Mikropolitik och segmenteringar 30

Närmar mig slutet av kapitlet/platån. Denna reflektion utgår från det näst sista stycket. Serien poster har varit kusliga att skriva, för det är som teorin och kulturen där ute gått hand i hand. I början fanns tendenserna där, men då handlade skrivandet mer om teorin än om samhället. Det där förändrades under hösten, och här under den senaste veckan är det som Deleuze och Guattari förvandlats till samtidskommentatorer.

Fascismen har alltid funnits där som ett hot. Den uppstod inte i Europa på 1930-talet, och den dog inte efter andra världskriget. Den är en del av helheten, en evig utmaning som alla demokratier måste ha kunskap om och handlingsstrategier för. Annars kan demokratin inte fungera. Händelserna i USA under Donald Trumps första vecka som president visar hur snabbt allt kan förändras. Viktigt att förstå att en människa aldrig gör hela skillnaden. Det är inte Trump som är ensam skyldig även om han får ta på sig en stor del av ansvaret. Förändringen växer fram mellan människor och är en effekt av kulturen som helhet. Kultur, brukar man säga, äter strukturer till frukost. Det stämmer, åt båda håll. Ingen struktur i världen kan förhindra kulturell förändring när den väl satts i rörelse.

Vart är vi på väg? Det händer saker här hemma också. I fredags, på minnesdagen av förintelsens offer, meddelar Moderaterna att partiet ska inleda samtal med Sverigedemokraterna. Tanken och timingen är kuslig. "Det är oartigt att tacka nej när man får en inbjudan", svarade Anna Kindberg Batra som för bara någon vecka sedan avfärdade alla tankar på ett närmande mellan M och SD. Kraften i rörelsen kommer underifrån, inifrån, mellan. Ledarna är bara marionetter. Varken M eller SD är nazistiska partier, men om man verkligen menar allvar med att man värnar demokratin finns en hel massa saker att tänka på, för den politik man söker mandat för är en karbonkopia på den politik som ledde fram till Hitlers maktövertagande 1933, vilket är årtalet i titeln till Platån som här närmar sig sitt crescendo. 

We are not invoking any kind of death drive. There are no internal drives in desire, only assemblages.

Begäret som driver processen och förändringsrörelsen har inget mål, det är bara en kraft, en rörelse som lever sitt eget liv. Genom medvetna och strategiska beslut kan rörelsen påverkas, men bara på marginalen. Utvecklingen mot eller bort från fullt utvecklad fascism kan främjas eller motarbetas, men det krävs kunskap och förståelse för att sätta sådana försök i verket. Att ignorera eller isolera, stänga ute eller demonisera, är åtgärder som ligger nära till hands, men det sättet att agera riktar bara in sig på symptomen, inte på den underliggande sjukdomen. Åkesson och hans partikamrater leder inte SD, de befinner sig bara i framkant av en rörelse som ingen kan kontrollera. När M nu närmar sig SD legitimeras dock deras politik och nya vägar för begäret att kanaliseras öppnas. Det är en farlig väg som anträds. Förhoppningsvis inser moderatväljarna vilken risk det är att sträcka ut handen till ett parti som SD. Opinionssiffrorna är en annan mäktig kraft och får inte AKB tydliga signaler om att M slagit in på den väg väljarna vill kommer hennes dagar som ledare vara räknade. SD har allt att vinna och inget att förlora på samtalen. För moderaterna gäller det omvända, vilket visar desperationen i handlingen och indikerar hur stark viljan till makt är. Det är oroande att bara kunna se på när både Trump och M leker med tändstickor i närheten av ett krutupplag. Okunskapen om vilka krafter man satt i rörelse och flirtar med är det som skrämmer mest.

Desire is always assembled; it is what the assemblage determines it to be. The assemblage that draws lines of flight is on the same level as they are, and is of the war machine type.

Begär är alltid kanaliserat, det växer fram mellan och påverkar sammanhanget som helhet. Här handlar det om ett begär efter makt. Styrning kräver kontroll som leder till disciplinering som leder till effekter på en rad olika områden. Krigsmaskinen är kanaliserad rörelse som ser ut att vara kontrollerad och organiserad, men som i själva verket när som helst kan förändras till oigenkännlighet. Eftersom fascismen finns överallt, som virtualitet, kan den plötsligt kristalliseras och snabbt sprida sig i ett sammanhang. Viljan till makt är inte en dödsdrift, men den bär på frön till sin egen undergång eftersom krafterna är så starka att ingen enskild kan betvinga dem. Därför är det inte människorna som vill, de leker som sagt "bara" med elden, det är viljan som vill och dess kraft är stor nog att krossa människorna som ovetande om riskerna och i den naiva jakten på opinionssiffror spelar ett spel där människan bara är brickor.

Mutations spring from this machine, which in no way has war as its object, but rather the emission of quanta of deterritorialization, the passage of mutant flows (in this sense, every creation is brought about by a war machine).

