Information om mig

fredag 11 december 2015

En kropp utan organ 15


Åter till Deleuze och Guattari, till filosofin och de intellektuella utmaningarna. Vågar inte riktigt skriva om samtiden, för jag blir så känslosam och bitterheten ligger hela tiden på lur. Vill inte att Flyktlinjer ska bli en klagolåda, ett kritiserande klotterplank eller att jag ska utvecklas till en som luftar tankar om att det var bättre förr. Det är inte så jag ser på saken, det är inte så jag närmar mig och förstår kultur. Kultur är tillblivelse, ömsesidig, icke-linjär, öppen tillblivelse. Kultur är delarna som bygger helheten OCH mellanrummen. Kulturen har bara insida. Det finns inga gränser, bara mer eller mindre transparenta mellanrum. Kultur är inte det som håller samman, utan det som hålls samman. Och sammanhållandet är en del av helheten, är en del av rörelsen.
We come to the gradual realization that the BwO is not at all the opposite of the organs. The organs are not its enemies. The enemy is the organism. The BwO is opposed not to the organs but to that organization of the organs called the organism.
Organism är ett sätt att se på människan eller andra helheter, som ett slags autonom och odelbar helhet. Därför är organismen motsatsen till kroppen utan organ, som förhåller sig till organen på samma sätt som två älskande förhåller sig till varandra. Organismen betraktad som en helhet blir en motståndare till kroppen utan organ eftersom den osynliggörs med det perspektivet på människan. Kanske kan en sådan sak som laganda fungera som förklaringsmodell? Det räcker inte att plocka samman världens bästa fotbollsspelare för att få ett lag att vinna. Laganda är något som byggs upp mellan spelarna. Den går inte att ta på, men alla känner igen den när den finns där och när den fungerar. Samma är det med kroppen utan organ, utan den fanns ingen organism, bara biologi. Kroppen utan organ är det livgivande momentet som saknas först när det lämnat helheten eller är i olag.
It is true that Artaud wages a struggle against the organs, but at the same time what he is going after, what he has it in for, is the organism: The body is the body. Alone it stands. And in no need of organs. Organism it never is. Organisms are the enemies of the body. The BwO is not opposed to the organs; rather, the BwO and its "true organs," which must be composed and positioned, are opposed to the organism, the organic organization of the organs.
Kroppar och organismer, lätt att gå vilse här. Det handlar om ett sätt att se på och förstå relationen mellan det som hålls samman och det som håller samman, om att lära sig se och förstå mellanrummens betydelse. Mellanrummen som allt som oftast glöms bort eller ignoreras, särskilt när jakten på effektivitet drivs till sin spets. Förstår man inte mellanrummens betydelse för helhetens långsiktiga överlevnad finns inga hinder för beslut som kan föröda helhetens vitalitet. Därför är organismen kroppens utan organ motsats.
The judgment of God, the system of the judgment of God, the theological system, is precisely the operation of He who makes an organism, an organization of organs called the organism, because He cannot bear the BwO, because He pursues it and rips it apart so He can be first, and have the organism be first. The organism is already that, the judgment of God, from which medical doctors benefit and on which they base their power.
Det handlar om makt, om makt över dig och mig och samhället. Och makten över föreställningarna är starkare än någon annan makt som människan känner. Kyrkans makt över tanken resulterade i suveränitetssamhället, där rådande ordning ansågs helig. Sedan, efter upplysningen, tog rationaliteten och vetenskapen över. Båda systemen riktade in sig på organismer som skulle kuvas med makt. Betraktas organismen som en helhet och bara som en helhet finns en massa saker som måste accepteras som en följd av det, och både tanken och biologin kan disciplineras. Tänker man istället, sammanhållna helheter eller kroppar bestående av organ och kroppen utan organ öppnas en hel massa möjligheter upp. Förändring blir lättare att tänka och eftersom prästen och läkaren med ens blir delar av samma helhet som vanligt folk är det inte lika självklart längre vem som har makt över vem. Kroppen utan organ är ett tankeverktyg som syftar till att öppna upp för förändring, för det som hålls samman kan lösas upp. Ingen har makt, den uppstår mellan. Därför behöver den som vill makt hjälp av den som makten riktas mot, den som ska disciplineras, och det blir så klart enklare om tanken på att det ens skulle kunna vara så är förbjuden eller bortglömd.
