Dagens Nietzsche, om den fria viljan

Fri vilja behöver vi tala om. Inte så mycket om vad det är dock, utan mer om vad föreställningen gör med oss. Någon helt fri vilja finns inte, det inser de flesta utan större problem om man bara tar sig tiden och mödan att reflektera över saken. Människa är ett allt för komplext och sammansatt fenomen för att något sådant som en fri vilja ska kunna existera. Men just därför är det lätt att falla i fallan. Den som talar om en fri vilja talar till människans fåfänga och vill få oss att tro att vi genom att göra strategiska val kan kontrollera vårt öde. Och vi, eller i alla fall många av oss, sväljer budskapet med hull och hår. Vi smickras av att tilltalas på det sättet. Känslan av kontroll som tanken om en fri vilja skänker är förförisk. Men ska vi kunna skapa ett långsiktigt hållbart samhälle måste vi göra upp med den tron och skaffa oss en annan syn på oss själva, vi måste börja granska oss själva och våra förutsättningar, såväl svagheterna som styrkorna, mer kritiskt.Och gör vi det inser vi snart att det som ser ut som en fri vilja när det betraktas utifrån nuet, sett i backspegeln är något helt annat.

Att falla för en frestelse är förståeligt och ingen ska känna sig anklagad för att hen gör det, men det är ingen ursäkt, att det är lätt hänt. För hur kloka vore vi då, om vi accepterade den bilden av oss. Hur mycket vore tanken om en fri vilja värd om fallandet för frestelser ändå är överordnad? Och visar inte just detta hur komplex människan trots allt är? Vi förförs av tanken, och glömmer bort att det faktum att tanken förför oss talar mot det vi faller för. Hur fri är vår "fria" vilja egentligen?

Hittills har jag uppehållit mig vid människan som väljer, men det är bara en aspekt av detta med fri vilja, för om det vi väljer bland inte är ett oreglerat utbud så är den fria viljan inget värt. Läser i DN om Google, som tydligen ändrat sin logaritm och på det sättet förändrat förutsättningarna för vilka resultat som dyker upp när vi söker på nätet med hjälp av deras sökmotor. Tänker även på min kaffestund på morgonen, på EspressoHouse, som på börjat med att erbjuda ytterligare en kaffesort. Ett lite finare, säsongskaffe, som "bara" kostar fem kronor mer. Detta erbjuds jag välja, av en påstridig försäljare som också vill att jag ska ta ställning om ifall jag vill ha en smörgås, eller en stor kopp, om jag ska sitta där eller ta med. Hur fritt är mitt val i den situationen? Sådana valsituationer ställs vi inför allt oftare. Vem är det som väljer där egentligen? Om jag inte kan avstå från att välja och om utbudet är begränsat, då är det inte fri vilja jag utövar. Om jag tvingas välja handlar det om något annat. Dagens Nietzschetext handlar om detta och den känns synnerligen aktuell, även om Nietzsche skriver om kyrkans syn på och användning av människans fåfänga självbedrägliga dröm om en fri vilja.

7

Misstaget med den fria viljan.-- Vi har idag inte längre något medlidande med begreppet "fri vilja": vi vet alltför väl vad det är -- teologernas mest ökända konststycke i syfte att göra mänskligheten "ansvarig" i deras bemärkelse, det vill säga göra mänskligheten beroende av sig ...

Är inte detta vad marknaden gör med oss, beroende av sig och det marknaden har att erbjuda? Har vi inte bara gått från en förtrycksregim till en annan? Samhällets sekularisering betraktad utifrån det perspektivet är tänkvärd. Hur fria är vi egentligen, och framförallt, vad gör det med oss att vi gladeligen och entusiastiskt tar på oss ansvaret för våra val, oavsett hur de ser ut och hur reglerat utbudet än är. Detta borde vi tala mycket mer om!

Jag anför här bara psykologin hos allt som vill ställa till svars. -- Överallt där det söks efter ansvar så brukar det vara den instinktiva viljan att straffa och döma som söker det. Man har klätt av blivandet dess oskuld så snart något visst tillstånd av att vara så eller så återförs på viljan, avsikten, ansvariga handlingar: läran om viljan är väsentligen uppfunnen med syftet att straffa, det vill säga av viljan att finna skyldig.

Man har i sanning klätt av blivandet dess oskuld, för genom att jag tar på mig ansvaret att vara den som väljer har jag samtidigt befriat den som erbjuder mig en begränsad valmöjlighet från skuld. Marknaden är inte ett obegränsat smörgåsbord av fria valmöjligheter, den är en strikt reglerad och högst begränsad plats för maktutövning, i frihetens namn. Skrämmande lik kyrkans predikan om helvetets plågor för alla som inte väljer att vandra den smala vägen.

