Mångfald, egoism och hållbarhet

Läser om en ny undersökning där man mätt människors inställning till mångfald. Dels visar undersökningen på beklämmande resultat, dels vilar hela undersökningen på felaktiga antaganden som gör att resultatet ger en missvisande bild av vad vi har att brottas med. Mångfald, menar jag, är inget man har en åsikt om, det är varken gott eller ond. Mångfald är en förutsättning för samhällets och mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Erkänner vi att mångfald är ett tillstånd man kan hysa olika åsikter om eller vara för/mot är risken stor att främlingsfientligheten ökar. Det undersökningen visar är inte följande:

Majoriteten av de tillfrågade, 64 procent, är fortfarande positiva till att det i samhället finns människor med annan bakgrund och kultur än den svenska. Men i Mångfaldsbarometern 2016 minskar andelen positiva med tio procentenheter jämfört med 2014 då undersökningen senast genomfördes.

Istället visar resultaten att egoismen ökat i Sverige med 10 procent jämfört med 2014. Det visar också att okunskapen ökat. Mångfald är en förutsättning för hållbarhet, och samhällets förmåga att härbärgera mångfald är en viktig indikator på hur det står till med hållbarheten i ett land. När främlingsfientligheten ökar, och mångfald börjar betraktas allt mer som ett problem, är det en indikation på att enfalden och egoismen ökar. Om det var så man presenterade resultaten skulle främlingsfientliga partier inte lika lätt få vatten på sin kvarn som nu. Undersökningens resultat är goda nyheter för SD. Här får man ett kvitto på att man är den där tysta majoritetens röst.

Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle och den som är ansvarig för Mångfaldsbarometern, tror att flyktingkrisen hösten 2015 har haft stor påverkan på svenskarnas attityd.

– I början av krisen var svenskarna positiva, och till exempel Refugees welcome fick mycket uppmärksamhet, men när politikerna och nästan alla partier svängde i frågan och stängde gränserna så förstod jag att det skulle leda till en förändring i svenskarnas syn på invandrare. Jag hade dock inte trott att den skulle vara så här stor.

Tänk om vi talade om (behovet av) mångfald som en utmaning, liksom man gör i klimatfrågan. Eller om utgångspunkten för samtal om frågan handlade om vad som krävs för att inställningen till mångfald ska bli mer positiv, istället för om vi ska ha mångfald eller ej. Om det var så man angrep frågan skulle man inte ge röst och makt åt dem som tror att etnisk homogenitet är en lösning och att växande egoism inte är ett hot mot demokratin, öppenheten, välståndet och hållbarhet. Ett samhälle är inget smörgåsbord där jag kan välja och vraka, samhället är en ranglig båt och alla är beroende av varandra för att klara sig och ju fler olika egenskaper som finns bland passagerarna desto större är chansen att lyckas. Enfald kanske känns bra, men är en katastrof.

En av de största förändringarna är attityden till påståendet att ”Alla människor med utländsk bakgrund som kommer hit måste ges samma sociala rättigheter som landets egna befolkning”. Runt 55 procent av de tillfrågade svenskarna tycker att alla människor som bor i Sverige ska ha samma rättigheter.

I motsvarande undersökning 2014 ansåg 77 procent att alla, oavsett var de kommer ifrån, bör ha samma rättigheter. Trenden har varit uppåtgående de senaste åren men denna är nu bruten och antalet positiva till påståendet har inte varit så lågt sedan mätningarna inleddes 2005.

– Det är mörka siffror. I Sverige har människors skyldigheter och rättigheter alltid varit viktiga pelare för att hålla uppe samhället. Dessa siffror visar på en förändring av våra värderingar. Det handlar inte bara om invandrarfientlighet utan kan komma att sprida sig, säger Fereshteh Ahmadi.

Som man frågar får man svar. Varför är det viktigt att veta vad svenskar tycker om rättigheter för människor med "utländsk bakgrund"? Varför inte formulera frågan så här: Hur ser du på FNs deklaration om mänskliga rättigheter, ska Sverige följa den eller ej? Varför inte göra det obekvämt för den som inte vill utsätta sig för omaket som det innebär att härbärgera mångfald? Varför inte fråga vad man tycker om den växande egoismen? Eller hur man ställer sig till etnisk rensning? Varför låtsas som om främlingsfientlighet är okej? Varför inte kalla sakerna vid sina rätta namn? Mångfald är inte något man kan ha en åsikt om, mångfald är svårt men nödvändigt. 

Kvinnor har under alla år som undersökningen genomförts haft en mer positiv syn än män på mångfald. Och det gäller i stort sett fortfarande, men i Mångfaldsbarometern 2016 syns en tydlig förändring där kvinnors attityd till mångfald har blivit allt mer negativ. När det gäller kvinnors syn på mångfald ur ett religionsperspektiv är den nu nästan lika negativ som männens. Fereshteh Ahmadi hade inte väntat sig en sådan stor skillnad i attityd hos kvinnorna:

– Det är en drastisk förändring som antagligen beror på en kombination av den allmänna politiska attityden men också på den överdrivna och ensidiga medierapporteringen om våldtäkter på festivaler och problemen i förorter.

Det kan också bero på att egoismen ökat och att dumheten sprider sig i samhället. Vad är grundproblem och vad är symptom? Om vi nöjer oss med att förfasa oss över att inställningen till mångfald blir mer negativ normaliseras egoism och dumhet, och det är ett allvarligt hot mot allt vad hållbarhet, öppenhet och demokrati heter. Tillåter vi att människor vänder sig mot varandra har vi snart inget samhälle längre, och det drabbar alla, inte bara människor som kommer till Sverige från utlandet.

Om Sverige nu gått in i en ny tid med en mer negativ syn på människor som kommer till Sverige från andra länder, eller om detta är en tillfällig attitydförändring, är svårt att säga.

– Allt handlar om vad som händer i världen och hur stark den antirasistiska rörelsen lyckas bli i Sverige och globalt, säger Fereshteh Ahmadi.

Jag förstår inte varför man gör den här typen av undersökningar? Vad ska vi med resultatet till? Jag är djupt oroad över den växande egoismen, kortsyntheten och okunskapen om hur viktigt det är att mångfalden värnas. Mångfald är avgörande för samhällets långsiktiga hållbarhet. Det är dock en svår utmaning och ett komplext problem. Tror man att det är något man kan välja eller välja bort, att det handlar om tycke och smak, är man mer än lovligt korkad. Det skrämmer mig mer än något annat.