättningar för. Vid någon tidpunkt i effektiviseringsprocessen av den högre utbildningen passeras en gräns när det inte längre går att upprätthålla den kvalitet som bör ställas på HÖGRE utbildning.
Man kan välja att blunda för dessa fakta, men förr eller senare tvingas vi alla hantera konsekvenserna av synen på effektivisering och beslutet att prioritera ekonomin framför människorna och kunskapen. Vad gör vi med all tid vi sparar? Det är ju argumentet för effektiviseringen, att spara TID. Om det vore så att vi faktiskt gjorde det SPARADE tid skulle de där 50 timmarna som försvann från kursen läggas i en bank för att sedan kunna användas. Men så ser det inte ut. Det skulle nämligen inte innebära att KOSTNADERNA sänks. Därför leder effektivisering till MINSKAD tid, MER stress och ÖKAD press på oss människor som har att förvalta samhället för kommande generationer.
Vart tar pengarna som sparas vägen? Idag går effektiviseringsvinsterna dels till sänkt skatt, vilket leder till att de som tjänar minst får en mindre del av den begränsade kakan, vilket leder till att klyftorna ökar. Dels till ökad vinst för ägarna, om verksamheten är privat. Och när klyftorna ökat tillräckligt mycket kan de lyckligt lottade KÖPA sig tid genom att betala (en låg lön) för att få rutinuppgifter utförda av andra.
Ingen vill se sig som en förlorare, men det är exakt vad vi alla, förr eller senare, kommer att tvingas inse att vi är. Om vi inte tar vårt förnuft till fånga och accepterar att jakten på effektivitet är en huvudlös kamp mot naturkrafter som vi aldrig kommer att kunna vinna över.
Igen har ”ring P1” har utgått från tablån till förmån av regerings förklaring ,,fy,,fy fan! Jag vet inte men man blir nästan konspiratorisk att varje gång det korta autentiska kontakten med verkliga livs levande medborgare,utan redigeringar,retoriska grubblerier och PK skygglappar censureras av producenter och politiker som tränger sig fram i kön och kontaminerar mina neuroner.
SvaraRaderaJust genom de människor förstår jag bättre den äkta svensk kultur i real tid och verkliga spänningar som tynger vår samtid. Om jag vore diktator då skulle jag införa 1 timme förmiddag och 1 timme eftermiddags Ring P1 som säkerhetsventil för uppgivenhet / frustration och sedan renskriva i form av propositioner som ska klubbas i riksdagen. Om man kastar en välvillig blick över de gångna årets propositioner man får intryck att man läser ”spam mejl” och reflexmesigt trycker på ”delete”, tänder ny cigarett för att samla tankar,greppar efter kopplet,binder husdjuren på väg till skogsgläntan för att lämna sin avtryck i form av skit.
Om man historiserar de kulturella yttringar i vidaste mening då får man en slutprodukt i form av förstelnad,fetisherad,idoliserad och nihilistisk kultur av narcissistiska medelmåttor uppbackade av särintressena som har pågått länge men världen är befolkat av medelmåttor,massor eller flock varelser ibland kallade slavar,hjon,arbetare,borgare,konsumenter och senaste väljare. Om man bortser från formen och analyserar innehåll då framträder en maktförhållande och dominans som en konstant av mänskligt tillstånd.
Vi har kommunikations möjligheter som aldrig för, vi har kunskaps källor tillgängliga för alla,vi har
fantasier och begränsningar, vi har historia och framtid som ska förverkligas i nuet(debet och kredit som ger balans räkning).
Tänker här en väl bekant scen från jul ”från oss alla till er alla” där mosse pigg och gänget kampar vid en soptipp men deras bakgrund är artificiell natur som fälls ihop och de försätter sin färd nedför backen. När de är upptagna med sina sysslor ingen har koll på hur de färdas utan i en moment av insikt mosse frågar retorisk,”Vem är det som kör”?
Det är ungefär samma situation med oss där ingen har koll på färdriktning,naturen omkring är våldtagen och skriker mee too,alla är upptagna med sitt men det är ingen som styr och när allt är över då hopar in en tecknad figur vid ratten och försätter som ingenting har hänt . Det krävs mirakel som i Disney värld för att rädda oss från katastrofen eller vi redan befinner oss i en tecknad värld men våra sinnen ljuger eller man drömmer som i en mattrix verklighet styrd av mystisk skapare.
Till sist men inte minst vill fråga alla nationalister vad är grunden till deras omfamnande av det nationella som rättighet av högsta prioritet. Om man är född i en nation eller biotop av ren slump som alla andra biologiska varelser och hela sin essens (varande) är grundat i den biologiska faktum då är man bara den biologiska av naturen skapad varelse. För att vara människa krävs det också kultur eller med andra ord att man gör något själv för att höja sig över sin naturliga tillstånd.Jag har varken träffat Movgli eller Tarzan i mitt liv men många nationalister eller snarare tribialister som är ord för stam eller klan. Kanske man trivs i värmen av hoptryckta bröder men det kan också lukta illa av närheten och faktum att världen är internationaliserad gör saken inte lättare.Man måste ha gehör och lite talang för att kunna sjunga internationalen.Jag vet den känslan är starkt och lockande men den är så destruktivt och primitivt och med facit i hand sluttar med katastrofala följder for alla.Om man ska vara historiens duktiga elev då ska man komma på prov valförberedd,hitta sin klasstillhörighet, omfamna den och tillsammans utrota alla klasser även egen.
predrag