Reflektioner rörande religion 2

Självklarheter är alltid tidsbundna fenomen. Det som anses självklart idag är något annat än det som var självklart igår. Sekularism till exempel betraktas idag av många som norm och självklarhet. Den som inte är religiös behöver därför inte förklara sig och får inga frågor om sin livshållning. Den som tror däremot måste förklara sig och svara på kritik och får inte sällan finna sig i att betraktas som en knäppgök. Detta intresserar mig, för det har med kultur att göra. Trots att det västerländska samhället i allmänhet och det Svenska i synnerhet vilar stadigt på en religiös grund (läst Nya Testamentet om du inte tror mig, det är en 2000 år gammal text som känns väldigt aktuell, just på grund av att vårt moderna, västerländska samhälle vilar tungt på just den texten) bortses detta från i samhällsdebatten, där det ofta låter som att religionen framgångsrikt rensats ut, vilket inte är fallet. Mänsklighetens religiösa historia är enormt mycket längre än dess sekulära och detta präglar självklart även den moderna kulturen, även om kunskapen om var, när och hur är dålig.

Religion, tänker många, är något primitivt som vi lämnat bakom oss. Fast vad bygger man den tanken på? Knappas studier av hur religion praktiseras idag i alla fall, för den moderna teologin har mycket lite med vanföreställningen om vad det innebär att vara troende att göra. Den som avfärdar religion med argument som går ut på att ingen vid sunda vätskor kan tro på en gubbe som sitter på ett moln, eller med argumentet att vetenskapen visat att bibelns skapelseberättelse är fel, är ovetenskaplig och dåligt insatt i frågan. Även religionen har utvecklats, i samspel med vetenskapen. Det är bara hårdnackade dogmatiker som litar på bibelns bokstav. Fundamentalister och bokstavstroende finns dock överallt, inte bara i kyrkan, och alla tänkande människor, troende och ateister kan förenas i kritiken av dessa och deras sätt att resonera. Religion handlar om tro, om förmågan att förundras och om allt det i livet och världen som det inte går att veta något säkert om. Det finns därför ingen motsättning mellan vetenskap och religion, och det finns dessutom många religiösa som inte tror på Gud. Teologin är därför på många sätt mer öppen än vetenskapen och det finns en mycket dynamisk debatt i många religiösa forum. Och eftersom livet består av väldigt mycket som vetenskapen saknar svar på behövs religionen också. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och. Alltid både och, liksom om förmågan att veta vad som behövs var, när och hur. Detta borde vi samtala mycket mer om istället för att avfärda, fördöma och predika den enda vägens "religion".

Jag läser debattartikeln i DN, av företrädare för den kristna kyrkan, Islam och judendomen, med stort intresse och tänker vidare med hjälp av deras ord, om det moderna samhället och om Sverige idag. Det som får mig att vilja skriva om detta är det ovetenskapliga förhållningssätt till kyrkan som sprider sig förfärande snabbt i samhället och som går ut på att all religion bör fördömas, urskiljningslöst, eftersom IS begår terrordåd i namn av Islam. Om en fundamentalism ersätts med en annan är ingenting vunnet. Vi behöver samtala om detta, och debattartikeln är en så god utgångspunkt för att reflekterande samtal som något. Prästerna skriver:

Det brutala mordet på den katolske prästen Jacques Hamel har gett terrorn på europeisk mark ett nytt ansikte. Att en präst avrättas vid altaret har särskild symbolkraft. Det är inte första gången i historien sådant sker och vi vet att kyrkor, synagogor, moskéer och andra helgedomar på många platser i världen är utsatta för våldsdåd.

Vi lever i en orolig tid där mycket förändras snabbt. Människor flyr i massor och folk rör sig snabbare idag än förr i tiden. Som en konsekvens av kriget i Syrien, otaliga oroligheter, förföljelser och svält är det många som väljer att söka sig till mer privilegierade delar av världen, som till exempel Sverige. Vi skulle gjort samma sak om det utbröt krig här, och jag menar att vi har ett ansvar att ta emot och hjälpa så många vi kan. Vi är alla människor och vi delar den här planeten med resten av livet på jorden. Enkelt är det på inget sätt, men att förneka problemen eller sticka huvudet i sanden, bygga murar eller drömma sig tillbaka till ett förlorat sagoland, är mer problematiskt än att öppna våra hjärtan och tillsammans försöka lösa problemen vi står inför. Det finns ingen väg tillbaka, bara olika vägar fram. Och ska vi kunna komma framåt måste vi blicka bakåt, och eftersom det bara är vi i västvärlden som övergivit religionen (och även där är det långt ifrån alla som håller med) tvingas vi förhålla oss även till den i arbetet med att bygga ett hållbart samhälle tillsammans. Inget är självklart och det finns inga givna svar, men de flesta människor i världen kan enas om att IS terrordåd är förfärliga, oavsett vem som drabbas. Att blanda samman IS med religion är djupt orättvist och även ovetenskapligt, och att sätta likhetstecken mellan IS och Islam är förkastligt.

