Slump

Slumpen. Veckans Kobra handlade om detta högintressanta och helt avgörande momentet i kulturen, livet, världen. Tyckte dock de missade något avgörande i programmet, att det fanns saker som togs lite väl lättvindigt för givet. Programmet var intressant, men man närmade sig frågan på fel sätt tycker jag. Slump presenterades som något som styr. Det är inte så jag ser på slump, inte så jag förstår detta gäckande inslag i tillvaron. Det talades om slumpen som något som går att förstå eller förklara.

Det är så vi brukar närma oss världen och kunskapen, som något som går att förklara. Vetenskapen och filosofin ses som verktyg för att förklara och ge svar, på alla frågor som nyfikna människor kan tänka ut. Allt som överhuvudtaget går att undra över tas för givet att vetenskapen kan besvara, och kan vetenskapen inte förklara, eller om svaret är obegripligt, är det vetenskapens fel. För viljan att veta är en av de starkaste krafterna människorna känner. Den överträffas bara av viljan till makt, och önskan att vara vid liv. Det är emellertid inte så jag ser på vetenskap. Jag ser vetenskap som en uppsättning verktyg, som metoder att försöka nå insikt och förståelse. Några garantier för att arbetet resulterar i några svar finns inte, och det går heller inte att garantera att svaret blir begripligt. Det menar jag måste vara utgångspunkten för all vetenskap.

Slumpen har med denna min syn på vetenskap att göra. Slumpen är en central komponent i min syn på kultur, på kunskap och på världen vi lever i. Min syn på slump handlar inte om att det är något som styr, ett gudomligt inslag som bestämmer över hur det ska bli. Livet och kultur är varken en plan som förverkligas, ingen process som styrs mot ett mål, eller en ödets nyck. Kultur är förändring. Om jag bara får använda ett enda ord för att tala om kultur väljer jag förändring. Slumpvis förändring på underliggande nivåer som ger effekter på högre skalnivåer. Kultur är ett emergent fenomen, resultatet av förändring av delarna och relationerna mellan delarna som helheten byggs upp av. Ända ner till de där svängande strängarna, som jag inte vet speciellt mycket om.

Slumpen har inget med det som sker på den övergripande nivån att göra. Slumpens verkan har med delarna och deras inbördes relationer att göra. Slumpen är det moment som förändrar dynamiken i helheten, det som får förändringens rörelse att tippa över åt än det ena, än det andra hållet. Ju större system och helheter vi har att göra med desto trögare går det och ju mer krävs för att förändringen ska bli synlig. För mig kan en strilande dator göra att jag missar tåget, vilket gör att jag kommer sent till min jobbintervju som leder till att någon annan får jobbet, men detta påverkar inte kulturen nämnvärt. Två skott på Sveavägen, riktade mot Sveriges stadsminister får dock konsekvenser för Sverige. För världen spelade det mindre roll, vilket dock två plan som kraschade in i världens mest symbolmättade byggnader gjorde. Även om dessa händelser var noga planerade fanns dock aldrig några GARANTIER för att illgärningarna skulle "lyckas". Det finns aldrig några garantier för något i livet, kulturen eller världen. Det är så jag vill se på slump, inte som något som styr, utan som ett ständigt närvarande osäkerhetsmoment. 

Slumpen går aldrig att eliminera. Den är ett slags bakgrundskonstant. Ett oundvikligt moment. Den går dock att räkna på, men aldrig räkna med. Slumpen kan inte kontrolleras, bara accepteras. Det är utgångspunkten för alla studier av kultur, en premiss för arbetet. Hade slumpen inte funnits eller om den fungerat på något annat sätt hade världen sett annorlunda ut, helt annorlunda. Vi kan önska oss en annan värld, men faktum är att vi har den värld vi har. Detta betyder absolut inte att vi måste acceptera världen som den ser ut idag. Världen förändras, liksom kulturen och du och jag. Förändring är rörelse och även om rörelsen inte kan styras mot ett på förhand definierat mål går dess riktning att påverka, på marginalen. Exakt vilket utfallet blir går dock aldrig att bestämma. Palmes mördare lyckades i sitt uppsåt, liksom de som kapade planen och flög in dem i World Trade Center, men ingen av dem kunde veta något om vad som skulle hända sedan.

Detta är insikter som måste tas på största allvar, om vi vill skapa en bättre och mer hållbar värld. Hur den ska se ut kan vi aldrig enas om, men vart vi vill, vilka visioner vi har går att nå hyfsad koncensus kring. Och när vi gjort det kan vi se vad som saknas och utföra handlingar, där vi har kontroll och kan göra val, som pekar i riktning mot den gemensamma visionen. Detta är handlingar som kan utföras av alla i vardagen, och det går att överföra på politiken. Det handlar om ett förhållningssätt till livet, världen, kulturen och kunskap. Det handlar om att skaffa sig en rimlig uppfattning och definition av slumpen som finns och verkar överallt, alltid. 

Har idag börjat på en ny bok med arbetstiteln: Studier av rörelse, i rörelse. Det är en bok som handlar om hur man kan studera kultur, hur man kan förstå livet och se på kunskap. Denna syn på slumpen är en av bokens grundtankar, ett av dess underliggande teman.