Om människans ovilja att erkänna sina svagheter

Imorgon börjar vårterminen. Därmed går jag in i årets mest intensiva arbetsperiod. Har inte undervisat så mycket under hösten då jag kunnat skriva bra och mycket och fått läst en hel del. Trivs med växlingarna och ser fram emot veckan som kommer, med kursintroduktioner och föreläsningar. Under våren ska jag ansvara för en distanskurs som ges helt och hållet via nätet, med inspelade föreläsningar och övningar som görs på chattforum. Det är en utmaning, och jag ser fram emot den. Tekniken erbjuder verkligen många möjligheter. Samtidigt finns det risker, vilka måste balanseras mot fördelarna. Ingenting är gott eller ont per se, allt beror på. Läser Lisa Magnussons krönika i DN, apropå mobilförbudet i frankas skolor, och låter tankarna komma. Det finns så mycket att reflektera över och några givna svar går inte att få.

Nu inför Frankrike ett totalförbud mot mobiltelefoner i skolan, även på rasterna. Det meddelade landets utbildningsminister Jean-Michel Blanquer förra söndagen. Debatten har varit intensiv. Många menar att tilltaget är bakåtsträvande och meningslöst. Att ny teknik måste ha en självklar plats i lärandet. Detta är även den allmänt förhärskande synen bland Sveriges många it-experter. 

”98 procent av alla sexåringar är redan aktiva internetanvändare, och det har de ju valt själva. Så uppenbarligen finns redan tekniken i deras liv. Om de då kommer till skolan och har problem med det här måste skolan ta sitt ansvar och hjälpa dem att hantera det”, sade internetrådgivaren Joakim Jardenberg i Aktuellt häromdagen.

Vi kan bortse från den märkliga tron på att sexåringar är förmögna att ta informerade beslut kring sitt teknikanvändande. Låt oss i stället gå direkt på kärnan: Självklart kan datorer, paddor och mobiler vara värdefulla hjälpmedel i undervisningen.

Bara för att något potentiellt är användbart och bra betyder inte att det är så detta något används. Teknikkonsulterna går i samma fälla som politiker och debattörer som bygger sin politik och sina förslag på utgångspunkten att människan är helt igenom rationell. Det är ett dikotomiskt tänkande, en verklighetsfrämmande föreställning, som går ut på att allt är antingen bra eller dåligt, ont eller gott. Världen, verkligheten och människorna som befolkar och har att hantera samhället är långt mer komplexa än så. Bra teknik kan användas på fel sätt även av kloka människor, och det är varsom FAKTISKT görs som betyder något, inte vad som är möjligt eller önskvärt att göra. Mobiltelefonen är inte någon frälsare som kommit till mänsklighetens räddning, det är en teknisk innovation.

Men i sig stör de koncentrationen och hämmar inlärningen, det har ett otal studier visat. De barn som håller på för mycket med mobilen hjälps därför bäst till nya vanor av att en stor del av tillvaron blir mobilfri skoltid. Problemet löst, skulle man kunna föreställa sig. 

It-ivrarna framhärdar ändå. För att vara proffs gör de en förbluffande ytlig och godtrogen analys. De beskriver mobiler som en enastående positiv realitet, lika självklar som luften vi andas, lika livsnödvändig. Men den nya tekniken är inte bara vår vän. Det är på tiden att vi inser det. Tvärtom är den utformad för att äta upp så mycket av våra liv som det bara går.

Tekniken är ett verktyg och dess värde ligger i hur den används och vilka effekter som användandet går att kopplas till. Mobiler stör koncentrationen och pockar ständigt på uppmärksamhet, vilket de allra flesta har svårt att värja sig mot. Omedelbar behovstillfredsställelse är lika lockande som socker och mirakelkurer av olika slag, vilket vi vet är förknippat med risker; samma gäller mobilerna och annan teknik. Bara för att man har snart sagt all kunskap tillgänglig i fickan betyder inte att man kan tillgodogöra sig den eller att man förstår den. Kunskap tar tid, kräver koncentration, uthållighet och kritiskt, analytiskt tänkande. Det kan ingen mobil i världen hjälpa oss med, det kan vi bara göra själva, vilket blir svårt när mobilen ständigt pockar på uppmärksamhet och erbjuder förströelse och ständigt uppdaterade nyheter om allt och inget. Mobilen är gränslös i sitt beteende och vi människor måste värja oss för att inte ätas upp och bli slavar under den. Att använda sexåringars mobilanvändande som argument är huvudlöst, för som sagt, de är värnlösa barn utan möjlighet att förstå det större sammanhanget och allt man går miste om när man ägnar mobilen så pass mycket uppmärksamhet som många gör idag.

