En kropp utan organ 7

Teorier kan vara olika saker och fungera på olika sätt. En teori kan vara en hypotes som ska bevisas eller förkastas. Så ser det ut i fysiken, till exempel. Där går den teoretiska fysiken före och skapar hypoteser som sedan kan finna stöd eller ej med hjälp av resultat från experiment och laborationer. Undersöker man det som står utanför kulturell påverkan, om frågan gäller ämnen som går att räkna på, är detta helt i sin ordning. Undersöker man däremot kultur är teori något helt annat, för kulturen går inte att räkna på och alla bevis kan förkastas genom att människor väljer att agera på alternativa sätt. Inom kulturvetenskapen som jag bedriver är teori ett slags verktyg att tänka med. När jag studerar teorier använder jag dem i vardagen för att se sådant jag annars inte skulle se eller för att hitta alternativa tolkningar och uppslag till förståelse som sedan kan leda till fördjupad insikt om livets och tillvarons komplexitet. Jag undersöker förutsättningar för förändring av kultur, är intresserad av det som kan bli. Kontingenser är mitt studieobjekt, det är möjligt men inte nödvändigt. Inom naturvetenskapen undersöks tillvarons nödvändighet, det som är. Jag studerar det som blir och blivandet i sig, förutsättningarna för förändring. Styrning och kontroll studerar jag dock inte, för kultur går aldrig att styra eller kontrollera. Kultur handlar lika mycket om det som finns mellan som om det som delarna som skapar helheten genom interaktion. Och ett mellanrum kräver alltid ömsesidig omsorg för att fortsätta vara ett mellanrum. Kultur fungerar på det sättet, kultur har den karaktären, och därför är teorier om kultur verktyg mer än något annat.

Kroppen utan organ är ett verktyg att tänka med hjälp av, inte en hypotes. Jag använder inte teorin för att exemplifiera eller förklara verkligheten, jag använder snarare verkligheten för att förklara och fördjupa förståelse för teorin, så att verktyget kan användas på bästa sätt. Evidens och sanning är minst sagt trubbiga verktyg för att undersöka kultur. Naturligtvis går det inte att kalla kulturvetenskap för forskning om resultaten inte är sanna, så det finns inget utrymme för det i forskningen. Men vad är sant ifråga om kultur som är ett komplext och föränderligt fenomen, vagt till sin natur? Det går inte att anklaga det som är otydligt för att vara just otydligt, för om det är detta det är så är det ett fakta som inte går att bortse från. Det är också en grundläggande vetenskaplig premiss. Kroppen utan organ är alltså inte sanningen, det är ett verktyg. Och nu när arbetsåret dragit igång igen är det hög tid att återvända till Deluze, som det under sommaren inte riktigt funnits tid för.

A BwO is made in such a way that it can be occupied, populated only by intensities. Only intensities pass and circulate. Still, the BwO is not a scene, a place, or even a support upon which something comes to pass. It has nothing to do with phantasy, there is nothing to interpret.

Här påpekas viktiga saker. Kroppen utan organ är inget i sig. Kanske kan Euklides definition av en punkt, som en position utan rumslig utsträckning, fungera för att förstå innebörden i vad jag försöker säga. Kroppen utan organ är något, men detta något går inte att definiera, för det finns ingenting där. Ändå är det något. Gravitation är ett annat exempel på "samma" sak, som jag förstår det i alla fall (men rätta mig gärna om jag har fel, jag försöker som sagt inte leda något i bevis här, bara förstå). Gravitation är en kraft som håller samman, men den är inget i sig, den finns bara mellan. Det krävs något för att gravitation ska utlösas, det krävs en graviton, enligt aktuell naturvetenskaplig teori. Gravitonen är än så länge en icke verifierad hypotes. Kroppen hålls samman, liksom kulturen, samhällen och andra exempel på liknande fenomen. Och det som håller samman kroppar är kroppen utan organ, men den är ingenting i sig. Fast den behövs för att det ska vara meningsfullt att tala om kroppen som just kropp. Jag, i ordets vidaste bemärkelse, är en sammanhållen helhet. Jag är inget i mig själv, jag blir jag genom sammanhållandets (kroppen utan organ) kraft. 

