Utbildningssystemets mentala hälsa

Slutet av året. Inför julen och några dagars ledighet. Jobbar hemma idag och kan ta det lite lugnare. Mår inget vidare. Det är mycket nu. Alla jag möter känner samma. Kollegorna går på knäna. När ledigheten närmar sig och känslan av att man än än gång har klarat sig genom stressen och pressen, någorlunda helskinnad, infinner sig, kan och vågar man känna efter. Där är vi nu, och inte bara vi lärare utan även studenterna. På Twitter ser jag att det inte bara handlar om vardagen på min högskola, känslan rör alla i hela utbildningssystemet. Därför undrar jag hur det står till med den mentala hälsan hos dem på vars axlar Sveriges kunskapsförsörjning vilar. Hur mår lärarna egentligen, och hur står det till med lärandet i landet?

Hittade i tisdagens Metro en artikel med rubriken: Så upptäcker du den farliga stressen. Den träffade mig rakt i magen. Sex tecken på att du är i farozonen, listas och jag känner igen mig själv i alla. Var det bara jag som kände så fanns inga problem, men eftersom jag tycker mig se i ögonen på dem jag möter i korridorerna och på sociala nätverk att vi är många, så inser jag att det mycket väl skulle kunna förklara kunskapskrisen och pisaraset. Eller? Kommentera gärna. Vi behöver tala om detta, för om problemen genereras inom utbildningssystemet och har med synen på hur arbetet leds och organiseras att göra, så är det enkelt åtgärdat. Om det nu verkligen är mer och bättre kunskap vi vill ha …

1. Sömnen: En hjärna som tror sig vara hotad sover inte i onödan. Det första tydliga tecknet på stress är därför att sömnen förändras. En del får svårt att somna, andra vaknar för tidigt eller flera gånger under natten. 

Efter några veckor, när jag landat i semesterkänslan, sover jag på riktigt. Och en bit in på hösten, innan studenterna kommer och terminen drar igång, sover jag bra. Sedan är det mer eller mindre som i beskrivningen ovan, och så här alldeles innan julen är en god natts sömn något jag desperat längtar efter. Stressen och pressen växer sig på. Det ena läggs till det andra. Ansvaret för planläggning, utveckling, inrapportering, organisering. Möten, möten, möten. Resor, undervisning, frågor från studenterna, klagomål och krav som måste uppfyllas från olika håll. Som lärare befinner man sig mitt i allt det där, samtidigt som man utvärderas av både studenter, arbetsgivare och UKÄ. Kunskap och kvalitet är viktiga saker, och skattebetalarna har rätt att veta att pengarna används klokt. Så därför utsätter vi dem som ska skapa och förmedla kunskapen, främja lärande och garantera kvalitet för en press som ökar år för år. Prestera eller försvinn. Klart man blir stressad då. Klart man inte sover under sådana förhållanden.

2. Sämre immunförsvar: Immunförsvaret byggs främst upp under återhämtning. Bristande återhämtning ger därför sämre immunförsvar. Långvariga förkylningar och infektioner är ett tecken på att din kropp behöver vila.

Jo tack, det känner jag verkligen. Under två månader har jag dragits med återkommande förkylning och infektioner, vilket går ut över sömnen, kvaliteten i arbetet och ökar stressen. Hur mycket jag än vill göra ett bra jobb blir det svårt under rådande förhållanden, och det i sig är stressande. Och på en skola med många studenter, som också är stressade är det svårt att undvika virus och infektioner.

3. Smärta: När vi är stressade produceras stresshormoner som aktiverar kroppen för att slåss eller fly. Vi spänner musklerna, som till slut börjar göra ont. Speciellt vanligt är det med smärta i axlar, nacke och huvud -- den så kallade stressmuskulaturen -- som det sägs att vi impulsivt spänner för att skydda strupen.

