Akademisk kvalitet, ett varv till

Idag svarar Harriet Wallberg själv på Brännpunkt på kritiken mot hennes förslag till kvalitetssäkringssystem för högskolan. Frågan är angelägen och kvaliteten i den högre utbildningen anser jag vara en av de viktigaste utmaningarna vi står inför och har att hantera, för utan en fast kunskapsgrund att stå på kommer inget samhälle att överleva på sikt. Vill därför följa detta ärende och se vad Wallberg har att säga i frågan.

Mitt förslag leder till ökad kvalitet

Jag är övertygad om att det förslag jag tagit fram, om det blir verklighet, kommer att bli mer kvalitetsdrivande än nuvarande system, skriver universitetskansler Harriet Wallberg.

Sverige kommer att få ett starkare system för att granska kvaliteten i högre utbildning med mitt förslag till utvärderingssystem. Artikelförfattarna Tobias Hägerland och Alexander Maurits är inte insatta i frågan när de i en debattartikel den 2 december hävdar motsatsen.

Den utredning jag genomfört för utbildningsdepartementets räkning har inte blivit offentlig ännu, så artikelförfattarna kan inte ha läst vad jag föreslår – vilket märks i artikeln.

Intressant att ett förslag kan kritiserar redan innan det lagt fram. Vad säger det om Hägerland och Maurits och om deras syn på kvalitet i forskning? Vad är det som kritiseras egentligen och på dessa premisser? Är det utredaren, uppdraget eller handlar det om ett försök att få tolkningsföreträde, eller är det helt enkelt så att Hägerland och Maurits har varit inblandade i framtagandet av det nuvarande kvalitetssäkringssystemet? Är de av åsikten att alla förändringar leder till det sämre? Jag vet inte, men oavsett vilket så är deras kritik missriktad. Och bygger den dessutom på antaganden, då har de i mina ögon förbrukat sin trovärdighet som forskare.

Mitt förslag innebär inte att lärosätena ska betygsätta sig själva eller att Universitetskanlerämbetets (UKÄ:s) roll inskränks. Förslaget skiljer sig också i flera delar från det som tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. Det harmoniserar med den europeiska nivån och ligger helt i linje med hur kvalitetssäkringsarbete bedrivs i de länder vi vill jämföra oss med, exempelvis England, Holland och Danmark.

Något bästa kvalitetssäkringssystem finns inte, så strävan eter att anpassa sig till likvärdiga länder eller länder man vill jämföras med är klok och rimlig. Att jag inte tror på något SYSTEM för utvärdering betyder inte att jag inte kan se fördelar och nackdelar med förslag på system för utvärdering. Helst vill jag att det ska vara upp till lärarna och studenterna att i samråd värna kvaliteten, även om det är svårt. Men det är svårt oavsett hur man gör och det är det som är det största problemet med nuvarande system, att det ger sken av att kvalitet är något som enkelt kan utvärderas och beställas fram.

Till skillnad från hur granskningarna bedrivs nu, så kommer alla utbildningar inom högskolan att kunna granskas, enligt mitt förslag. Det innebär också en större flexibilitet så att hänsyn kan tas till olika utbildningars profiler och karaktärer, exempelvis tvärvetenskapliga-, konstnärliga- och yrkesutbildningar. Med ett system som kan anpassas till förutsättningarna för varje utbildning så kommer också utvärderingen att kunna bli mer rättvisande. En annan förändring är att studenterna och arbetsmarknadens behov kommer att få en mer framträdande roll.

One size fits all har varit filosofin bakom alldeles för mycket, alldeles för länge i den akademiska världen. Olika vetenskaper har olika kunskapsmål och det påverkar arbetet. Är det kvalitet man vill ha kan inte alla mätas efter samma måttstock, det krävs anpassning och olika mått att utgå från, som anpassats efter karaktären i ämnet eller utbildningen. Det borde vara en självklarhet, men det är uppenbarligen inte. Det enda jag är osäker på är arbetsmarknadens roll. Jag är för samverkan, men med tanke på vilken linje Svenskt Näringsliv driver och med hänsyn tagen till uttalanden från Stefan Fölster är jag inte säker på att det är en bra väg att gå. Utbildningen på högskolan är och ska vara AKADEMISK och vad som är akademisk kvalitet är inte självklart samma sak i arbetslivet. Det måste man vara noga medveten om och hur inflytandet från studenter och näringsliv ska se ut måste regleras i detalj, i enlighet med forskningens och kunskapen villkor.

I motsats till vad artikelförfattarna påstår så innebär mitt förslag att UKÄ kommer att bibehålla ett kraftfullt inflytande på kvaliteten på högre utbildning i Sverige. Det system jag föreslår består av två delar, där den ena delen bygger på att lärosätena ska ta större ansvar för sitt kvalitetssäkringsarbete med hjälp av extern bedömning. UKÄ kommer att granska att lärosätenas system kan säkra att kvaliteten är så hög att studenterna når examensmålen. Den andra delen i förslaget utgörs av att UKÄ även fortsättningsvis granskar utbildningar. Här kommer fokus att ligga på resultatet av utbildningarna men även förutsättningar och processer för att bedriva utbildningen föreslås ingå.

Oklart vad man menar med kvalitet, men det problemet är det samma i nuvarande system. Och den frågan tror jag tyvärr går över huvudet på de inblandade, för det talas om kvalitet som det vore något självklart, entydigt och något alla är överens om, vilket på inget sätt är fallet. Kvalitet är inte en komplicerad fråga, den är komplext föränderlig och kontextberoende. Därför är kvalitet ett svårt mål att styra mot, om det överhuvudtaget är möjligt. Och den kritiken mot kvalitetsarbete kvarstår, även i Wallbergs förslag, så som det presenteras här.

Jag är övertygad om att det förslag jag tagit fram, om det blir verklighet, kommer att bli mer kvalitetsdrivande än nuvarande system, samtidigt som det kontrollerar att högre utbildning håller högsta möjliga kvalitet. Samhället, arbetsmarknaden, universitet och högskolor och inte minst studenterna ska vara trygga med att svensk högre utbildning håller hög nivå.

Låt oss hoppas att det blir verklighet, att arbetet med kvalitet i akademin kommer att prioriteras. Låt oss framförallt hoppas att arbetet verkligen leder till att det växer fram en kvalitetskultur på högskolan, istället för som nu en kvalitetssäkringskultur där allt fokus i vardagen riktas mot utvärderingen, istället för på utfallet av det dagliga arbetet, på kunskap och lärande och på relationen mellan lärare och student. Där skapas kvaliteten, mellan aktörerna som finns och verkar på högskolan.