The BwO causes intensities to pass; it produces and distributes them in a spatium that is itself intensive, lacking extension. It is not space, nor is it in space; it is matter that occupies space to a given degree—to the degree corresponding to the intensities produced.

Det handlar om intensiteter, om krafter som samverkar eller motverkar. Affekter som uppstår inom kroppar, men som verkar mellan dem. Jag liksom kulturen är resultatet av sammanhållning och interaktion mellan. Jag och kulturen förändras ömsesidigt genom att vara i rörelse. Delar läggs till, minnen skapas och förändras, glöms bort och aktualiseras. Intensiteter mer än något annat förändrar oss och vår syn på varandra. Sammanhangen skapar mening genom att utgöra referenspunkter, vilket är vad som krävs för att få perspektiv, för att kunskap ska uppstå utifrån den gränslösa mängden information och fakta. Kunskap är också ett sammanhållet fenomen, kunskap är också en kropp med och utan organ. Kunskap har med makt att göra och makt uppstår också mellan, Makt är ett slags intensitet mer än något annat, en relation.

It is nonstratified, unformed, intense matter, the matrix of intensity, intensity = 0; but there is nothing negative about that zero, there are no negative or opposite intensities. Matter equals energy. Production of the real as an intensive magnitude starting at zero.

Vi har med andra ord att göra med en enkelverkande kraft, med något som påverkar annat och andra men som inget är i sig själv. En kraft som ingen kan reglera, som lever och verkar enligt sin egen, icke-linjära logik. Tänk på kultur, på hur svårt det är att styra och reglera kultur. Utgår vi från att det går och att det bara är fel på våra metoder för kontroll och övervakning när det inte blir som vi önskar, kommer vi att få svårt att bygga ett hållbart samhälle. För det samhället bygger på en dröm om hur det borde vara, eller en missuppfattning om hur kultur fungerar. Därför finner jag kroppen utan organ som ett så konstruktivt och bra verktyg, för det hjälper mig att förstå världen jag lever i bättre. Med hjälp av begreppet kroppen utan organ kan jag enklare inse vilka förutsättningar för förändring som finns i just det sammanhang jag studerar, och jag kan enklare inse att det ser olika ut i respektive sammanhang. Kultur kan aldrig vara en förklaring, kultur är liksom kroppen utan organ det som ska förklaras.

That is why we treat the BwO as the full egg before the extension of the organism and the organization of the organs, before the formation of the strata; as the intense egg defined by axes and vectors, gradients and thresholds, by dynamic tendencies involving energy transformation and kinematic movements involving group displacement, by migrations: all independent of accessory forms because the organs appear and function here only as pure intensities.

Förutsättningarna för förändring är viktigare än delarna som ingår i helheten som ska förändras. Krafterna som samverkar eller motverkar och som utgör den föränderliga struktur som reglerar förändringens riktning, är vad jag studerar som kulturvetare. Helheten, innan den formerats som helhet. För det handlar inte om någon bestämd helhet, det handlar om hur helheter blir till, förändras och hur de påverkar varandra. Kultur är en helhet som blir till i samma stund som delarna börjar interagera. Varken delarna eller helheten föregår varandra, de skapas ömsesidigt i samma process av tillblivelse. Kroppen utan organ är en aspekt av organen utan kropp, men ingen del av helheten är viktigare än någon annan.

The organ changes when it crosses a threshold, when it changes gradient. "No organ is constant as regards either function or position, ... sex organs sprout anywhere,... rectums open, defecate and close, ... the entire organism changes color and consistency in split-second adjustments." The tantric egg.

Studier av människor och kultur bygger på axiom precis som studier av naturen. Fast på andra axiom, kulturens lagar är inte samma som naturens. Jag fungerar inte som du och vi fungerar inte som dem, men vi är alla del av samma mänsklighet. Inget organ är konstant, allt och alla förändras. Jag är inte den samma idag som den jag var igår, och relationerna jag har till andra och som andra har till mig förändras hela tiden. Därför handlar både jag och relationerna jag ingår i, liksom kulturen vi alla är med om att skapa genom att interagera, om rörelse, förändring och intensitet. Förstår man det förstår man kultur bättre, men det är ingen sanning om och ingen förklaring av kultur. För någon sådan finns inte. Det är den enskilt viktigaste insikten man behöver för att förstå kultur!