Vad är en bok?

Bokmässan avslutas idag. Var där igår, och kom även denna gång hem med en hög böcker och tidningar. Tror bara jag har missat två eller tre bokmässor genom åren, sedan starten. Det är en högtid. En kulturgärning och en viktig manifestation för läsandet, som allt mer hotas av annat som pockar på uppmärksamhet i vår värld. Det är allvarligt! OERHÖRT ALLVARLIGT är det, att läsandet håller på att bli en förmåga som bara en liten klick av befolkningen behärskar till fulländning. I en tid då vi översköljs av mer information än någonsin i mänsklighetens historia är läskunnigheten och förmågan att värdera information avgörande för ett lands och dess befolknings framtid. Därför är bokmässan viktig. Tyvärr är även bokmässan hotad. Eller, kanske överdriver jag? Men låt oss då samtala om saken, för jag har allvarligt talat svårt att se något viktigare just nu än frågan: Vad är en BOK?

För mig består en BOK av följande komponenter. Tankar som satts på pränt, bokstäver och ord, vilket torde vara självklart och odiskutabelt (eller okej, det finns ju bilderböcker också ... Men även de är resultatet av tankar). Detta räcker dock inte för att det ska bli en BOK, inte för mig i alla fall. En BOK är en fysisk produkt. Ord som satts samman till en längre text blir inte en BOK förrän den tryckts på papper och bundits ihop mellan två pärmar. Det är en BOK. E-böcker är som jag ser det inga BÖCKER. Visst fyller de också en viktig funktion, men det är inga böcker, inte i den mening jag lägger i begreppet BOK. Och den dagen böcker bara finns på nätet, har Bokmässan spelat ut sin roll. Vad som händer då med läskunnigheten?

Detta är ett försvarstal för BOKEN, för jag är orolig för att vi håller på att begå ett stort misstag när vi allt snabbare för över allt mer till nätet. En av böcker jag köpte handlade om detta, om konsekvenserna av digitaliseringen. Boken är skriven av Pelle Snickars och den heter Digitalism. När allting är internet. När något, oavsett vad det är, förs fram som enbart positivt, när fler datorer i skolan är LÖSNINGEN, då blir jag orolig. För inget är så enkelt! Därför blir jag glad när jag läser om kritisk forskning kring just konsekvenser av digitalisering. Jesper Strömbäck, professor i kommunikation och journalistik vid Mitthögskolan, anlägger ett sådant perspektiv. I en äldre artikel i DN hittar jag följande tankar, som manar till eftertanke.

Resultaten illustrerar att förändringarna av medielandskapet har ökat möjligheterna att ta del av nyhetsmedier, men också att det har blivit enklare än någonsin att undvika dem. Det har uppstått ett paradis för de som verkligen är intresserade av olika nyheter om politik och samhälle, samtidigt som det har det uppstått ett helt annat paradis för de som saknar sådant intresse.

Att läsa är inte alltid lätt och lustfyllt. För mig med (lättare) dyslektiska problem är läsning alltid en kamp, för det kräver energi och ihärdigt arbete att tränga genom muren av ord för att komma fram till meningen som orden bär på. Jag tackar mina föräldrar för att de inte gav upp, för att de matade mig med böcker så fort jag visade minsta intresse för något. Och jag tackar dem för att de läste högt för mig när jag var liten. Långt, långt senare upptäckte jag att det var nyckeln till min läsförståelse, att lyssna på orden mer än läsa dem. Under komvuxtiden, där jag hamnade efter många år och på krokiga vägar, för att ta igen det jag missade under grundskolan, lärde jag mig detta med hjälp av en specialpedagog. Jag läser med öronen.

Det som räddade mig var att jag vuxit upp i ett hem fyllt av böcker och med läsande föräldrar. Morgontidningen och böckerna var en självklarhet. Och även om jag inte läste så mycket, för det gick trögt och jag hade inte knäckt koden, fanns böckerna där med sina lockande ryggar som bar på löften om upplevelser och resor i fantasins land. Böcker för mig är LIKA mycket en fysisk artefakt som det är en samling tankar. Det enda går inte att skilja från det andra. Det är en oskiljbar helhet. Och det är den HELHETEN som Bokmässan handlar om, inte om ettor och nollor. För det är en helt annan mässa, en teknikmässa. Visst går det att publicera texter på nätet, men begreppet e-bok är för mig varumärkesintrång, för det finns inga likheter. En e-bok är något helt annat och den är snarlik allt annat som finns på nätet. Visst är det praktiskt att kunna ha "biblioteket" i fickan, men en lista med datorfiler lockar (i alla fall inte mig, och om vi ska lita på Strömbäcks forskning är jag inte ensam) inte till läsning och fungerar inte alls på samma sätt som pappersboken. För den redan läsfrälste fungerar det, men för den växande skaran människor som inte knäckt koden är nätet en plats som är allt för distraherande för att övervinna det initiala motstånd som finns hos alla.

Jag skriver detta i mitt arbetsrum hemma, omgiven av böcker. Ute i hallen står det fler, och i vardagsrummet. Mitt hem är fyllt av pappersböcker, av minnen och av löften om framtida läsupplevelser. Det jag betalar för när jag köper en bok är pappret och pärmarna, den taktila känslan, lika mycket som innehållet. Boken är helheten och tar man bort det fysiska finns ingen bok längre, bara en text. Och texter finns det gott om på nätet. Jag har skrivit närmare 2000 bloggposter, som tillsammans, om jag skriver ut texterna på papper, representerar uppskattningsvis 5000 A4-sidor. Dessa texter är viktiga för mig, men de väger ändå lätt i jämförelse med de tre BÖCKER som har mitt namn på framsidan.

Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Låt oss bevara boken. Låt oss i alla fall inte rusa fram, förblindade av teknikens under. För gör vi det kan det plötsligt vara försent, kan det resultera i att läskunnighet och läsförståelse, kritiskt tänkande är något som bara en liten grupp människor behärskar. Då är vi alla illa ute. Där är vi alla i Googles, FRAs och andra mäktiga aktörers händer. Då har vi kommit fram till det 1984 som George Orwell skrev sin berömda BOK om. Påminner om att den gamla hederliga skrivmaskinen tagits i bruk igen, av underrättelsetjänster världen över. En tänkvärd påminnelse om kulturell komplexitet och om att det inte finns några enkla lösningar.

Vad är en bok för dig? Och vad är dina argument, dina visioner och hur ser din oro ut?