Kort om: SD, demokratin och en hårdare samtalston

Genom åren har jag diskuterat politik och politiska frågor med många människor, från höger till vänster. Ibland i affekt och med hårda ord som följd, med bristande kommunikation som konsekvens. Jag är inte partibunden, jag vill och försöker vara öppen. Framförallt vill jag förstå, och det jag är intresserad av är frågan: Hur bygger man ett fungerande och hållbart samhälle? Därför har jag engagerat mig och diskuterat, som sagt med företrädare för olika partier och deras väljare. Och genom åren har jag mötts med respekt, liksom jag respekterat den jag talat med, även om tonen ibland varit hård i just samtalet.

När Jan Björklund var utbildningsminister fick han utstå mycket kritik här på bloggen, liksom Reinfeldt. Jag tror inte på skattesänkningar! Jag tror på solidaritet och på att bygga ett samhälle genom att alla delar med sig. Jag tror på en politik som bygger band och stärker relationer. Klyftor och segregation skapar problem som tenderar att växa när klyftorna ökar. Makt och resurser måste därför fördelas, för allas långsiktiga överlevnads skull. Så tänker jag, det är den tanken jag finner stöd för i forskningen.

Jag har som sagt debatterat och diskuterat detta genom åren många gånger och på olika sätt, med olika människor. ALDRIG har jag mötts på det sätt och med de metoder som jag drabbades av här i veckan, av människor som röstar på Sverigedemokraterna. Jag vet mycket väl att alla som röstar på SD inte agerar så, och jag är övertygad om att de flesta tar avstånd från den typen av agerande. Låt mig vara tydlig med det. Men, och det är detta jag vill peka på och lyfta, faktum kvarstår: Det var SDs anhängare som hotade mig på Avpixlat och som skickade mail och ringde på natten. Och Jan Sjunnesson, som "anmälde" mig, trots att han och alla andra vet att jag inte står för det han försökte få det att framstå som, gjorde det bara för att hota mig personligen. Budskapet är tydligt: Vi har koll på dig! Djupt obehagligt och skrämmande.

Var finns värnandet av demokratin i detta agerande? Var finns samtalet? Vilket samhälle bygger man på en sådan grund? Jag är oroad för vad som håller på att hända. Tonen hårdnar och kalla vindar blåser in över landet. Oresonligheten och hatet växer. Egoismen ökar och rädslan vänder oss mot varandra. Stävjar vi inte detta kommer samhället att rasa samman. Det är inte flyktingarna som är problemet, problemet är att det finns ett parti i den svenska riksdagen som underblåser hat och som inte tar avstånd från hot. Det Jan Sjunnesson gjorde mot mig visar vilka metoder man är beredda att ta till och det är ett angrepp på det öppna samhället. Ett part som inte tar avstånd från dem som hotar eller försöker tysta den som tycker annorlunda är inget demokratiskt parti, det är ett parti som hotar demokratin, öppenheten, tilliten och solidariteten!