Vem bryr sig om Universums död när samhället går under?

Både SvD, DN och GP skriver om "nyheten" att Universum är på väg att dö. Det väcker en hel massa frågor, om synen på forskare, forskning, kunskap och vad som är viktigt egentligen. Arbetsåret har börjat och med det kommer tankarna om vad det är vi håller på med i akademin och hur resurserna som läggs på forskning egentligen används.

Universum är på väg att dö. Tiden dit är mycket lång men slutet är oundvikligt.

Nu har forskare gjort en exakt beräkning av processen. Den visar att mängden energi som produceras i världsalltet har halverats de två senaste årmiljarderna.

När jag läser detta tänker jag på en scen i filmen Annie Hall (tror jag det är), där huvudkaraktären som barn sitter tillsammans med sin mor hos doktorn. Han är deprimerad. Orsaken är att han just insett att Universum expanderar och att allt förr eller senare kommer att utplånas. Woody Allens filmer handlar om människan, om kultur. Han bearbetar möten mellan människor, livet och existensens villkor och konsekvenser. Även om jag också uppskattar rymdfilmer, som Interstellar till exempel, så är det ändå filmer med existentiella teman, humanioraorienterade berättelser som ger mig störst behållning. Spektakulära rymdepos är underhållning för stunden.

Håller forskningen på att bli underhållning? Humaniora kommer i så fall att förlora kampen. På bio och i populärkulturen lockar människoöden fortfarande publik, men rapporteringen av forskning handlar sällan om humaniora. Forskning används idag allt mer och allt oftare på ett reducerande och ärevördigt, kunskapsvidrigt sätt, som i krigsrubrikerna ovan. Stoppa pressarna, ny forskning visar ... Forskningsresultat har blivit ett slags handelsvara som utnyttjas av debattörer för att ge legitimitet till åsikten som förfäktas. Svenskt Näringsliv skriver till exempel på DN-Debatt att "Fakta" visar att privat välfärd är mer effektiv än offentlig. Konsekvensen av detta blir att förmågan att tänka kritiskt utarmas, och det leder i förlängningen till att skolans uppgift omförhandlas. Lärare som idag kan få vänta länge på den hett efterlängtade hårdvalutan lärarlegitimation, förväntas betala tillbaka genom att lydigt anpassa sig efter ekonomins och marknadens krav. Skolan förväntas till exempel "Lyfta fram industrins roll". Och tittar man på hur SD bedriver lobbyarbete för att sprida åsikten att Sveriges problem har med invandring att göra är det forskning man lutar sig mot, fullkomligt okritiskt accepterade resultat av studier som antas bevisa snart sagt vad som helst. Det är ljuset av denna utveckling jag läser artikeln i GP om Universums död.

Det har spekulerats relativt länge om universums framtid, och det har varit känt sedan slutet av 1990-talet att det sakta bleknar.

Men den nya studien, som presenteras i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society och vid Internationella astronomiska unionens pågående generalförsamling i Honolulu, Hawaii, ger en mycket mer precis bild än tidigare.

Forskarna har använt sig av flera av de mest kraftfulla teleskopen på jorden samt tre teleskop som ligger i omloppsbana ute i rymden.

De har med dessa studerat över 200 000 galaxer och mätt den energi som produceras i deras närhet.

Det finns alltså massivt stöd. Forskarna har haft tillgång till den bästa utrustning som finns. Den bästa, i förhållande till vad, undrar jag. I förhållande till Universum är mänskan och mänskligheten ingenting. Så vad betyder det att forskare spekulerar om saker som ligger miljarder ljusår bort och om saker som ska hända i en framtid som ligger lika långt bort som Universums skapelse? Hur kan resultaten kontrolleras, objektivt? Faktum är att det är omöjligt, och skillnaden mellan rymdforskarnas spekulationer idag, och det antika prästerskapets teorier om jorden och Universum är minimal. Det handlar om SPEKULATIONER om sådant som ligger bortom det vetbaras horisont och som därför är riskfritt att forska och spekulera om. Bilden må vara mer precis idag, men bara i förhållande till mänskliga mått. Underlaget för studierna av Universum är i jämförelse med studieobjektet minst sagt begränsade, för mänsklighetens historia är ett ögonblick av ett ögonblick av ett ögonblick av Universums historia. Ingen vet om det vi ser idag, utifrån vårt perspektiv, med våra instrument är representativt för Universum, för ingen har tillgång till det perspektivet.  

Mörkare och mörkare

– Man har jämfört mängden ljus i alla våglängder, och då har det varit möjligt att se att universum är mörkare än vad det var förr, säger Robert Cumming, astronom vid Onsala rymdobservatorium.

Ljusmängden eller energin antas ha varit som störst för cirka tio miljarder år sedan, då universum bara var drygt tre miljarder år gammalt. Vid den tidpunkten bildades fler stjärnor i galaxerna än vad som gjorts vare sig förr eller senare. Sedan dess har energiproduktionen successivt avtagit och galaxerna bleknat.

