Etik, ansvar och kritisk kompetens

En av paneldiskussionerna på FEKIS handlade om Företagsekonomi och värderingar, och i panelen satt: Inga-Britt Ahlenius, Hervé Corvellec, Mikael Holmqvist och Lars Strannegård. I fokus för diskussionen stod värderingar och kulturen på Handelshögskolan i Stockholm. Rektor Strannegård blev hårt ansatt, med rätta, men hanterade kritiken föredömligt. Det utvecklade sig till en samtalslik debatt, med en kritisk udd och med utgångspunkt i en djup och allmän medvetenhet om att något måste göras, och att utbildning inom företagsekonomi har ett ansvar. Kanske inte för rådande läge men i alla fall för att göra något. Vad man kan och bör göra visade sig snabbt vara en helt annan fråga. Jag känner mig dock stärkt i uppfattningen att jag befinner mig i ett sammanhang där jag hör hemma, där mina kompetenser behövs och där jag kan utveckla nya och användbara kunskaper i samverkan med likasinnade. Detta förvånar mig fortfarande, för det är inte så det låter i samhällsdebatten. Föreställningarna ute i samhället om ämnet företagsekonomi skiljer sig väldigt mycket åt från hur det ser ut inom ämnet.

Företagsekonomi lockar flest studenter i Sverige idag. Är man stor och stark har man ett ansvar, och om framtidens ledare inte har med sig kompetens att tänka kritiskt, om människor på ansvarsfulla positioner inte kan agera självständigt, utifrån en fungerande moralisk kompass, samt hantera komplexitet får samhället problem. Företagsekonomi kan dock inte ansvara för det som händer, varken bland studenterna eller ute i samhället. Ett lands högre utbildning är del av samhället som högskolan finns och verkar i, och kultur går inte att styra eller tvingas till förändring i en bestämd riktning. Påverka, ja. Styra, nej! Och företrädarna för ämnet har ett viktig uppgift och ett tungt ansvar för vad man säger och vilka värderingar man förmedlar.

Något måste göras, det var alla i panelen rörande överens om. Skandalerna i företagsvärlden och även i riksrevisionen är många och hotar att underminera moralen i hela samhället. Bra, viktigt och inte en dag för tidigt! Dessutom har kulturen på Handels i Stockholm uppmärksammats på olika sätt. Det finns verkligen frågetecken och saker att reflektera över.

Ett citat lästes upp, hämtat från en av grundböckerna i marknadsföring: "Marknadsföringens uppgift är att stimulera efterfrågan". Efterfrågan på vad? Överallt, alltid oavsett? Vad menar man, och vad är det för underliggande värdering som ett sådant uttalande inte bara bygger på utan även förmedlar? Detta MÅSTE diskuteras, och för att kunna diskutera den här typen av frågor krävs kompetens. Etik handlar om frågor utan givna svar, om ställningstaganden som får konsekvenser som måste kunna hanteras. Utan moralisk kompass går det inte att bedriva högre utbildning. Därför är frågan: Vad menar företagsekonomer med etik och värderingar? Vilka värden bygger utbildningen på, och vilka värden utvecklar studenterna under sin tid på högskolan? Rektorn på Handelshögskolan Stockholm pekade på deras mål, som är att studenterna ska bli omdömesgilla och empatiska beslutsfattare, förberedda på och kompetenta att axla ansvar i alla typer av organisationer.

Hur gör man då? Hur främjas utvecklingen av hög moral. Svaret från Handels är: Öka kunskapsintensiteten i utbildningen; låt studenterna lösa mer för att få godkänt. Öka friktionen i utbildningen; låt studenterna arbeta med svårare och mer komplexa uppgifter där det saknas givna svar. Höj ribban! Utmana! Lovvärt, viktigt, lysande, och det fungerar säker på just Handelshögskolan i Stockholm som är ett av Sveriges mest prestigefulla utbildningsinstitution dit toppstudenter från hela världen söker sig. Och även där har man problem, för studenterna är vuxna människor och kulturen som vuxit fram på högskolan, som är en social arena även utanför undervisningen, lämnar en del övrigt att önska. Kanske för att det idag är en EXAMEN som öppnar dörrar, inte KUNSKAPER och BILDNING? Jag vet inte, och det var inget man talade om i panelsen, men det är där jag landar när jag reflekterar över frågan. Universiteten och högskolorna i ett ett land är inga isolerade öar utan integrerade delar i samhället som helhet. Det finns inga vattentäta skott. Så vad menar vi i Sverige idag att värderingar och god etik är? Varför satsas det på utbildning egentligen; är det för att studenterna ska få jobb, eller för att de ska utveckla kunskap? Politikerna har också ett ansvar för moralen i landet.