Hela den gamla psykologin, viljepsykologin, har sin förutsättning i att dess upphovsmän, prästerna i spetsen för det gamla samhället, ville skaffa sig en rätt att döma till straff -- eller ville införskaffa Gud en sådan rätt ... Människorna ansågs som "fria" för att de skulle kunna bli dömda, straffade -- för att kunna bli skyldiga: följaktligen måste varje handling bli betraktad som önskad, ursprunget till varje handling anses ligga i medvetandet (-- varmed det mest principiella falskmynteriet in psychologicis gjordes till psykologins egen princip ...).

Marknaden vill att vi ska se oss som fria, för det är självs förutsättningen för att vi ska kunna utnyttjas. Marknaden dömer oss inte, det är vi själva som gör det, genom att försvara och utnyttja vår "fria" vilja. Allt ser annorlunda ut idag, jämfört med hur det såg ut på Nietzsches tid, men inget är i grunden förändrat. Människan är fortfarande minst lika mycket slav nu som då, det är bara makten som bytt skepnad.

Idag, då vi har inträtt i den motsatta rörelsen, då framförallt vi immoralister med alla krafter försöker befria världen från skuldbegreppet och straffbegreppet samt rena psykologin, historien, naturen, de sociala institutionerna och sanktionerna från dem, finns det i våra ögon inget radikalare motstånd än det från teologerna, vilka genom begreppet "moralisk världsordning" fortsätter att nedsmitta blivandets oskuld med "straff" och "skuld". Kristendomen är en metafysik för bödlar ...

Världen och samhället blir till och över den processen styr ingen, det är detta vi måste inse för att kunna bryta oss loss från den låsning vi hamnat i. Det är bara genom att inse hur ofria vi egentligen är som vår frihetsgrad kan öka. Posthumanismens uppgörelse med det liberala, autonoma subjektet handlar om just detta, om att förmedla insikten om att vägen till ökad frihet går genom accepterandet av ofriheten och genom att underkasta sig kulturens makt. Bara genom att gå samman och anpassa sig till andra människor kan ett annat samhälle byggas, ett samhälle som inte är i händerna på kyrkor eller marknadskrafter. Det är genom att göra upp med den fria viljan, genom att byta ut den längtan mot en annan längtan, ett annat mål och en annan syn på oss själva och vår förmåga som ett friare samhälle med ökat utbud av valmöjligheter kan realiseras.

Hur gör vi då, för att närma oss något liknande? Ja inte gör vi som företrädarna för Moderata studenter vill och menar att vi borde, ekonomiserar högre utbildning. Den debattartikeln som infördes i SvD igår är ett allvarligt tecken på läget som måste tas på största allvar. Vad är detta om inte ett lockbete, helt i linje med tankarna ovan om en "fri" vilja:

Om studenten själv får stå för en del av utbildningskostnaden framgår med all önskvärd tydlighet att högskolestudier är en stor och betydelsefull investering i framtiden. Det gör att studenten får skäl att i högre grad tänka igenom sitt studieval och motivet att ställa kvalitetskrav på undervisningen stärks. Med en sådan ordning skulle programmen och kurserna som håller hög kvalitet och leder till jobb bli de stora vinnarna.

Glöm det, för det finns ingen fri vilja! Genom att reducera allt till ekonomi förlorar livet sitt värde och behovet av ännu mera val ökar, vilket spelar marknaden i händerna. Och marknaden är vi. För att lära sig se detta krävs något annat. Kanske just det som gröna studenter skriver om i sitt kloka och hoppfulla svar på debattartikeln. Om alla studenter agerade och tänkte som Elin Hylander och Anna Clara Acevedo hade vi inga problem. Detta borde alla med intresse för såväl fri vilja som högre utbildning läsa, så jag avslutar dagens text med följande ord och kastar mig ut i dagens handledningsmaraton.

Gröna studenter ser att utbildning fyller fler syften än att utbilda arbetskraft. Vi tar ställning för den student som vill fördjupa sig i ämnen som hen brinner för. Vi är övertygade om att det gynnar samhället på riktigt. Moderata studenters (20/4) syn på utbildning är antiintellektuell, trångsynt och innebär att endast den utbildning som ger ekonomisk avkastning är värd att satsa på. Vi behöver inte bara medborgare som kan passa in i det system som vi har i dag, vi behöver också medborgare som kan ifrågasätta systemet och skapa något nytt.

Moderata studenter vill straffa den student som vill utveckla sig själv och sina förmågor när denna utveckling inte stämmer överens med samtidens temporära arbetsmarknad. Så som arbetsmarknaden ser ut nu kommer den dock inte att se ut i framtiden. Den kunskap som gynnar samhället i dag kan vara irrelevant imorgon.

För att klara av framtidens utmaningar behöver vi människor med många olika former av utbildning. Vi behöver en bred högskolesfär där många olika discipliner får utvecklas. En enskild kurs kan vara det som leder till nästa akademiska eller samhälleliga genombrott.