Just smärta är jag relativt förskonad från, men jag ser tecken på den överallt i min omgivning. Massören som anställts på högskolan är fullbokad och det gås skyddsronder för att se till att arbetsplatsen är ergonomiskt riktigt utformad. Min räddning är att jag är en orolig själ som befinner mig i ständig rörelse, även under perioder när det är mindre att göra. Jag byter ställning, hämtar kaffe, tar en promenad. Just smärta är jag förskonad från, om man inte räknar in smärtan i lederna som kommer sig av infektionerna jag drar på mig, eller magsmärtorna som kommer och går …

4. Glömsk: Under stress störs vår koncentration vilket i sin tur försämrar minnet. Det blir svårare att skapa kloka strategier, planera och fatta beslut. Många söker hjälp först i detta skede, de blir rädda när hjärnan inte längre fungerar. Vissa upplever det här som enda symptomet.

Inser att det var länge sedan jag slutade oroa mig över detta. Det är en del av min och alla lärares vardag. Jag klarar det viktigaste, läsande, skrivande och kunskapen. Men ansikten, namn och vad som händer i vardagen, under handledningar och på möten, försvinner i ett töcken. Tiden strax innan årets semester, i slutet av maj och juni är ett svart hål. Och detta är en känsla jag delar med många, många lärare. Koncentrera sig, på sina egna villkor, är bara att glömma. "En snabb fråga", mail, påminnelser, krav och en kalender vars luckor och andhämtningspauser tidvis inskränker sig till helgerna och ibland bara på röda dagar. Fast å andra sidan är det ofta då man har tid att planera och skicka mail till kollegor.

Detta är ett allvarligt tecken som borde få alarmklockorna att ringa för alla som säger sig värna kunskapen och lärandet. Istället gör man tvärtom. Det talas om att effektiviteten måste öka ännu mer, studenterna ska vara kortare tid i utbildning, utan att kvaliteten påverkas. Ersättningen för driften räknas bara delvis upp, vilket gör att vi lärare förväntas göra mer, billigare och på kortare tid, med bibehållen kvalitet. Därför införs ständigt nya SYSTEM för kvalitetskontroll. Obegripligt nog vägrar man ens tänka tanken att kvaliteten i utbildning kanske kan värnas genom att förstå och ta hand om de människor som ansvarar för driften. Kunskapsutvecklingen och lärandet vilar ytterst på lärarna, men även på studenterna. Fast studenterna är kunder, i enlighet med ledningsfilosofin som bygger på New Public Managment, och deras nöjdhet är viktig och följaktligen en kvalitetsparameter. Att detta tänkande leder till att allt ansvar för lärande och utbildningskvalitet läggs på lärarnas axlar blundar man för. Kravet på genomströmning och UKÄ är en giftig kombination som stressar lärarna enormt mycket, men det är inget man någonsin talar om när kunskapskrisen kommer på tal. Allt annat talas det om, men inte det.

Redan här borde man som sagt kunna sluta fundera. Det borde vara uppenbart för alla att klimatet i det svenska skol- och utbildningssystemet INTE främjar lärande. Men vi har två saker kvar på listan.

5. Ångest, oro, depression: När fokus är riktat mot att undvika faror riskerar vi att få en mer negativ syn på världen och människorna i den. Forskning visar också tydliga kopplingar mellan stress och nedstämdhet och depression.