The organism is not at all the body, the BwO; rather, it is a stratum on the BwO, in other words, a phenomenon of accumulation, coagulation, and sedimentation that, in order to extract useful labor from the BwO, imposes upon it forms, functions, bonds, dominant and hierarchized organizations, organized transcendences.
Strata är sedimenterade avlagringar, är det mönster som kroppen utan organ lämnar efter sig, är resultatet av organisering. Organismen är sedimentering eller en effekt av kroppen utan organ. Organismen är ett stratum, ett skikt, ett lager som vilar på kroppen utan organ och som skulle upplösas och evaporera om det inte vore för kroppens utan organ sammanhållande kraft. Organismens egenskaper, band till omgivningen och inneboende organisering är kroppens utan organ förtjänst, eller ett resultat av samverkan, av ömsesidig tillblivelse. 
The strata are bonds, pincers. "Tie me up if you wish." We are continually stratified. But who is this we that is not me, for the subject no less than the organism belongs to and depends on a stratum? Now we have the answer: the BwO is that glacial reality where the alluvions, sedimentations, coagulations, foldings, and recoilings that compose an organism—and also a signification and a subject—occur.
Kroppen utan organ är den obestämbara plats i rummet där det som känns igen som en organism händer. Kroppen utan organ fungerar därför som verktyg för att förstå kultur. Kulturens kropp utan organ är den plats där det som känns igen som kultur händer. Och plötsligt har SD berövats sin makt över tanken, för den kultur de talar om är en helhet med BESTÄMDA delar och en kultur med tydliga gränser. Och om deras syn på kultur är den rådande, är den enda som accepteras blir den norm och kampen för mångfald, öppenhet och mellanmänsklig solidaritet försvåras. SDs kultursyn kräver renhet och disciplin, kontroll och hierarki. Därför är partiets politik fascistisk även om företrädarna värjer sig för F-ordet, och det är klart de gör det. Men fascism är ett ord, ingen värdering.
For the judgment of God weighs upon and is exercised against the BwO; it is the BwO that undergoes it. It is in the BwO that the organs enter into the relations of composition called the organism. The BwO howls: "They've made me an organism! They've wrongfully folded me! They've stolen my body!" The judgment of God uproots it from its immanence and makes it an organism, a signification, a subject. It is the BwO that is stratified. It swings between two poles, the surfaces of stratification into which it is recoiled, on which it submits to the judgment, and the plane of consistency in which it unfurls and opens to experimentation.
Makten över tanken är farlig, för den får människor att acceptera sådant som inte är bra, sådant som är skadligt. Därför är allt tal om att kultur är si eller så, alla åsikter om vem som är med och vem som är mot, farliga. Det är en enda vägens företrädare som talar, och den enda vägen är vägen till undergång. Kroppen utan organ bryter upp och skapar möjliga vägar ut ur låsningen som enhetstänkandet försätter oss i. Bryt upp, bryt, upp. Ifrågasätt och lär dig se spåren av kroppen utan organ, inse att sammanhållande är en ömsesidig kraft som du är med om att skapa. Budgetdisciplin är inte av gud given, det är en mellanmänsklig överenskommelse, till exempel. Vi måste inte underkasta oss allt som politiker och ekonomer säger, för de säger det bara för att vi röstat på dem, och vi röstade på dem för att vi ville ha mer pengar i plånboken. Allt och alla hänger ihop och finns och verkar på insidan. Sverige kan stänga Öresundsbron, men kulturen känner inga gränser. Gränser finna bara i fantasin. Deleuze och Guattari har formulerat en filosofi som fungerar som den lille pojken i sagan av H C Andersen, som säger: Kungen är ju naken! 
If the BwO is a limit, if one is forever attaining it, it is because behind each stratum, encasted in it, there is always another stratum. For many a stratum, and not only an organism, is necessary to make the judgment of God. A perpetual and violent combat between the plane of consistency, which frees the BwO, cutting across and dismantling all of the strata, and the surfaces of stratification that block it or make it recoil.
Varje helhet består av kroppar, som består av kroppar, som består av kroppar ... Ingen kommer fram till den enda absoluta gränsen, till kroppen utan organ. Ändå finns den där och gör skillnad. Vi kan lära oss se och förstå den, man den kan aldrig kontrolleras. Den är en del av både dig och mig och oss tillsammans. Kroppen utan organ är en avgörande pusselbit för all förståelse för förändring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar