Tankar som tänkts 3

Vill hålla igång bloggen även om jag har svårt att skriva på resa. Återvänder därför till tankar som tänkts och poster som publicerats här på Flyktlinjer genom åren. Under tiden som jag färdas per bil genom landet och även en sväng in i Norge publiceras här texter som jag fortfarande står för men som hamnat lite i skymundan. Hoppas sedan kunna återvända till skrivandet, inspirerad och med nya ingångar till och uppslag att förstå kultur med hjälp av.

Inspiration och kraft kommer ur möda och uthållighet, inte av sig själv. Det har jag lärt mig. Perioder av oflyt avlöser stunder av ohämmad produktivitet. Bara att sitta här framför datorn och vänta. En viljekamp. Så är det med kultur också, tänker jag. Den är inte, den blir. Ständigt. Och den uppstår som ett resultat av ett slags samspel mellan kontinuitet och rörelse. Idag talas det ofta och på olika ställen och i olika sammanhang om vikten av utbyte med andra. Om betydelsen av att resa och knyta kontakter. Det talas också om att det finns en risk att utbytet får som följd att man förlorar kompetens, att det bara är de dugliga och ambitiösa som flyttar. Det finns med andra ord inga enkla lösningar. Studentutbyte är bra, så länge det sker i balans.

Kultur är en process, och den måste vårdas. Kulturen måste vårdas som just process. Kultur är förändring, varken mer eller mindre. Men det handlar om en gradvis förändring, om kontinuitet i rörelse. Det handlar om ett oavslutat utbyte av komponenter, om ett kontinuerligt inflöde som sätts i samspel med det stationära. Utan kontinuitet finns ingen kultur, bara kaos. Men kontinuiteten kan och får inte ta överhanden, då dör processen. Rörelse och förändring är essentiellt. Kultur har med hastighet att göra, handlar om omsättning och variation. Detta är utgångspunkten för studier av kultur, som är ett fenomen i ständig rörelse. Förändring är vad man studerar som kulturvetare. Eller kanske samspelet mellan det rådande och det nya.

För att man skall kunna bege sig ut i världen och resa krävs att det finns platser att resa till. Och en plats, för att kunna kännas igen som en specifik plats måste vara sig lik, annars är det ju inte New York man besöker eller vad man nu är nyfiken på och vill uppleva. Platsers unika karaktär uppnås genom kontinuitet, genom att det finns individer som vill vara kvar och som vill upprätthålla det rådande. Även kontinuitet kräver rörelse, handling och görande. Att bevara är ett verb. Inget är, allt blir. Alla ställs alltid inför val. Ska jag fortsätta med, vad det nu är? Eller ska jag göra något annat? Och det är summan av dessa val, dessa handlingar, som ger upphov till kultur.

Men kultur består inte bara av tankar och mänskliga handlingar. Kultur består även av teknologier, materialtet och immateriella artefakter som traditioner, tysta överenskommelser, praxis och lagar. Kulturrörelser präglas således av en inneboende tröghet. Och det är denna tröghet som får en att se och uppfatta orörlighet där det bara finns förändring och tillblivelse. Hastighet måste tas med i beräkningen.

Kultur är med andra ord en synvilla. Den finns inte, inte som en storhet i eget namn. Likt en virvel i badkaret när vattnet tappas ut finns kultur bara så länge som processen tillförs komponenter och energi. Bara så länge som den utförs.

Detta är tankar som präglar alla mina studier, av jämställdhet, genus, makt, alkohol och droger och kunskap. Det är utgångspunkten för allt jag säger och hävdar om kultur. Viktigt att man förstår det, för gör man inte det då förstår man inte mitt ämne kulturvetenskap.