Mikropolitik och segmenteringar 21

Överkodningar handlade förra posten om. Det är ett sätt att förändra, skapa ordning ur kaos eller bryta upp strukturer. Hos Deleuze och Guattari finns dock inga dikotomier. Uppdelningar, segmenteringar ja. Men inte dikotomier. Deras sätt att beskriva och förstå världen, begreppen och framställningen är komplex, inte komplicerad. Dikotomiskt tänkande reducerar komplexitet till komplicerade samband. Kulturens icke-linjaritet går därmed förlorad. Därför är det viktigt att påpeka detta, att det inte finns några dikotomier hos Deleuze och Guattari. Kontinuum finns det däremot gott om, som är ett sätt att beskriva komplexiteten. Dynamiska spänningsfält där mer eller mindre av antingen eller, råder. Där ingenting är, allt blir, förändras och glider in i och ut ur vartannat. Människans hjärna har ENORMT svårt att uppfatta detta och förstå komplexitet. Därför återkommer jag ofta till skillnaden i fysiken, mellan Newtons fysik och kvantmekaniken. Båda beskriver världen, men skillnaden är att Newtons värld går att begripa intuitivt, medan den som tycker sig förstå kvantmekaniken på samma sätt inte har förstått någonting. Kulturen lyder under liknande osäkerhetsprinciper som finns i fysiken, och är relativ och beroende av perspektiv. Skillnaden mellan komplex och komplicerad är lätt att förbise, men vill vi verkligen förstå kultur måste vi först acceptera skillnaden, och sedan försöka lära oss förstå den, inte intuitivt, utan på "riktigt". Verktygen som Deleuze och Guattari lämnade efter sig är intressanta och användbara, men utgör inte den definitiva uppsättningen. Jag har inte anslutit mig till och är trogen deras filosofi, jag är ingen missionerande lärjunge. Jag använder begreppen för att förstå min samtid, när de fungerar, där de fungerar och så länge de fungerar.

Nåväl, överkodning är ena polen i kontinuumet. Den andra är mutationen, fasförskjutningen, eller kanske ett slags kalejdoskopisk förändring där minsta lilla skillnad ger upphov till en helt ny bild trots att inget egentligen förändrats. Betraktar vi Sverige som ett komplext problem finns en massa mätetal att utgå från och jämföra över tid. Då ser det ut på ett sätt. Men väljer man att se Sverige som ett komplext problem framträder en helt annan bild. Mellan dessa båda ytterlighetsperspektiv blir tillvaron till. Verkligheten är både komplex och komplicerad. Kanske kan man säga att samhället är komplicerat och kulturen komplex? Det skulle kanske kunna vara ett slags humanvetenskaplig motsvarighet till de strukturerna och kulturen som jag ska föreläsa om nästa vecka för studenterna som läser Företagsekonomi? Handlar det om dikotomier eller kontinuum? Det är ett analytiskt val som får konsekvenser för resultatets användbarhet och förklaringsvärde. Har lite svårt att fokusera idag. Tankarna rör sig lite som de vill. Mutationer var det, en abstrakt maskin av mutationer.

On the other hand, at the other pole, there is an abstract machine of mutation, which operates by decoding and deterritorialization.

Överkodningens abstrakta maskin opererade med territorialisering, sammanhållning, kontroll. Mutationen är en annan typ av maskin, som förändrar lika mycket men på andra sätt. Dikotomiskt tänkande kan bara identifiera hot och lösningar som kommer utifrån. Vi mot de hotfulla dom. Dialektiskt tänkande identifierar andra hot, hot som kommer inifrån, som växer fram mellan och som uppstår på insidan via mutationer. Tänker osökt på SD som startade som ett nazistiskt parti men sedan bytte strategi och framtoning, eller för att tala med Deleuze och Guattari: muterade. Rörelsen som driver partiet är den samma och partiet kan komma att mutera igen. Det vore i så fall inte första gången i världshistorien …

It is what draws the lines of flight: it steers the quantum flows, assures the connection-creation of flows, and emits new quanta.