– Man kan väl säga att universum vid det här laget har blivit lite medelålders, säger Cumming.

Tanken svindlar och publiken häpnar när astronomerna presenterar sina allra senaste forskningsrön. Och att i det läget och dessutom i rollen som kulturvetare påpeka att det som hände för tio miljarder år må vara värdefull kunskap för den som uttalar sig om det som ska hända om tio miljarder år, men för oss som lever här och nu är det meningslös "kunskap". Det är underhållning, förstörelse. Jag ifrågasätter inte forskningen och har varken anledning eller kompetens nog att resa några egentliga invändningar mot arbetet som utförs av astronomerna. Det är RAPPORTERINGEN av resultatet av forskningen jag vänder mig mot. Det är synen på forskare och forskning jag kritiserar. Det påverkar kunskapssynen och i förlängningen skolans innehåll och uppdrag. När andra forskare jämförs med astronomerna, som presenterar GIGANTISKA och SPEKTAKULÄRA resultat med HÄPNADSVÄCKANDE exakthet, då framstår humanister och kulturvetare som pajasar och klåpare. Inte för att forskningen är mindre vetenskaplig, utan för att den jämförs med en fantasibild av forskning och forskare.

Långsam död

Det innebär att universum med tiden blir allt mörkare och kallare, en plats där alla stjärnor successivt slocknar. Forskarna bakom studien talar om en långsam död, att universum närmar sig en "evig slummer". Cumming är dock tveksam till sådana uttryck.

– Jag skulle nöja mig med att säga att universum långsamt bleknar, säger han.

Som om det betydde något för oss här och nu. Som om det finns någon signifikant skillnad mellan evig slummer och långsam blekning?! Varför skriver tidningarna om detta? Varför ges röst åt denna typ av forskning? Ser vi inte vad vi gör och hur det påverkar oss? Är det detta vi vill använda forskningsresurserna som samhället förfogar över till? Rymdforskarna och deras rön kan en lekman bara beundra. Forskare inom humaniora kan och bör man lyssna kritiskt på, och det skärper förmågan att tänka kritiskt. Humanvetenskapliga forskningsresultat är verktyg för skapandet av ett bättre samhälle och en mer hållbar livsstil.

Humanvetenskap engagerar och lockar fler att göra något. Det behövs idag mer än någonsin, för att möta den massiva flod av studier, som dagligen publiceras i dagstidningar och som sedan sprids i sociala medier, som går ut på att invandringen är roten till snart sagt alla problem. För att möta hoten som Sds politiska agenda ger upphov till krävs en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande i samhället. Det är skolans uppgift, inte att lyfta fram industrins roll eller något annat kortsiktigt mål. Skolan är samhällets garant för en hållbar framtid, inte någon kanal för diverse lobbyorganisationer. Det enda skolan ska fokusera och lyfta fram är kunskapen, och sedan är det SAMHÄLLETS och INDUSTRINS roll att tillvara ta KUNSKAPEN. Det perspektivet och den arbetsordningen kämpar jag för, och artiklar om Universums död motarbetar det syftet och hotar på sikt att förvärra Pisaraset.

Hur lång tid som är kvar till dess att allting blir svart är det ingen som vet. Det enda som är säkert att tiden dit är lång, många miljarder år. Innan dess har med största sannolikhet både solen och jorden ändat sina livsbanor.

Det ENDA som är säkert är att ALLA spekulationer om vad vad som kommer att hända om tusen år inte är något annat än just SPEKULATIONER utan någon som helt bärighet på det som är här och nu, vilket är själva förutsättningen för att det överhuvudtaget ska finnas människor.

Universum tros ha bildats för 13,8 miljarder år sedan vid den händelse som går under namnet Big Bang. Det består av uppemot 200 miljarder galaxer – möjligen många fler – som var och en innehåller cirka 100 miljarder stjärnor.

Lägg märke till orden "tros", "möjligen" och "uppemot". Faktum är att ingen vet, och även om man anser sig veta finns ingen möjlighet att kontrollera uppgifterna. Det går bara att spekulera om detta! Om samhället, kulturen och livet på jorden här och nu varken kan eller bör vi SPEKULERA. För att hantera samhället och rädda miljön och mänskligheten krävs engagemang, kritisk analys och gemensamt arbete. Skolans och humanvetenskapens uppgift är att skapa förutsättningar för det! Därför är bredden i utbildningssystemet en oerhört viktig sak att värna. 

Av sådana tal framgår att universums storlek övergår vår fattningsförmåga. Vissa forskare anser att det är oändligt.

Enligt den nya studien sjunker energiproduktionen i universum sedan lång tid tillbaka. Det innebär, enligt forskarna bakom studien, att världsalltet blir allt mörkare och går mot sin långsamma död.

Forskare ska inte beundras för sina kunskaper och sin förmåga, de ska engagera sig i byggandet av samhället och resultatet av deras arbete ska användas i kritiska samtal om det som är hör och nu och vår gemensamma, nära förestående framtid.