Om vikten av att erkänna förment goda idéers skuggsidor

Jag har tidigare bloggat om Yuval Noah Harari, om hans bok 21 tankar om det 21:a århundradet, som är en bok jag verkligen kan rekommendera. Den är sprängfylld med kloka reflektioner och tankeväckande förklaringar som i alla fall hjälpt mig förstå den snabbt föränderliga och gäckande samtiden bättre, även om han väcker fler frågor än han ger svar (eller kanske just därför). Och det är naturligtvis också ett slags svar eftersom framtiden i vår samtid är mer öppen än kanske någonsin i mänsklighetens historia.

En sista bloggpost vill jag skriva, med utgångspunkt i ett citat hämtat från sidan 202 i boken. Här ger Harari förslag till hur man kan lösa upp motsättningar mellan företrädare för olika ideologier, trosinriktningar eller (vetenskapliga) paradigm. Det ser jag som samtidens kanske största problem, detta att man debatterar för att vinna genom att fokusera på fördelarna med ståndpunkten man identifierar sig med och rikta kritik mot problemen med motståndarens ståndpunkt. Det är så man vinner debatter, men det är inte så man utvecklar kunskaper eller bygger ett långsiktigt hållbart samhälle. Han skriver:

Till exempel har kristendomen gjort sig skyldig till stora brott som inkvisitionen, korstågen, förtryck av ursprungskulturer runt om i världen och diskriminering av kvinnor. En bekännande kristen kan ta illa vid sig av detta påpekande och replikera att alla dessa brott är en följd av ett fullständigt missförstånd av kristendomen. Jesus predikade bara kärlek, och inkvisitionen byggde på en befängd förvrängning av hans läror. Vi kan ha sympati för detta, men det vore fel att låta kristendomen komma undan så lätt. De kristna som känner avsmak för inkvisitionen kan inte bara två sina händer och förklara sig oskyldiga till sådana illdåd -- de borde i stället ställa sig några riktigt tuffa frågor. Exakt hur lät sig deras "kärleksreligion" förvrängas på detta sätt, inte en gång utan många? Protestanter som  skyller allt på katolsk fanatism rekommenderas att läsa en bok om de protestantiska bosättarnas förehavanden på Irland och i Nordamerika. På liknande sätt bör marxister fråga sig vad det var i Marx lära som banade vägen för Gulag, medan forskare bör fundera över hur det vetenskapliga projektet så lätt lånade sig till att destabilisera det globala ekosystemet och särskilt genetiker bör ta varning av hur nazisterna kapade darwinistiska teorier.

Ingenting är ont eller gott i sig. Därför är debatten förödande för framväxten av förståelse för komplexitet. Det handlar aldrig någonsin om antingen eller, utan alltid om mer eller mindre av både och. Därför behövs det samtal! Och det behövs ödmjukhet och kritisk granskning, inte bara av idéerna man INTE står bakom själv. Det räcker aldrig att slå sig till ro med en ideologi eller troslära som på pappret ser bra ut, för dess värde och betydelse kan endast avgöras med ledning av praktiken. Den som säger att kommunismen är förkastlig och pekar på alla som dog av svält i Kina eller i Gulag, samtidigt som hen pekar på kapitalismens framgångar, jämför det sämsta hos motståndaren med det bästa hos den egna ideologin.

Varje religion och ideologi har sin skuggsida, och oavsett vilken trosriktning du bekänner dig till bör du erkänna din skuggsida och undvika den naiva förvissningen om att "det kan inte hända oss". Den sekulära vetenskapen har åtminstone en stor fördel gentemot de flesta traditionella religioner, nämligen att den inte är skräckslagen för sin skuggsida och i princip är villig att erkänna sina misstag och blinda fläckar. Om du tror på en absolut sanning som uppenbarats av en transcendent makt kan du inte medge några fel -- för det vore ett grundskott mot hela din berättelse, men om du tror på felbara människors sökande efter sanning är det en oskiljaktig del av spelet att erkänna blundrar.

Samhällen skapas och kultur utvecklas ÖVERALLT av felbara människor som strävar efter det rätta, men bara där och när samhällsmedborgarna är ödmjuka och kan se kritiskt på sina egna försanthållanden finns en chans att utvecklingen blir hållbar. Religion är varken bättre eller sämre än liberalism och kapitalism, inte per se. Allt handlar om hur man agerar i samhället man lever i. Det är KONSEKVENSERNA av beslut och handlingar i vardagen och över tid som avgör vad som bra och vad som är dåligt. Parisavtalet om klimatet lanserades som en framgång, som lösningen på klimatproblemet. Sedan valdes Donald Trump till president och han sa upp avtalet och inte bara satsade på kol utan motarbetar även företags som sysslar med förnyelsebar energi. Det är inte ledarna eller ideologierna som förändrar världen till det bättre eller sämre, det är vanliga människor som agerar i vardagen, fullt upptagna med att få sina livspussel att gå ihop.  

När vi ska fatta de viktigaste besluten i livet skulle jag personligen ha mer förtroende för de som medger sin okunnighet än de som gör anspråk på ofelbarhet. Om du vill att din religion, ideologi eller syn på världen ska gå i täten är min första fråga till dig: "Vilket är det största misstag som din religion, ideologi eller syn på världen har begått? Vad fick den om bakfoten?" Om du inte har något seriöst svar, skulle åtminstone jag inte lita på dig.

Jag kan bara hålla med. Den som inte kan erkänna eller tar tag i problemen med dagens dominerande ideologier och stora berättelser är inte värd att lyssnas på. På Twitter och Facebook debatteras det för fullt och företrädare för olika ståndpunkter talar förbi varandra. I TV står den ena sidan och skyller alla problem på den andra, och man hänvisar till löften man gett "sina" väljare, och agerar som man vore jultomten. Folkvalda politiker har ansvar för samhället som helhet och deras uppdrag i en fungerande demokrati är att förvalta SAMHÄLLET på ett klokt och ansvarsfullt sätt; det vill säga politikerna arbetar på allas, även framtida generationers, uppdrag. Och så länge man inte talar om problemen med den egna ideologin är man inte värd att lyssnas på; det gäller alla, överallt, alltid.

Ingen ideologi är felfri och utan risker. Historien tog inte slut efter murens fall. Kapitalismen visade sig möjligen överlägsen kommunismen, men den står inte utan skuld och mänskligheten kan inte slå sig till ro med den. Kapitalismen är en mäktig kraft med förmåga att föröda livet på jorden. Problemet är inte att kapitalismen är ond, och det var heller inte problemet med någon annan ideologi (utom Nazismen). Problemet är människors aningslöshet, kortsiktighet och bristande intresse för kritisk analys och samtal över gränser och mellan både meningsfränder och motståndare. Om utgångspunkten är att du har rätt och jag har fel är det du som är opålitlig, oavsett vilken ideologi du företräder.