Varje gång en människa fråntas liv och värdighet är det ett angrepp på den tro som utgår från att alla människor är skapade av Gud. Likväl väcker ett våldsdåd utfört i ett Guds hus särskilda känslor av vrede, förvirring och rädsla. Finns det inga som helst gränser för barbariet? Hur skyddar vi oss om inte ens heliga platser är fredade längre?

Vad är heligt? Kyrkan har inte monopol på helighet, och även det sekulära samhället håller saker för heliga. Heligt är det som anses okränkbart och viktigare än något annat, det är kulturellt upprätthållna föreställningar om vad som är viktigt i ett samhälle. Länge var det kyrkan som bestämde, men idag harkyrkans makt över livet och vardagen utarmats. Det är bra tycker jag, för det som är heligt för mig kanske inte är det för dig och ingen ska bestämma över någon annan om dessa saker. Därför är det så viktigt med dialog och att mötas med ett öppet sinne. Gör man det är jag övertygad om att man kommer upptäcka att det är mer som förenar än skiljer oss människor åt, oavsett varifrån man kommer och om man är troende eller ej. Det är fundamentalismen som är problemet, oavsett hur den tar sig uttryck. Bara den som är övertygad om att hen sitter inne med den enda sanningen dödar för sin tro. Alla som inser att ingenting är så enkelt, att livet och världen är komplex och kräver kompromisser, kan förenas. Om man bara inser det, att det inte finns några givna svar på avgörande frågor. Kan företrädare för olika religioner mötas och gå samman borde även ateister kunna ansluta sig till samtalet.

Terrorhandlingar i religionens namn är avskyvärda och ska fördömas. Brott i Guds namn är ett mörkt stråk i världsreligionernas historia. Som ledare inom judendom, kristendom och islam tar vi starkt avstånd från allt religiöst motiverat våld. Vi vill lyfta fram tro, kunskap och kultur som motkrafter.

Här finns en öppning och en väg fram. Förståelse för tro och kunskap om kultur är viktiga förutsättningar för byggandet av ett hållbart samhälle. Tillsammans kan vi lösa alla problem, men då gäller det att vi kan lyssna på och samtala med varandra. Ensidiga avfärdanden är lika problematiska oavsett vem som avfärdar och med stöd i vad. Varken den som tror eller den som anser sig veta har automatiskt rätt. Kulturen vilar inte på något fundament, den uppstår mellan människor och ingen har monopol på den enda rätta tolkningen. Utan samtal och en ömsesidig vilja att lyssna på varandra är vi alla dömda till undergång. Detta har kyrkans företrädare insett, och det måste även politikerna och vetenskapen göra. Ingen instans har alla svar på alla frågor, livet är helt enkelt allt för komplext för att tvingas in i någon på förhand uppgjord mall.

Terrorns orsaker är komplexa, men det är typiskt för all terror att den försöker dra stöd från heliga texter och/eller politiska respektive ideologiska doktriner. Terrorhandlingar som utförs i islams namn vanhedrar religionen. Terrorismens orsaker är dock mer omfattande och beror på allt från geopolitiska faktorer i historia och nutid, som kolonialism och vapenhandel, till värderingskrockar, växande sociala klyftor och psykisk ohälsa. 

Självklart är det så. Det finns inga enkla svar på denna typ av frågor. Inser vi bara det är halva jobbet gjort. Den som tror att ett förbud mot Islam eller religion skulle lösa något är mer än lovligt korkad.

Därför är det i dessa tider viktigt att påminna sig om att generaliseringar och polariseringar är dåliga hjälpredor för att förstå och bekämpa fundamentalism och extremism. Att svara på terrorhot med upprop till kulturkamp vore ödesdigert. Det kan inte bli fred i världen om inte världsreligionerna håller fred sinsemellan. I Europa har judar, kristna och muslimer levt som goda grannar förr, vilket de gör än i dag. Varken terror eller religionsfobier ska tillåtas rasera detta och så osämja mellan oss.

Bara genom att jobba tillsammans och med stöd i ömsesidig förståelse för varandra och både likheter och olikheter i tanke och handling går det att nå hållbarhet. Förståelse för religion och dess karaktär och roll är en viktig byggsten. Därför är debattartikeln så viktig, för den innehåller en utsträckt hand och en vädjan om samtal. Vi måste börja lyssna på varandra. Ingen kan tvinga någon annan att hålla med, så vad har vi att förlora?