Hotet mot demokratin, SDs framgångar, flyktingar, terrorhot, stängda gränser, nedskärningar, larmrapporter och så vidare. Oron i landet och världen ökar, och med den stressen och svårigheten att tänka klart. Och politiken anpassas efter detta och bjuder över varandra i enkla lösningar, sänkta skatter och orimliga löften som inte går att leva upp till. Sedan står man i Agenda och debatterar, vilket spär på politikerföraktet. Vad är hönan och vad är ägget? Att ekonomisering och pengafixering leder till egoism är belagt av många studier. Och New Public Managenment accentuerar detta och leder till fler krav på mer av samma som försatt oss i detta prekära läge. Hur mår personalen i hemvården, på akutmottagningarna, eller hos polisen och räddningstjänsten? I veckan har vi hört hur handläggarna på Migrationsverket gråter på jobbet och hur man dignar under den enorma arbetsbördan. Och då har vi alla det ändå enormt mycket bättre än flyktingarna som söker sig hit undan krig och hot och död och förföljelse. Alla utom de verkligt rika, de ekonomiskt oberoende -- bonusstinna direktörer och ledare som kan ta sitt asvar för misslyckanden genom att avgå och utlösa sin fallskärm -- ungår oron. Eller vänta lite, även de oroas. När skatten höjs med några kronor rasas det ju och talas om SKATTECHOCK. Alla är stressade, känner oro och allt fler känner allt mindre att framtiden är ljus. När ska vi ta dessa tecken på allvar? När ska vi se sambanden och VERKLIGEN göra något åt saken?

6. Magen: Magen är tätt kopplad till hur vi mår. Ett tidigt tecken hos vissa är att magen är öm och svullen. Hos en del minskar aptiten, men stress kan också göra att vi äter mer än normalt. Tarmfloran påverkas också av stress.

Check på den, och jag är inte ensam. Många kollegor vittnar om magproblem, just innan jul och i slutet av läsåret. Jag har slutat oroa mig över detta, för det brukar försvinna när ledighetens lugn och ro sprider sig. Fast när jag tänker på det börjar problemen tidigare för varje år som går, och håller i sig längre och längre.

En tragisk lista. Artikeln riktar sig till mig som individ. Det är jag som ska se om mig själv, för att inte jag ska drabbas. Så upptäcker DU den farliga stressen. Ja, jo, men detta är inga nyheter, varken för mig eller någon annan. Dessa problem lider alla av, både vi som har arbete och den växande skaran av arbetslösa. Det är samhället, alla vi tillsammans, som borde fundera över detta. Upptäckten är redan gjord, nu är det konsekvenserna som måste tas på allvar. Detta är ett strukturellt problem, ett slags systemfel. Redan detta borde mana till eftertanke och krav på åtgärder, men jag som skriver detta är LÄRARE och jag arbetar med kunskap och lärande. Ett land som säger sig vilja vara en kunskapsnation kan inte ducka för detta eller skylla ifrån sig.

Oroar vi oss över sjunkande kunskaper har vi här en lista som svart på vitt visar vad vi MÅSTE åtgärda. Om landets lärare och elever/studenter inte kan sova, om immunförsvaret försämras, om smärtan sprider sig, glömskan breder ut sig, ångesten och oron ökar och om magproblemen drabbar allt fler, hur ska man då kunna lära och skapa ny kunskap? Det är omöjligt. Vi kan tala om och önska oss en skola i världsklass hur mycket vi vill, och vi kan satsa på nya system för både det ena och andra, men faktum kvarstår: Vi får vad vi betalar för. Jag har lärt mig hantera problemen, överlever och följer reglerna, men ställer jag mig vid sidan av så blir det allt mer uppenbart att vårt sätt att se på och organisera för lärande och kunskapsutveckling är galet och kontraproduktivt.

Paradoxalt nog är det hur enkelt som helst att åtgärda problemen. Det räcker att stanna upp lite och låta följande ord sjunka in: Tänkande tar tid! Tid är det enda vi lärare begär. Tid att tänka. Då kan vi sova, motionera, röra oss och då kan vi vända den nedåtgående trenden, då kan vi sprida positiva ringar på vattnet. Då kan vi hjälpa eleverna och studenterna, som snabbt kan göra storverk när även de får tid att tänka. Och när även personalen i vården och polisen och alla andra får tid att tänka, ja då kanske vi alla kan böra hoppas igen. Tid att tänka och förståelse för att man får vad man betalar för. Mer behövs inte, svårare än så är det inte.

Stopp, stanna. Tänk efter, före. Gör om, gör rätt!