Bildning som indirekt kunskap

Bildning är överflöd, och poängen är att överflödet i en begränsad värld tvingar fram ett behov av sortering och urval. Och kombinationen av dessa egenskaper är det viktiga. Bildning är MOTSATSEN till effektivitet, det är poängen. Kunskapsutveckling kräver en bredd bas för att nå högre, längre och bortom det givna. Kunskap handlar allt mer om det man inte vet än om svar, resultat och mätbarhet. Organiseringen av svensk skola bygger med andra ord på ett fatalt tankefel. Kunskap är inget som går att producera; vetande är något man måste vara ödmjuk inför, en nåd att bedja om. Fördjupad insikt är inget man kan leda någon fram till och heller inte en process som går att kvalitetssäkra. Kunskap är en omväg, så när skolan effektiviseras bortrationaliseras utbildningens själ och hela dess poäng.

New Public Management inom skolan och den högre utbildningen är FÖRÖDANDE för kunskapsutvecklingen i vårt land. Det är en ledningsfilosofi som säljs in med löften om samma kvalitet till lägre pris, snabbare. Det är lika galet som att hävda att en Big Mac och Co som äts på stående fot är likvärdig med en femrätters måltid på en lyxkrog där mat och dryck kombinerats med fingertoppskänsla och maten äts i lugn och ro i en vilsam miljö. Vem är det vi lurar? Oss själva, ingen annan. Att spara pengar på utbildning i ett land är som att fuska med dieten man bestämt sig för och smygäta, eller att malla pengar ur sparbössan när ingen ser. Priset vi får betala för "besparingarna" skjuts på framtiden och kommer med säkerhet att vida överstiga dagens kostnadssänkningar. Det går inte att TJÄNA pengar på utbildning, inte för ett samhälle, bara för ägarna av privata företag. Utbildning är en långsiktig INVESTERING och bildning är en hållbarhetsfrämjande trygghet.

Bildningens värde ligger i att den visar på alternativ och pekar på tillvarons mångfald. Bildning är en förutsättning för att lära sig hantera kulturell komplexitet. Bildning är ingen lyx som man unnar sig eller något som samhället kan satsa på under goda år, tvärtom handlar det om livets och samhällets elementa. Bildning är den bas som skolan, forskningen och politiken vilar på; en förutsättning för samhällets långsiktiga hållbarhet. Graden av bildning i ett land är en indikation på hur väl rustad man är för det oväntat oväntade som inte går att planera för, bara förbereda sig på.

Att specialisera sig, läsa taktiskt och skynda på lärande och utbildningsprocesser är kanske ekonomiskt försvarbart, men utifrån ett kunskaps- och utvecklingsperspektiv är det fullkomligt förödande. Det är vägen som är målet i ett kunskapssamhälle, inte betygen och examina. Det är det som INTE går att mäta och kontrollera, det som bara går att bedöma intellektuellt och indirekt, som är det viktiga och själva anledningen till att samhället investerar i skolan och den högre utbildningen.

Dags att göra upp med villfarelsen att kunskap är en vara bland andra som kan måttbeställas och upphandlas i konkurrens. Bildning är inget man kan äga eller tjäna pengar på, dess värde ökar ju mer den delas och ju fler som bjuds in i och engagerar sig i processen. Bildning är med andra ord själva antitesen till ekonomisk värdeökning. Bara genom att ge och dela med sig kan man få. Excellenssatsningar och elitskolor för några lyckliga få är motsatsen till bildning; det är inte så man bygger en kunskapsnation. Bildning kan överbrygga klyftor, riva murar och föra människor samman. Ekonomiskt fokus får motsatt verkan. Det är inte pengar och rikedom som leder till bildning; tvärtom kan bildning vara en förutsättning (men aldrig en garanti) för ekonomiskt välstånd.

Svensk utbildningspolitik bygger på villfarelser och felprioriteringar. Bildning, det vill säga mångfald och överflöd av kunskap, borde vara målet, inte bara i skolan utan i livet och samhället som helhet. Idag används digitala verktyg för att skynda på processen och effektivisera lärandet; när vi i själva verket borde göra precis tvärtom. Digitalisering erbjuder möjlighet att bredda och fördjupa. Kunskap är inte en definierbar enhet som kan processas snabbare med digitala verktyg. Digitala verktyg kan dock användas för att få ut mer av tiden i utbildning och arbetet som läggs ner på lärande och utveckling.

Skolans fokus på ekonomisering och digitalisering går hand i hand och är förödande för kunskapsutvecklingen. Skolan behöver humaniseras och människan måste placeras i centrum. Lärare och elever behöver värnas; bara så kan kunskapens kvalitet och värdet av utbildningssatsningarna öka. Bildning är som sagt indirekt kunskap och överflöd, en mänsklig egenskap, inte ett mätbart resultat.