Mutationen är en annan form av förändring är överkodningen. Det handlar i praktiken sällan om antingen eller, utan oftare om mer eller mindre tydligt om både och. Renodlade exempel är svåra att finna, och kanske är det därför det är så lätt att inte se skogen för alla träd, att missta det komplexa för något komplicerat. Ska vi förstå kulturen och förutsättningarna för förändring måste vi även förstå och ta hänsyn till hur den mänskliga hjärnan fungerar och människans perception ser ut och påverkar uppfattningen av världen. Muteringar sker överallt och förändringen uppstår mellan och på insidan. Därför är det hotet mycket svårare att möta än hoten som kommer utifrån. SD använder skrämselpropaganda för att rikta blicken utåt, mot lätt identifierbara hot som är en blandning av reella och påhittade hot. Deras politik talar till intuitonen och spelar på affekterna. Därför fungerar det inte att bemöta den med vetenskap och intellekt. Makten och förändringskraften muterar och förvandlas till ett diffust hot som finns och verkar på insidan.

It itself is in a state of flight, and erects war machines on its lines. If it constitutes another pole, it is because molar or rigid segments always seal, plug, block the lines of flight, whereas this machine is always making them flow, "between" the rigid segments and in another, submolecular, direction.

Deleuze och Guattari utgår från en flödesontologi. Deras verktyg handlar om att lära sig se rörelsen, förändringen, tillblivelsen. Ingenting är, allt flyter, kreeras muterar. Allt och alla går in i och ut ur vartannat. Mutationer uppstår mellan och dess förändringskraft verkar på insidan. Ju tydligare regler och rigidare ordning. Ju mer kontroll och hårdare sammanhållning, desto sårbarare är samhället. Liksom i jordbruket där monokulturer är ekonomiskt framgångsrika, men mycket sårbara. En enda liten och till synes obetydlig organism kan ödelägga hela fält av grödor. Därför är det så viktigt att tänka dialektik, istället för dikotomi. Hot kan komma både inifrån och utifrån, och ser olika ut beroende på vilken typ av organisation man lever och verkar i samt försvarar. Det öppna, demokratiska, mångkulturella samhället är komplext och måste förstås på det sättet för att dess hållbarhet ska kunna garanteras.

But between the two poles there is also a whole realm of properly molecular negotiation, translation, and transduction in which at times molar lines are already undermined by fissures and cracks, and at other times lines of flight are already drawn toward black holes, flow connections are already replaced by limitative conjunctions, and quanta emissions are already converted into center-points. All of this happens at the same time.

Kaos är grunden, och ordning är inte avsaknad av oordning utan ett sätt att hantera dynamiken. Kulturen är icke-linjär förändring som kan anta både ordnade former och oordnade. I ett slag kan alla förändras. Det handlar om ifall man befinner sig långt ifrån eller nära jämvikt. Dagens strikt kontrollerade och effektivitesfixerade, ordnande samhälle befinner sig långt ifrån jämvikt. På ytan ser det ut att vara ordning och reda, men under ytan och mellan, implicit råder kaos som rätt som det är kan mutera och skapa en helt annan ordning. Under det moläras monokulturella yta pågår molekylära förhandlingar av skilda slag. Vad som är ont och gott går inte att avgöra på förhand eller per se, det beror på. Därför är tron på regler, kontroll och målstyrning förkastliga. Bara så länge det komplexa kan förväxlas med det komplicerade går det att hålla drömmen om att allt är i sin ordning.

It is at the same time that lines of flight connect and continue their intensities, whip particles-signs out of black holes; and also retreat into the swirl of micro-black holes or molecular conjunctions that interrupt them; or again, enter overcoded, concentricized, binarized, stable segments arrayed around a central black hole.

Nya ordningar uppstår på insidan, och det kan gå fort, för ingen har kontroll över förändringsprocessen. Där finns den största risken, i den bedrägliga tron på att kulturen kan kontrolleras i ena eller andra riktningen. Förändringen är icke-linär och därför okontrollerbar, komplex, inte komplicerad. Och de verkligt hotfulla hoten kommer inte utifrån, utan inifrån.