Trogen väljarna, eller det man verkligen tror på?

Samhället och politiken hänger ihop och är en helhet, och kulturen finns och både påverkas och påverkar i mellanrummen; det är så jag tänker, det är min utgångspunkt. Jag är kulturvetare, inte sociolog, statsvetare eller politiskt engagerad. Jag är forskare och jag använder mina kunskaper och erfarenheter för att försöka förstå tillvaron. Och jag är särskilt intresserad av förutsättningar för förändring.

I år är det valår, och jag är redan trött på politikerna. Det känns som förra valrörelsen aldrig upphörde, under de gångna fyra åren är det som om ingen styrt, alla har bara tjafsat med varandra. Regeringens förslag möts med motförslag och indignerad oro från oppositionen. Och i Aktuellt och Agenda avlöser debatterna varandra, debatter där ingen för fram sina egna åsikter eller talar om det man faktiskt tror på. Debatterna handlar om att smutskasta och misstänkliggöra motståndaren.

Politiken har blivit mer bokstavlig, handfast, målinriktad och prestationsinriktad. Regeringen utvärderas efter hur väl man lyckats infria sina löften. Det har vuxit fram ett slags New Public Management-politik som inte handlar om det som verkligen betyder något, utan om det som går att visa i form av siffror. Och oppositionens uppgift är att försöka slå hål på siffrorna eller presentera alternativa siffror. Sedan debatterar man frågan och låter Mats Knutsson avgöra vem som vann. Varje dag, varje vecka sedan förra valet har nyheterna innehållit någon nyhet om eller intervju med någon politiker och dennes agerande. Hotet om misstroendeförklaring har ständigt vilat över makten, och oppositionen har också lyckats avsätta några ministrar.

Min analys av läget är att politiken liksom högskolan anammat ett slags köp-sälj-tänkande, dagens politiker förvaltar inte makten utan har gått in i en kund-utförare-relation till folket. Politikerna har blivit strateger och sysslar med varumärkesbyggande och marknadsföring. Det viktiga är inte vilka beslut som tas, utan hur väl man står sig i konkurrensen om väljarna. Vi får politiker som ser det som viktigare att få uppmärksamhet genom att vara med i tramsprogram på TV än att anonymt gneta på i riksdagens utskott. Det har blivit viktigare att få till dräpande one-liners som sätter oppositionen på plats än att faktiskt driva en politik man tror på och som bygger på en tydlig vision om det samhälle man vill skapa. Politik handlar idag allt mindre om ideologi och allt mer om omedelbar tillfredställelse, mer om affekt än om intellekt.

Principerna från New Public Management må vara framgångsrika för det egna partiet och gynnar uppenbarligen individuella karriärer, men är det långsiktigt hållbart för landet som helhet? Ideologiskt driven politik är mer indirekt och intellektuell och den bygger på ömsesidig förståelse för komplexiteten i uppdraget. Ideologisk politik handlar om att skapa och vara trogen en tydlig vision om det samhälle man vill se förverkligat, vilket är motsatsen till dagens klickonomi där det gäller att nå ut med sitt budskap och vinna väljarnas gillande genom att lova saker som går hem stugorna. Dagens politik handlar om sakfrågor och bygger på tanken att samhället är komplicerat och förvaltas bäst genom att dela upp det i mindre delar som löses för sig. En ideologisk politik bygger på tanken att samhället är komplext och att de långsiktiga konsekvenserna av enskilda beslut är oöverblickbara. Ideologiska politiker tvingas vara ödmjuka och kan aldrig ta åt sig äran av något som händer utanför riksdagens kammare. Ideologiska politiker låter folket bygga landet och förlägger ansvaret för samhällsbyggande där det hör hemma; hos befolkningen. New Public Management-politiken handlar om att ta på sig ansvaret för allt som är bra och om att skylla allt som är dåligt på oppositionen.

Vilka visioner har dagens politiska partier? Jag ser bara åsikter om enskildheter som ofta går på tvärs mot varandra: Sänkt skatt OCH höjda offentliga utgifter. Undertecknande av klimatavtal OCH billigare flygresor. Eller slagordsliknande löften samtalar mer till känslorna än till intellektet: Hårdare straff, mer valfrihet, bättre vård, fler poliser och så vidare. är jag går till vallokalen till hösten vill jag veta vilka visioner som partierna har för framtiden, jag vill veta hur respektive partis drömsamhälle ser ut. Jag vill inte veta hur stora skattesänkningar man tänker genomföra eller var man stor i flykting- och invandringsfrågan. Jag vill veta vilken människosyn partierna bygger sin politik på. Jag vill veta hur politikerna ser på kunskapens roll i samhället. Jag vill kort sagt veta i vilken riktning partierna vill driva samhällsförändringen, om de vinner valet, inte vad de lovar att göra för att locka väljare och för att få makten. Jag vill rösta på politiker som är trogen en tydlig vision för vår gemensamma framtid, inte med plånboken eller på det parti som lovar mest. Och efter fyra års när det blir dags för nästa val vill jag utvärdera om politiken som förts har närmat eller fjärmat samhället från VISIONEN. Politiska löften är per definition tomma, för man lovar saker som inte går att lova eftersom verkligheten är allt för komplex för att kunna målstyras och inget land i världen är isolerat från resten.