Kort om: Bildning

Bildning, brukar man säga, är det som finns kvar när man GLÖMT vad man lärt sig. Jag gillar den definitionen, för den sätter fingret på något väldigt centralt vad gäller kunskap. Det är ju faktiskt det vi har med oss ut i livet som räknas, inte det som våra utvärderingssystem mäter. Därför måste vi ställa oss frågan: Vad är det vi sysslar med egentligen, och varför? Hur kontrollerar och utvärderar man det VERKLIGA resultatet? Det är svårt, hör jag någon säga. Finns alltid någon som påpekar det. Och därför gör man inte det, därför utvärderar man inte det som borde utvärderas. Man väljer istället att utgå från en annan syn på kunskap, som är enklare att utvärdera. För utvärderingen är viktigare än något annat! Hellre än att verkligen försöka värna verkliga kunskaper och livslångt lärande ansluter man sig till en definition som går att följa upp, vars resultat kan kontrolleras och som gör det möjligt att utvärdera och jämföra. För det är det viktigaste, att utvärdera och jämföra. Eller?

Bedrövas över hur skolan och utbildningssystemet allt mer och allt tydligare får andra uppdrag än att verkligen främja samhällets långsiktiga kunskapsförsörjning. Förfäras över att se hur skolans uppdrag är att fokusera på resultat som ligger i linje med de mål som beställts, mål som formulerats på förhand och som blir allt mer specificerade och uppföljbara. Sådana mål kan bara bygga på känd kunskap, och det innebär att de inte främjar nytänkande eller upptäckarglädje. Sådana mål främjar inte lärande, bara utvärderingssystemets krav. Med sådana mål kommer skolan bara att kunna ge oss det vi redan visste. Men vad ska vi då med en skola och ett utbildningssystem till?

Motivet för reformerna är att skattemedlen inte ska kastas iväg utan kontroll. Kontroll och effektivitet är trots all viktigare än något annat. Eller? Den frågan måste ställas mer och oftare. Vad ska vi ha SKOLAN till?  Vad är en skola? Hur ser vi på kunskap? Som något som ska kontrolleras, eller något som ska användas? Det spelar roll vad vi svarar på dessa frågor, det spelar en avgörande roll.

Allt mer undrar jag om bildning helt enkelt var något vi höll på med förr i tiden, och det gör mig ledsen och beklämd. För jag hör ingen i skoldebatten som säger något annat än att skolan ska ge oss just de kvaliteter som ryms inom det klassiska bildningsbegreppet.

Som vanligt har jag inga svar på vad vi borde göra. Jag ställer bara frågor, för att främja tänkande som spränger gränser och räcker längre än näsan räcker. Jag värnar bildningen, som växer ur frågor och frågande, inte ur kontroller och utvärderingar.