När vi väl går in på Facebook, Twitter eller Youtube kommer algoritmerna göra allt för att hålla oss kvar så länge som möjligt. De har räknat ut vad vi gillar och ger oss det. Och när vi väl lagt mobilen ifrån oss försöker den genast få oss att plocka upp den igen. Den piper och vädjar med notiser och meddelanden för att vi ska återvända. 

Det finns ingen medveten konspiration, ingen utstuderad ondska bakom detta. Techstjärnorna som utvecklar de här apparna tänker nog tvärtom att de Gör Något Bra. De för ju människor samman. Formar framtiden. De åker elcykel till jobbet! Men nog har de skapat ett monster alltid, även om de inte gjort det med flit.

Och som The Guardian påpekade är det rätt anmärkningsvärt att Silicon Valley-eliten själv har gjort sig känd för att vara mycket restriktiv med ny teknik privat, och för att skicka sina barn till skolor utan digital teknik.

Många tongivande namn är öppet oroliga inför framtiden. Till dem hör Justin Rosenstein, som var delaktig i att ta fram Facebooks likeknapp, och Loren Brichter, som skapade Twitters ”dra nedåt och släpp för att uppdatera”-funktion.

Frankensteins monster skapades av en människa ... För att bygga ett hållbart samhälle måste det finns tid att tänka efter FÖRE. För att kunna värna naturen och djuren måste man ha egna erfarenheter av vinden som blåser i ens hår, av skogens alla ljud och lukter. Och för att kunna uppleva naturens flora och fana på dess egna villkor måste orka ta sig ut och ha tålamod att vänta, vilket är kompetenser och egenskaper som mobilanvändandet motverkar. Det pågår en ständig kamp mellan natur och kultur och slagfältet är vi. Det krävs mod, karaktär och kritiskt tänkande för att våga bjuda tekniken motstånd och utveckla alternativa kompetenser och skaffa sig erfarenheter av annat än den strikt kontrollerade digitala världen.

Googles före detta husfilosof (!) Tristan Harris jämför mekanismerna med enarmad bandit: Man upprepar en rörelse och vet aldrig vad man får upp. Ibland är det ett vackert foto. Ibland bara en annons.

Mobilen är en marknadsplats där det är svårt att veta vad säljs och vem som tjänar vad. För att se, förstå och lära sig hantera mobilen krävs distans och perspektiv, och tid att tänka efter. Det franska förbudet gäller bara i skolan, och det är skolans uppgift att ge perspektiv och förmedla verktyg för kritisk analys samt sätta in mobilen i ett sammanhang. Skolan bör inte ägna sig åt okritisk marknadsföring av tekniken; skolans uppgift är att skapa förutsättningar för lärande och främja kunskapsutveckling på så många områden sm möjligt. Därför är jag för ett mobilförbud. När man träder in i skolan är man elev eller student, inte publik eller konsument. Utbildning är inte en vara och lärare producerar inte resultat.

It-gurun Nir Eyal håller med om själva problembeskrivningen, men inte om slutsatsen. Han jämför i stället situationen med att sitta intill ett bord dukat med maffiga bakelser. ”Precis som vi inte kan skylla på bagaren som gör så utsökta sötsaker så kan vi inte skylla på techindustrin för att produkterna är så bra att vi vill använda dem”, säger han. 

Och visst. Bara det att produkterna inte är gjorda för att skänka oss någon verklig njutning. I stället inger de en känsla av meningslöshet och av att ha slösat bort tiden. Och om vuxna ändå inte klarar av att bemästra monstret, kan vi inte förvänta oss att våra barn ska lyckas tämja det.

För att tekniken ska bli bra och kunna användas på kloka och hållbara sätt måste man först lära sig hantera dem. I USA finns det mäktiga intressen som sprider villfarelsen om att det inte är vapen som dödar, utan människor. National Rifle Association kämpar för alla människors rätt att bära vapen och litar blint på människors omdömesförmåga: överallt, alltid och under alla förhållanden. För att den tanken ska kunna ros i land krävs att man blundar för droger, okunskap, inkompetens och alla olika typer av känslor som människor har och som påverkar deras förmåga att ta kloka beslut. Att sträcka ut handen och greppa pistolen för att få vad man vill eller fly till mobilens kontrollerade värld är att fly undan verklighetens komplexitet och smutsigt; fast det är där vi lever och detta vi måste lära oss hantera.