Bildning behövs 3

Lördagen den 9/01 publicerade SvD en artikel eller krönika skriven av Thomas Steinfeld (författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion), där 13 missuppfattningar rörande bildning diskuteras. Viktig läsning och oerhört inspirerande. Nu vill jag bidra med mina tankar om samma ämne. Detta blir den tredje av 13 bloggposter om lika många missuppfattningar rörande sätt att se på bildning.

3) Bildning består av onyttiga, rentav obegripliga kunskaper 

Under dagen igår växlade jag skrivande och läsande med (försök till) dialog på FB om hur man ska förstå övergreppen som just nu diskuteras intensivt i medier av olika slag. Jag lyssnade och ville verkligen förstå, men när jag försökte förklara att åsikterna som luftades, om människor från andra länder, var svepande och saknade grund i forskning, överöstes jag med anklagelser och länkar till artiklar där olika skribenter minsann visste hur det är och att fördomarna inte är fördomar. När jag i desperation pekade på ett 20-årigt intresse, år av forskning och studier på området och med grund i detta framhärdade i min kritik av den rasistiskt, grundlösa retoriken och hetsen mot invandrare möttes jag av två olika typer av reaktioner. Dels undervisades jag i mitt eget forskningsämne, dels avfärdades jag som onyttig och obegriplig. Jag försökte samtala och lyssna, bemöta argument och förklara, men möttes av kompakt motstånd och debattörer som tävlade i att misskreditera och misstänkliggöra mig som person. Lika väl som man ansåg sig veta hur invandrarna är ansåg man sig veta vem jag är, utifrån textfragment och länkar jag delade. Det är så långt ifrån bildning man kan komma, och det är ett slags indikator på kunskapssamhällets status idag.

När detta sätt att resonera blir norm accelererar bildningsförfallet och fler får svårare att se och förstå vad bildning är och vilket värde den har, för individen och samhället som helhet. Fördumningen förökar sig och fler och fler får vatten på sin kvarn. Fältet ligger fritt för åsikter och tyckanden, och politiken kan bygga på känslor. Ur en sådan utveckling kan inget gott komma. Därför behöver bildningen värnas, hur svårt det än är att möta denna typ av missförstånd.

Bildning kan anta många skepnader, men alla har någonting med historiskt medvetande att göra. Den som sysslar med litteratur lär sig att betrakta världen med andras ögon. Den som sysslar med musik lär känna friheten att nästan vad som helst kan göras med några enkla toner och rytmer. Den som tittar på bilder får se hur ett samhälle tyckte om att betrakta sig själv. Alla dessa erfarenheter är bundna till ett före och ett efter, till föreställningar om förutsättningar och dess följder. Det gäller också för den bildade människan. Hon har en föreställning om sig själv som en gestalt inom en historia, och hon har en idé om att alla hennes gärningar bär på konsekvenser, inte enbart för henne själv.

Historielösheten och aningslösheten om vilka konsekvenser den rasistiska retoriken kan medföra var igår, i de diskussionstrådar jag engagerade mig i, total. Det var skrämmande att se och förstå hur långt ifrån kunskapssamhället vi rört oss och hur utbredd bristen på bildning är i Sverige idag. När påpekanden om att människor historiskt testat att gå den väg många slagit in på och förordar idag, med fruktansvärda konsekvenser, avfärdas som nonsens och illvilja blottläggs okunskapen och när den som saknar kunskap till och med ser det som en dygd är det allvarligt. Bristen på bildning får den konsekvensen, även om det så klart i inte räcker att läsa böcker eller lyssna på musik för att bli bildad. Och bildning är naturligtvis ingen garanti för antirasism och demokrati. Många har påpekat att kommendanterna för koncentrationslägren läste böcker och lyssnade på musik, det är också viktig kunskap och en del av den bildning jag försöker främja.

Insiken om att det inte finns några enkla lösningar och att problem som rör kultur är enormt komplexa är avgörande för att man ska kunna utveckla strategier som leder till att det blir bättre, istället för de lösningar som SD och deras meningsfränder för fram som lösningar på problemen, bland annat med övergrepp. Det är detta som bildning handlar om, insikt om komplexiteten och ödmjukhet inför allt man inte vet, allt som ingen kan veta något om. Förstår man inte det och vill man inte FÖRSTÅ framstår bildning som obegripligt och meningslöst. Och förstår man inte ens att alternativet är att lämna fältet fritt för grundlöst tyckande och åsikter är risken överhängande att historiens mörkaste händelser upprepar sig. Bildning är inte lösningen, det är förutsättningen för att kunna hitta lösningar som fungerar.

Hur beter sig däremot en obildad människa? ”Jag är en sån som tar mycket plats”, säger hon.

Jo, tack, det fick jag uppleva igår. Plats för upprepningar av samma gamla grundlösa fördomar, ändlösa trådar av självrefererande bekräftelser av åsikter som alla "vet" är sanna. Avpixlat är fylld av substanslöst upptagande av plats. Det som skriker högst och låter mest får rätt, för ingen annan tillåts komma till tals. Jag, jag, jag och MINA känslor värnas av de obildade, de som inte vill förstå, för de anser sig redan veta.

I extremfallet heter den personen Martin Winterkorn, före detta Volkswagenchef. ”Jag är inte medveten om att jag gjort något fel”, sa han, när han i höstas fick lämna posten som styrelseordförande på VW. Men även om han faktiskt inte hade en aning om vad som hände i det egna företaget, bär han ändå ansvar för att han inte visste – för att inte börja tala om den ”företagskultur” av rädsla han skapade. Han borde ha förlorat sin post redan för skräcken han satt i koncernens anställda, än mer så för denna mening, för oviljan att betrakta sig själv utifrån.

Oviljan att betrakta sig själv utifrån, oviljan att förstå människor från andra länder, oviljan att lyssna på någon annan än den som säger det man redan "vet", det är motsatsen till bildning. Och det sättet att tänka och agera har gång på gång i historien visat sig leda till katastrof. VW är ett lysande exempel på vad bildningsfientligheten kan leda till, för det visar att det inte bara handlar om frågor där rasistanklagelsen hänger i luften. Den som är obildad skäms inte för sin okunskap, den blir istället något man är stolt över. Och då kan vilka beslut som helst tas, så länge anhängarna är överens. Men det blir inte rätt för att att många tänker eller gör samma sak. Bara för att man är många betyder inte att det är klokt. Bildning handlar om att ständigt ifrågasätta, sig själv lika mycket som alla andra. Det må uppfattas som obegripligt, men det är enda vägen mot verklig kunskap! Och ett hållbart samhälle kan bara byggas på kunskap!

Förmågan till detta perspektiv förmedlas genom bildning. Knappast en onyttig kunskap.

Knappast onyttigt, håller med om det! Bildning är svårt och kan te sig obegripligt, men om vi bara lyssnar på den vi omedelbart förstår kommer kunskapen att urholkas. Ingen avfärdar Nobelpristagarna i fysik för att deras kunskaper är obegripliga, vilket de många gånger är, även för forskarna. Varför gör man det med forskare inom humaniora? Hur gick det till när bildningen övergavs och dumheten gavs fritt spelrum? Spelar det någon roll? Hur går vi vidare härifrån? Det är frågor som kräver en hög grad av bildning för att kunna diskuteras på ett meningsfullt sätt, vilket vi måste göra om vi ska kunna bygga ett samhälle där inte samma gamla misstag görs om och om igen. Därför är bildning allt annat än onyttigt! Och obegripligt blir det bara om man väljer att inte försöka förstå.