En annan sak som diskuterades i panelen var hur man förhåller sig till påståenden som är vanliga i samhället, till exempel ett påstående som att skatt är stöld. Hur förhåller sig lärare i företagsekonomi till ett sådant påstående som det. Håller man med och hjälper studenterna utveckla räntesnurror och taktiska skatteupplägg? Eller tar man upp ämnet till kritisk diskussion? Varför tänker man så om skatt? Vilken forskning lutar man sig mot och vilka argument använder man? Vad menar man och vad vill man uppnå? Vilka alternativ finns, och fungerar de? Håller med om att detta är frågor som behöver diskuteras, särskilt på landets handelshögskolor och på företagsekonomiska utbildningar. Men inte bara där, utan även i politiken och samhället i stort. Idag talas det bara om för eller mot skatt, om behovet av höjd eller sänkt skatt. En enormt komplex fråga reduceras till en fråga om rätt eller fel, vilket är både kunskapsfrämmande och bildningshämmande.

Förmågan att hantera komplexitet framstår allt mer som den viktigaste, och det är ett arbete som behöver föras i hela utbildningssystemet. Det är detta som grundskolan förbereder studenterna för, inte för högre studier. Tanken om att grundskolan ska ge förkunskaper leder fel, för det handlar om att skapa förutsättningar för att tillägna sig förmågan att hantera komplexitet. Etik, ansvar och kritisk kompetens är frågor utan givna svar. Självständighet är A och O i all högre utbildning. Därför behöver lärarna på högskolan bli friare och få mer eget ansvar, (förhands)kontrollen av kursplaner och undervisning måste måste minska. Kvalitet i högre utbildning går aldrig att nå genom standardisering och utvärdering, bara genom att låta människor ta eget ansvar! Detta var Inga-Britt Ahlenius också inne på i sitt slutanförande: Individens ansvar måste betonas mycket mer i hela samhället. Betoningen på styrning och kontroll, och delegering av ansvar till särskilda instanser är förödande för utvecklingen av just det som efterlyses i debatten. Ansvar, etik och kritisk tänkande kan man inte utbilda någon i, det kan man bara lära sig genom att vara kritisk och ta eget ansvar.

Etik är ingen lista man kan plugga in och lära sig utantill, det är en förmåga. En samhällsbyggande förmåga som idag befinner sig i kris. Och det är en kris som går hand i hand med kunskapskrisen, fast den märks inte lika tydligt. Först när katastrofen är ett faktum och avslöjandena läggs fram, först när det står klart att ledningens oetiska, olagliga och rent förkastliga beteende inte längre kan försvaras märks det vad avsaknaden av den här kompetensen får för konsekvenser för samhället. Men då är det för sent. Det är utmärkt att högskolan tar tag detta, men först när Svenskt Näringsliv engagerar sig i dessa frågor kan man börja hoppas på en vändning. Svenskt Näringsliv är dock just nu mest upptagen med att driva opinion för lägre löner, och man lobbar också för att den högre utbildningen ska privatiseras och drivas med fokus på företagens (ekonomiska) behov. Kunskap för kunskapens skull anser Svenskt Näringsliv leder till att studenterna strular till sina liv. Vågar vi ta den fighten, eller är vi rädda att företagen lämnar Sverige då? Det är också en fråga som saknar givet svar, också ett problem och en utmaning att ta på största allvar. Det spelar ingen roll hur mycket man förändrar den högre utbildningen och vilka kunskaper och kompetenser man fokuserar på om det studenterna har med sig ut i arbetslivet inte uppskattas av arbetslivets parter och marknadens aktörer. Det räcker inte att TALA om etik. Ett etiskt samhälle kan bara byggas på etiskt agerande i vardagen, ute i samhället och på högskolan.