Deleuze och Guattari skiljer mellan maskinisk och mekanisk. Ett totalitärt samhälle är en mekanisk helhet där diktatorn i toppen har kontroll över strukturen och förändringen. Där hålls samhället ihop med hjälp av tydliga regler och en väl utvecklad kontrollapparat. Fascistiska samhället är istället maskiniska. På ytan liknar de båda samhällstyperna varandra, men ifråga om destruktiv kraft är skillnaden stor. Fascismen är ett slags resonans vars självsvängning snabbt kan gå överstyr. Inledningsvis ser det ut att gå att kontrollera kraften, vilket högern i Tyskland på 1930-talet utnyttjade för egna syften. Får vi bara makten kan vi hantera Hitler, tänkte man. Han sågs inte som en ledare att ta på allvar. Nej, fascismen är ingen ideologi som andra, inte en tankemodell man samlas kring, förhandlar om och driver sin politik i riktning mot. Fascismen är rent begär, och det växer som sagt fram mellan. Ledaren är bara ett redskap. Hen följer med i rörelsen och är lika mycket ett offer som alla andra. Åkesson säger att det är känslan som räknas, för det är därifrån hans makt och inflytande kommer. Därför är det så farligt att göra som AKB, att tro att det går att liera sig med företrädarna för makten, för ingen kan kontrollera det underliggande begäret. Rädsla för det okända i kombination med viljan till makt är en livsfarlig cocktail.

There are many reasons to believe that the war machine is of a different origin, is a different assemblage, than the State apparatus. It is of nomadic origin and is directed against the State apparatus. One of the fundamental problems of the State is to appropriate this war machine that is foreign to it and make it a piece in its apparatus, in the form of a stable military institution; and the State has always encountered major difficulties in this.

Framgång är lockande. Känslan när antalet följare eller anhängare ökar är berusande. Den kan hur lätt som helst ta över. Ideologi kan vara en ritning att förändra verkligheten utifrån, eller en karta att orientera sig efter. Fast ideologi kan också vara en föränderlig uppsättning ord som anpassas efter opinionens önskningar. Populismen handlar bara om makt, inte om något annat. Poulismen är underordnad känslan och står därför vidöppen för viljan till makt. Ett demokratiskt system som inte ser, förstår och har verktyg att hantera riskerna balanserar på randen till avgrunden. Det är mäktiga krafter vi har att göra med, och den punkt varifrån det inte finns någon återvändo är omöjlig att peka på i förhand. Att den finns och att risken är stor att man passerar den obemärkt råder det dock ingen tvekan om.

It is precisely when the war machine has reached the point that it has no other object but war, it is when it substitutes destruction for mutation, that it frees the most catastrophic charge.

Plötsligt förändras allt. I ett slag och utan att något ändrats är allt annorlunda. När viljan till makt satts i rörelse och kommit i självsvängning är förändringen exponentiell, inte linjär. Då vänds makten, ordningen och kontrollen mot människorna som trodde de var ledare. Hitler ledde inte Tyskland i fördärvet, nazisterna kanaliserade viljan till makt och gav sken av att man hade allt under kontroll. Fascismen fungerar lite som uran i ett kärnkraftverk. Om kraften inte hanteras varsamt kan den snabbt utvecklas till en härdsmälta, och passerar man gränsen för när inget finns att göra för att hindra katastrofen kommer allt och alla att förgöras. Därför är SD så farliga. Det är inte ett parti som liknar de andra, de är företrädare för och kanaliserar bara en makt som kommer underifrån. När M öppnar dörren till samtal bjuds krigsmaskinen in i statsapparaten. Syftet med samverkan är att störta regeringen och ta makten, men makt är som sagt inget man har, den kan man bara påverka på marginalen. Ingen vet därför vad som kommer att komma ur samverkan, inte om den blir framgångsrik. För om folket ser och förstår riskerna och låter bli att rösta efter hur det känns och istället engagerar sig i arbetet med att bygga något varaktigt av kunskap och från grunden, kommer samtalen mellan M och SD att deterritorialisera partierna och lösa upp organisationerna. Inget vet dock något om utfallet. Det är det skrämmande. Ignoransen och arrogansen. Övertygelsen, byggd på faktaresistens, om att det går att kontrollera det okontrollerbara, är ett hot mot demokratin.

Mutation is in no way a transformation of war; on the contrary, war is like the fall or failure of mutation, the only object left for the war machine after it has lost its power to change. War, it must be said, is only the abominable residue of the war machine, either after it has allowed itself to be appropriated by the State apparatus, or even worse, has constructed itself a State apparatus capable only of destruction. When this happens, the war machine no longer draws mutant lines of flight, but a pure, cold line of abolition. (Later, we will propose a theory of the complex relation between the war machine and war.)

Detta är vad som sker när fascismen kristalliserats och tagit över samhällsmaskineriet. Viljan till makt har inget annat mål än just makten, så när framgången är ett faktum famlar ledarna i blindo. När segerchampagnen är uppdrucken och segerfesten är slut står samhället där, värnlöst inför maktens destruktiva begär efter kontroll för kontrollens skull. Då är det för sent att tänka om och göra rätt. Så fungerar fascismen, och därför är det så farligt att lyssna på vad ledarna för SD säger, för de, lika lite som någon annan, har den blekaste aning om vad de gör.

Den närmaste tidens händelseutveckling kommer att bli avgörande. Besluten som i rask takt tas i Vita Huset och nyheterna från USA i dessa dagar är oroväckande tecken på hur bräcklig demokratin är och hur farlig populismen är.